Hördu ni!

Två lekar dominerar det här höstlovet. Jag har fått tillstånd att berätta.

1. Bibliotek
Lovis och Idun klassificerar och ordnar böcker, ger boktips och sköter utlåningar (till och med åt mommo och moffa i Nykarleby via FaceTime). De heter samma sak som bibliotekarierna på deras skola. Idun scannar in koder med en gammal ficklampa.Varje dag finns det böcker på tipshyllan. Dem får man låna 3% längre än alla andra böcker.

2. Tjänstefolk
Lovis och Idun heter Eulalia och Aunist. De utför hushållssysslor, främst i köket, och pratar med högtidliga röster. De tilltalar mig och Caj med "kära miss Malin" och "käre herr Caj", och niar oss för det mesta. T.ex. "hördu ni!" I morse frågade de hur man gör gröt, och när vi kom ner var gröten klar, bordet dukat och allt annat undanstädat. Och i eftermiddags gick Caj in i köket för att hämta något, men Lovis ingrep direkt (det fattar väl minsta hjon att herrskapsfolk inte ska vistas i kökskvarteren). "Nämen käre du, vad önskas?" sa hon och stod beredd på att servera honom något. Lovis packade också egenhändigt en matsäck åt mig: en ask med grynost och päron i bitar, en banan, en påse nötter och två knäckebrödsbitar med smör samt en flaska vatten.

Även om jag älskar böcker tycker jag att lek nummer två bräcker ettan.

Det är nästan synd att åka bort (jag sitter på båten till litterärt skapande i Åbo just nu) när de är på detta humör. Å andra sidan har jag packat ner tre halvutlästa böcker (en Mari Jungstedt som jag fick av Caj på bröllopsdagen, Dimma över Darjeeling som jag köpte i Sverige för två veckor sedan, samt Henrika Anderssons En skärva av själen, definitivt den som lockar mest just nu) och har en massa annat att läsa och skriva, så mig går det ingen nöd på.