Hurra för Rakel!

I går hade Joanna och jag vår första gemensamma releasefest, trots att vi redan har gjort fem böcker tillsammans. Det var verkligen på tiden, med andra ord! Som vanligt oroade jag mig lite ifall någon skulle dyka upp alls, men den oron visade sig vara helt obefogad.

I inbjudan hade vi nämnt att man gärna fick klä ut sig till pensionär om man vill, och Joanna och jag passade förstås också på att klä ut oss. Jag hade köpt grå hårfärgsspray, men tyvärr hade jag för mörkt hår för att det skulle synas trots att jag tömde hela flaskan i håret (mina lungor är däremot antagligen gråa). Jag fick rädda det hela med fammos gamla hatt.

Biblioteket fylldes snabbt. Jaffakexen, pommacen och de salta pinnarna hade stor åtgång. Jag tror faktiskt vi slutligen var över hundra personer! Många ovanligt korta tanter och farbröder var på plats, vilket förstås fick våra Pensionärsmaktshjärtan att bulta lite extra.

Vi hälsade gästerna välkomna

Det myllrade av folk!

Många barn från klassen som uppfann Dubbloratorn, en av bokens huvuduppfinningar, var där.

En av pensionärerna berättade att hon känner sig så fri sen hon gick i pension!

Sedan blev det dags för tal! Tal som inleddes med marschmusik!

Publiken var helt tyst ... ända tills vi hurrade för Rakels mirakel.

Och efteråt fick man äntligen köpa boken! Kön ringlade sig jättelång men alla väntade tålmodigt.

Fast vissa lekte. Edda var utklädd till Baltikum. Katten alltså.

Vi signerade så pennorna glödde.

Våra gäster gjorde oss så glada!

Vissa började läsa på en gång.

Medan andra fortfarande väntade på sin bok.

Man blir ju tålmodigare med åldern, som tur är!

Slutligen hade alla som ville fått bok, klistermärken och autograf.

Vi är så glada över att ni var så många som ville fira Rakels mirakel med oss! Nu hoppas vi förstås på många fina lässtunder! Hurra för Rakels mirakel! Hurra, hurra, hurra!