Fammo berättade en gång att hennes mamma Margit var oerhört ointresserad av att laga mat och städa. Hennes egen mamma (min farmors mormor alltså) hade dött i unga år, så en del av Margits aversioner hade förmodligen med okunskap att göra.
Då det gällde ommöblering var Margit däremot ett riktigt stjärnskott. Eller hon var åtminstone handlingskraftig och drog sig inte för att möblera om i hela huset med hjälp av mattor som hon drog runt möblerna på.
Redan då jag var barn och fick mitt första, egna rum älskade jag att möblera om. Många år senare berättade fammo om Margit och jag tänkte "aha!". I dag då jag med egna krafter och utan nåd för väggar, golv och trösklar baxade runt Lovis möbler – med hjälp av en matta – i hennes rum, gick tankarna igen till Margit och hennes möbleringsfantasier.
Jag har aldrig träffat Margit, men tycker det är spännande att ett sånt där litet personlighetsdrag, som handlingskraftighet beträffande möblering, har ärvts ner genom släktleden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar