Inför det nya året

Ni kan i alla fall inte anklaga mig för att vara pessimist. Inför varje nytt år, inför varje, är jag nämligen helt övertygad om att det här är året då jag kommer bli den där människan jag önskar jag var. I slutet av varje år konstaterar jag däremot inte att jag är en misslyckad typ som inte klarade av mina mål, utan jag tänker bara framåt. Yes, ett nytt år, nu har jag äntligen chansen att bli den där jag är ämnad att vara. Haha.

Och om ni undrar vem jag tror jag vill vara, så är det den här människan:

• en som inte äger saker hon inte behöver
• en som äter hälsosamt, hela tiden och inte faller för frestelser som godis och bullar nästan varje dag
• en som tycker om sig själv, också utseendet (sorgligt nog (?) krisar jag mycket mer sällan över mitt inre än över mitt yttre, något som både kan tyda på extrem självgodhet och/eller avsaknad av personlighetsambitioner)
• en som motionerar varje dag, helst en skön mix av vardagsmotion, lugna yogapass i gryningen och svettiga danspass på gymmet där samhörigheten med de andra som dansar nästan, men inte riktigt, överskuggas av min egen iver och entusiasm.
• en som sover ordentligt varje natt och går och lägger sig före klockan tio inne i veckorna
• en som inte sitter så mycket på nätet utan ägnar sig åt mer utvecklande aktiviteter som att läsa klassiker, syra kål och leva både ekologiskt och minimalistiskt
• en som ser till att det alltid är fint och undanplockat hemma, också på diskbänken och på sovrumsgolvet

När jag läser den här listan inser jag givetvis hur små mina problem verkligen är. Om det bara är de här sakerna jag känner ett behov av att ändra på i mitt liv har jag sannerligen ingen anledning att klaga. Och det är väl i sin tur precis den insikten som får mig att strunta i att skärpa mig, år efter år. Jag är ju ändå så nära att vara nöjd, liksom. Varför anstränga sig när jag kan ha det nästan precis som jag vill, utan att ta i så jag storknar?