Vad som helst kan hända

Är det inte egentligen det som är problemet när man skriver en bok, att vad som helst kan hända. Nu, då jag påbörjar version fem av mitt projekt, inser jag ju att jag faktiskt kan ändra på allt om jag vill. Och eftersom jag inte vet vad jag vill, ändrar jag lite här, lite där, förstärker ett förhållande halvvägs in i boken, tar bort en relation jag inte gillar, gör en död mamma levande igen, och så vidare. Och så här kan jag i princip fortsätta livet ut.

Jag hade tänkt blir klar med den här boken i maj (egentligen redan i maj förra året, faktiskt, när jag tänker efter. Hahaha.) Jag har inte gett upp den tanken än. Men med tanke på att jag igen har ändrat på några av de stora linjerna i boken, kan det eventuellt ta längre. Samtidigt kan jag inte ge upp. Jag har nämligen på känn att det kommer bli bra till sist. Det är bara så svårt att veta när det där "till sist" kommer. Har jag otur tar det flera år, och det har jag varken tid eller lust med.

Men om vad som helst kan hända, både i boken och angående boken, finns det ju en chans att jag mitt i allt får feeling och skriver klart alltihop i ett huj. (Och lite orättvist skulle det ju vara om jag bara spottade ur mig böcker till höger och vänster utan motstånd, jag har trots allt skrivit två nya, andra böcker sedan förra sommaren. Det är ju fantastiskt. Att begära mer är lite förmätet.)