Ännu ett lugnt lov

Om det är något jag tycker är fantastiskt med mina barn (det är förstås mycket som är fantastiskt med dem, men just den här egenskapen gillar jag extramycket) är det deras förnöjsamhet. De älskar att vara hemma. Visst kan de gilla att göra annat också, men allra bäst tycker de om att bara vara hemma och leka eller läsa eller pyssla eller rita. De har hela tiden en massa lekar på gång. Och jag behöver sällan lägga mig i, ibland, i vissa sällsynta fall, kan jag komma med en idé eller så, men för det mesta sköter de underhållningen helt själva (gräl och kiv får jag däremot medla i, men det är ofrånkomligt).

I helgen var vi och hälsade på min syster med familj till Uppsala. Nu är vi hemma igen, och har inget inplanerat på hela veckan (sportlov på Åland). Om Caj hade varit ledig skulle vi kanske ha åkt nånstans och träffat nån, men det är verkligen inga problem att vara hemma.

De vill inte göra nåt speciellt, säger de. Bara vara hemma och leka. Idag har vi varit på en promenad eftersom vi skulle köpa alun så vi kan göra egen play doh (så långt kom vi dock aldrig eftersom vi glömde köpa salt). Vi har face time:at med mina föräldrar. Vi har modellerat. De har lekt frisör. De har lekt båt ovanpå vår ouppackade ikea-soffa. De har pysslat med några gummiband som de fick av sin kusin Mira. Jag tror de har byggt med lego litegrann, och så har de lekt skola, vill jag minnas.

De är hur nöjda som helst med sitt sportlov. Jag älskar deras anspråkslöshet och tänker fortsätta att inte hitta på en massa spännande äventyr åt dem. Alla vinner.

Vår nya soffa. Fullt funktionell, redan inne i sitt paket.