Jag ligger lite lågt med bloggandet just nu.
För de första är Edda sjuk, hon sover dåligt, vilket leder till att jag sover dåligt och är trött och sur. (Exempel: igår vaknade hon till ca kl 22 och var redo att börja en ny dag. Hon somnade om först nån gång närmare klockan 02.) Det här går ut över de stackars barnen, min stubin är kort som en avbiten fingernagel, jag blir galen på alla uppmaningar om vardagliga saker som ingen överhuvudtaget reagerar på, jag bränner propparna redan när jag tjatar för tredje gången och är för tillfället den allra sämsta versionen av mitt mammajag.
För det andra bär jag på en sån Weltschmertz, som Ellen brukar säga. Det är så mycket här i världen som är galet. Det mesta. Människan skulle kunna göra så mycket gott men gör så mycket ont, både åt varann och åt naturen. Och jag bidrar verkligen inte till att göra något bättre (se punkt ett). Jag orkar inte ens ge mig in i diskussioner, som jag brukar, utan vill bara vara tyst. Orkar inte.
För det tredje har jag drabbats av något slags midvinterdepp. Det här kunde tolkas som en summa av punkt ett och två, men är faktiskt en helt egen grej (skrev grek först. Det hade ju varit bättre för mig. Inte för greken.) Det mesta känns riktigt botten. Och jag, som i vanliga fall brukar vara en handlingens kvinna som ser till att jag har det bra, orkar inte göra något åt saken. Istället gräver jag ner mig i självömkan, läser böcker jag inte ens tycker att är bra och tittar på Drop dead Diva på Netflix med Edda bara för att jag inte orkar göra något mer konstruktivt. (Den handlar om en kvinna som dör, tar sig tillbaka till jordelivet och hamnar i en överviktig advokats kropp. Jag stör mig på nästan allt i serien men har ändå tittat på tre avsnitt. Jag rekommenderar den inte.)
Så: jag har inte så mycket att komma med just nu, annat än klag. (Men det kanske du har? Berätta gärna något jätteroligt i kommentarsfältet om du vill.)
Har int någå jätteroligt alls, känner bara igen mig i vinterdeppen. Den är förjäflig. Vi får bara tro och hoppas på att våren kommer nångång. Och att barnen blir friska. Nångång.
SvaraRaderaVi måste visualisera juli. Varma dagar, varma nätter, ljus, inga myggor, blåbär i skogen, utomhusliv och ledighet.
RaderaTänk på att alla lägen fungerar ju som bränsle då man ska skriva - inte just nu, förstås, men sen, när solen skiner igen. DÅ letar du rätt på den här känslan och gör nåt bra av den!
SvaraRaderaNå jå, du har rätt förstås. Men jag tror jag kommer vara gladare för det här bränslet först om väldigt länge...
RaderaBejaka vinterdeppen! Ta ner duntäcket till soffan då du ser film, bona in dig i katastrofen. Då tar den betydligt mindre energi än då du stretar emot och har dåligt samvete. Just nu är det skit. Det kommer att gå om, men just nu är det skit. Det är inte så farligt. Sluta kämpa, ge upp lite grann.
SvaraRaderaInga problem att ge upp. Slappare har jag nästan aldrig varit. Det är skönt, men nedslående.
RaderaJag upplever mig själv som en tjatande och ropande mamma. Har ofta dåligt samvete för det. Men genom ett medium fick jag föra veckan höra att jag var en bra mamma; berörande, varm och problemlösande. Fick en annan bild av mig själv som mamma 😊 Man har nog olika styrkor, kanske vid olika tillfällen. Vi är ju ändå närvarande för barnen trots tjat och depp. Lycka till!
SvaraRaderaNärvarande är jag sannerligen. Jag tänker att bara jag inte börjar psyka barnen genom att säga elaka saker (tycker det är stor skillnad på att vara arg och elak!) och bara vi reder upp alla gräl är det ändå inte SÅ farligt. Hoppas jag har rätt.
RaderaJag tycker mej se lite sol nu och då. Såg den reflektera sej i Malins ögon och kände vår. Mitt i helvetesvintern är det ju bara att konstatera: Vi går i ljusare tider.
SvaraRaderaJag har också sett solen. Edda trodde det var en lampa. "Appa, appa, sa hon och pekade ut genom fönstret.
RaderaHakar på den sista uppmaningen. Det roliga både för dig ochnintimare ;) Jag hittade din bok vid Herlers i måndags köpte och läste den igår. Då jag också köpte Karins som jag läste på tisdag - ja, hela :) Marias två böcker inledde jag året med! Så jag tackar för lästipsen :)
SvaraRaderaJA! Vad bra, nu blev jag lite glad! Tack Åsa!
Raderaoch mig sku det stå hur blev det nintimare !!!!???
SvaraRaderaSov borta hemifrån en natt så att du får sova ut och ladda batterierna. Kolla Masterchef Australia på jimtv för att koppla av med hjärnlöst matprogram men programledarna är coola och deltagarna intressanta!
SvaraRaderaOm ett par veckor är det litterärt skapande. Då ska jag sova borta två hela och en halv natt. DET blir skönt.
RaderaI so hear you! Det är helt ok att deppa ibland - de kommer att bli bättre!! Men for now så tycker ja att anonym här ovanför inte kunde ha sagt det bättre. Snö, slask, mörker och trötthet känns lite mindre hemskt efter en natt på soffan med öronproppar eller på hotell ifall de är möjligt.
SvaraRaderaOm två veckor, då smäller det. Kanske jag skulle ta in på hotell bara för att riktigt isolera mig...
RaderaPuss och kram! Skrattade åt "läser böcker som jag inte ens tycker är bra". Du är nog så fin.
SvaraRaderaJag blev mycket glad över att du skrev att jag är fin. Tack och kram!
RaderaHär slänger jag dig en stor skrattande ananas och hoppas att du får tag i den! Jag lyckades så fint fånga din inspirerande gula apelsin förra våren, jag hoppas att jag lyckas ens någotsånär lika väl med mitt kast till dig!
SvaraRaderaTack! Men det kan hända att jag missar den, jag har blivit så ARMA LÅNGSAM (läs mitt nyaste inlägg). (Jag började för övrigt genast leta efter en blogg, DIN blogg, som skulle heta den skrattande ananasen, men hittade ingen.)
RaderaJag gissade lite det, och kanhända allt det här ännu leder till något dylikt :)
Radera