20 januari 2016

Nästan hemma igen

Det här är nog den konstigaste resan jag nånsin har varit med om. Haha. Jag reste till Åland, såg inget annat än insidan av mitt hotell på två hela dagar, hade feber och var mycket förkyld, läste och tittade på Netflix, sov, insåg slutligen att jag inte kommer hinna bli frisk innan torsdag, bokade om returresan och är nu nästan framme i mitt eget hem igen. Febern hade lyckligtvis gett sig av i morse men min röst är i ännu sämre skick är igår, vilket jag trodde var omöjligt. Så inspirera högstadieelever GÅR helt enkelt inte, för ingen skulle göra vad jag säger.

Absurt att flyga till Åland för att vara sjuk. Jag är mycket mer förvånad än besviken, konstigt nog. Vad var det som hände, liksom? Mitt tillstånd försätter dessutom tillvaron i en töcken av overklighet. Finns Åland ens på riktigt? Eller har jag drömt?

4 kommentarer:

  1. Elände :-( Men skönt att du är (nästan) hemma igen! Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det känns nästan spännande att vara så här väck, jag är på riktigt nästan aldrig sjuk!

      Radera
  2. Huj vad irriterande! Men jag har också undrat samma sak, efter min korta men väldigt intensiva tillvaro på Åland i somras. Finns det verkligen en Nyan-redaktion? Har jag jobbat där i två månader? Som kulturredaktör? I skarven mellan vakenhet och sömn kommer minnena från sommaren och jag undrar verkligen. Fanns de?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja alltså samma känsla kan jag ha för hela vårt ÅR på Åland. Jag vet ju att människorna vi hängde med finns och existerar och dem saknar jag innerligt, men resten. Vardagen? S-market? Alla nattliga resor till och från Åland? Var det en dröm?

      Radera