Julmys och världssmärta

Jag bloggar inte just nu, jag är upptagen med mera akuta ärenden. Jag alternerar nämligen mellan att julmysa och att tycka synd om mänskligheten som måste leva i den här kapitalistiska, krigiska, förtryckande och galna världen. Eftersom de flesta vid det här laget vet hur uselt ställt det är med Finlands regering som kör över grundlagen, inte bara gällande språkliga minoriteter, tydligen, utan också i andra frågor, tänker jag inte skriva om det.

Nej.

Istället tänker jag jobba några timmar och sen ska jag koka Pias dajm och Claras apelsinkola (som jag har modifierat till Malins mintchokladkola), måla om i hallen (hahahaha, det kommer jag antagligen inte alls att hinna, för det har jag försökt göra i nästan ett år utan att lyckas), yoga (jag har bara yogat tre eller fyra gånger sedan jag kom hem från Malta och nu är min nacke helt åt skogen igen ... att jag inte lär mig), paketera in en julklapp, klä på mig finkläder och gå med Caj och barnen på musikinstitutets julfest där Idun ska spela fiol och Lovis ska sjunga. Och äta några gånger däremellan.

Fast det är illa ställt med världen och vårt land har jag det bra på ett personligt plan. Den fantastiske Alfredo är nominerad (i fantastiskt sällskap, dessutom!) till Runeberg junior och första upplagan är slutsåld, så en ny har blivit beställd. Jag är inte stressad över något i jobbväg, julgranen är redan inne, vi har nästan läst ut Harry Potter (tre kapitel kvar) och har planer på att se på filmen på julafton när Edda har lagt sig, julgranen är inne och pepparkakorna är bakade, och jag älskar, älskar, älskar min familj. Fast vi bråkar med barnen ganska ofta tycker jag faktiskt att sammansättningen människor i vårt hus är fenomenal. Och det blir bara bättre för varje år.