Kulturen skulle kunna rädda världen

I morgon ska jag på julpyssel till Maria tillsammans med Maria själv, Aja och Linda. Det här är tionde året vi pysslar tillsammans, jag missade i och för sig förra gången eftersom vi bodde på Åland då, men nu är det dags igen. Just nu håller jag på att baka en paj, den andra för kvällen eftersom jag brände den första så illa att jag inte ens täcks ge den åt hönsen. Medan jag bakar tänker jag på världen och på eländet och på hur inget är logiskt fast allt hänger ihop (därav den brända pajen).

Dagens världsekonomi är uppbyggd på konsumtion. På ett personligt plan uppmanas vi inte spara oss ur kriser, vi ska konsumera mera, sägs det, för att ekonomin ska komma på fötter igen. Å andra sidan går en stor del av konsumtionen ut på att köpa varor av olika slag, varor vars produktion förstör miljön och hälsan för miljontals människor.

Kunde man inte satsa på att folk ska konsumera kultur istället? Naturligtvis försvinner inte vårt ekologiska spår på det sättet, men jag är ganska säker på att det skulle minska rejält. Tänk om hela samhället gemensamt skulle satsa på att alla, från barnsben, skulle erbjudas högklassiga  och mångsidiga kulturupplevelser; teater, musik, skådespel, litteratur, som man sedan som vuxen gärna skulle betala för. Jag tror ju nämligen att vi måste lära oss allt, vi har lärt oss att shoppa och göda ett materiellt begär, skulle vi inte kunna lära oss att längta efter något annat istället, som både skulle gynna sysselsättningen och själen.

Visst är det en naiv och lite utopisk idé som jag helt säkert inte är den första om att kläcka, men för en sekund där kändes det som om jag närmade mig en lösning. Det var en fin sekund.