Vi tog husvagnen och åkte till Emma och Marc för att campa på deras gård en natt. Det var jätteroligt, dels för att sällskapet givetvis är ypperligt, dels för att det är så skönt att vistas på ställen med lite mer utrymme. (Precis när jag skrev det här suckade Caj och kommenterade vår husvagnstillvaro här är nog så otroligt lite utrymme, haha, men han tog genast tillbaka det eftersom han är hårt inställd på att det här ska fungera. Vilket det förstås gör. Bara vi utgår från att det hör till att det är lite bökigt.)
En viktig iakttagelse: varenda gång våra barn träffar sådana de är släkt med beter de sig som om de alltid har känt dem. Noll ställtid eller blygsel visar sig, de lekte med småkusinerna S och J konstant från det att vi anlände tills vi åkte vidare igen. Ja lite sov de ju emellan. Men faktiskt, det är helt okomplicerat att tussa ihop dem med alla småkusiner oavsett om de känner dem eller inte. Det verkar funka lite med många familjebekanta också).
Emma, Caj och jag (Marc var på vift) satt uppe till halv ett igår och pratade, tittade ut över vattnet och analyserade vår barn- och ungdomstids betydelse för vem vi är idag, och det gjorde inte så mycket för vår del att det blev en sen kväll eftersom barnen tog sig en sovmorgon igen och sov till halv nio! Hoppas det här blir en vana.
Mindre kul var att Idun råkade ramla på knölig asfalt idag på eftermiddagen och fick ett djupt hack i knät, så nu har hon tre stygn och livet på gröna udden komplicerades ytterligare, man ska ju gå upp och ner för en backe till toan och köket här många gånger om dagen.
I morgon börjar vecka två. Jag funderar fortfarande på att åka till Sverige i något skede och våldsgästa folk jag känner, men jag hinner aldrig fundera ut hur det ska gå till i praktiken eftersom jag fixar praktiska göromål hela tiden.
(Oj nej. Nu drabbades jag av akut trötthet. Jag måste genast gå och lägga mig. Godnatt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar