Håret, håret

Lika intressant som Amandas hår kommer mitt aldrig att bli, förstås, men jag kan ändå inte låta bli att blogga om det. Jag undrar nämligen vad som riktigt håller på att hända med mig. Är det en begynnande ålderskris, det här med att jag vill ha förändring, något som känns uppfriskande och häftigt, men att det bara blir platt fall. Eller är jag dålig på att förklara vad jag är ute efter? Ingen aning. (Eventuella psykoanalyser får gärna levereras som kommentar till inlägget.)

Under flera år (tror jag) har jag främst färgat håret med ekologiska färger, klippt så lite som möjligt eftersom jag har velat ta reda på hur långt hår jag kan får. Det visade sig vara ganska långt. I somras, just innan min kusins bröllop, kapade jag ca 15 centimeter av håret och färgade det rött, med helt vanliga frissafärger. Lite lite eko var de väl, färgerna, men antagligen minsta möjliga. Jag var inte alls nöjd med nyansen, det blev nästan lila, det berodde antagligen på dålig kommunikation i kombination med att färgen reagerade annorlunda än tänkt på mitt hår. Två veckor senare färgade jag om det och blev nöjd ... are. Den här gången var det lite för brunt. Men helt okej. Lite tråkigt. Men helt okej. Och sen fortsatte mitt hår att växa ut i sin vanliga färg, så klart (nä jag hade inte väntat mig nåt annat heller).

Om några veckor är det bokmässa och Islandsresa, och eftersom mina bruna rötter började se rätt fula ut bokade jag in en tid hos min favoritfrissa, som ofta vet precis vad som passar mig.
"Jag vill ha som jag har det, men rödare. Jättemycket rödare", sa jag.
"Då vet jag precis vilken färg vi ska sätta. Den här!", sa hon och fiskade upp ett färgprov. Ett rött. Ett jätterött.
"Japp", sa jag, tyckte färgen såg bra ut. Vi körde på den.

När håret var färgat och torkat visste jag nästan inte vad jag skulle säga. Jag hatar verkligen att klaga hos frissan, men berättade nog om mina tvivel. Färgen hade blivit mycket kallare och onaturligare än jag hade föreställt mig. Jag passar helt bra i den, men det är väldigt rött. Alltså inte så där snyggt, naturligt, irländskt orangerött, utan nästan neonrött. Jag vet inte om jag tycker att det är snyggt eller om jag tycker att jag bär en livskris på mitt huvud. Nå, jag ska prova några dagar och om jag inte står ut får jag gå tillbaka. Mina håraffärer håller på att bli en oproportionerligt dyr historia.