Att bli klar med ett manus borde kanske förlora sin glans (i synnerhet ett manus jag redan trodde var klart i september). Men näpp. Det känns helt fantastiskt den här gången också! För några timmar sedan gjorde jag de sista finputsningarna och dubbelkollarna, och nu har boken åkt iväg till mina testläsare för ny granskning. Manuset är till största delen helt annorlunda än det var i höstas då jag skickade iväg det första gången. Jag hoppas jag inte har plockat bort för mycket av det som var bra, men det rykte liksom på köpet, det måste göras, och annat kom istället. Jag har tagit död på en mamma, och väckt henne till liv igen. Jag har förvildat ett djur. Jag har försupit en pappa. Jag har föryngrat en fiende, och plockat bort och lagt till en massa typer.
Myten om att den bästa stunden för en författare kommer när den färdiga boken anländer stämmer inte alls in på mig. Nej, den bästa stunden för mig är när hela berättelsen är klar för första gången och den är redo att möta sin eller sina första läsare. Känslan av att jag faktiskt har klarat av att skriva en hel bok från början till slut är fantastisk, i synnerhet för mig som inte alls är tålmodig eller uthållig av naturen. Om manuset klarar granskningen, då är det bara lite redigering kvar (eller mycket), och det brukar kännas väldigt lätt i förhållande till att komma på alla idéerna.
Så i dag är jag glad. I dag firar jag, och hurrar, och går hem lite tidigare än jag brukar.
(Sedan ska jag börja korrekturläsa Den fantastiske Alfredo, eftersom det slutliga, ombrutna manuset kom för en stund sedan. Spännande!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar