Jag far omkring som ett jehu. Det känns som om jag alldeles just kom hem från Ekenäs och Karis, och på tisdag bär det av igen, då ska jag en snabb sväng till Borgå och en längre sväng till Helsingfors. Det är roligt. Jätteroligt. Och tungt som bara vad. Jag blir så trött av saker och ting nuförtiden, jag måste satsa ganska mycket på återhämtning för att inte bli ett vrak. Magen, sömnen och huvudet säger ifrån ganska tidigt, och det gäller att lyssna.
Vi har tagit det lugnt hela helgen, trots att det är kalashelg. Caj fyllde år i går och i dag är det farsdag. Men vi har alltså mest gått omkring här hemma. Vi har tittat på Djungelboken, två avsnitt Zumbo's Just Desserts, ätit tårta, ett barn har varit sjukt, ett har mest läst böcker och ett har varit lite uttråkat. Dagens höjdpunkt var nog när Caj och jag lämnade barnen hemma och gick på en kvällspromenad tillsammans. Det händer inte särskilt ofta, men kanske vi borde se till att ändra på den saken. Det är så otroligt skönt att inte bli avbruten när man pratar. (Nu är det säkert lätt att tro att jag håller en lång promenadmonolog medan Caj lyssnar artigt utan att avbryta mig, men så är det inte.) En lustig stund var när mina föräldrar ringde för att sjunga åt Caj i går. Eftersom de tyckte det var lite fattigt med bara två personer i kören så hade de letat upp en massa smådjur (leksaker, statyer osv), som de prydligt hade radat upp framför iPadden.
En sak som jag har funderat på hela hösten är hur folk hinner med sina liv. Hur gör ni? Jag tycker att vi har gjort en medveten ansträngning till att hålla nere på programmet, men vi har ändå svårt att hinna med allt vi vill göra. Som vanligt undrar jag om livet var lättare ifall man hade mindre saker. Men att börja med en ny Marie Kondo-omgång (förra gången kom vi bara till kläderna. Våra kläder alltså, inte barnens) tar alltför mycket tid.
Håhå, livet.
Hehe, skrev precis ett blogginlägg om att vi INTE hinner med våra liv. Jag tror inte folk gör det! Men ja, jag är övertygad om att det åtminstone skulle vara liiite lättare med mindre prylar. Men det kräver ju också tid...
SvaraRaderaLäste ditt inlägg, haha, kul att vi funderar på samma saker. Något i novemberluften kanske? Jag undrar om man borde ta ett par veckor organisationsledigt i året, då båda vuxna är lediga också fast barnen är i skolan/dagis så man skulle hinna ikapp. Behandla hemmet och hushållssysslorna som ett riktigt jobb och göra undan allt sånt där man inte hinner med i vardagen (halvfärdiga renoveringar, fönstertvätt, ordna upp barnens kläder, rensa osv.) I mitt huvud låter det som en jättebra idé, men jag tror inte vi nånsin kommer att förverkliga den.
RaderaJag var på en föreläsning i veckan. Han som pratade var en mentalcoach. Han hade en lista på de vanligaste problemen folk har. Överst kom "mitt liv går inte ihop". Han menade att de känns som att livet inte går ihop pga att det inte gör de! Vi måste sänka ribban och skala bort. Jag tror inte att man kan göra allt man vill och få det att gå ihop. Det är ett ganska enkelt liv det där livet där allt går ihop. Jag tror inte det är så många som lever så idag. De flesta rusar runt.
SvaraRaderaJa, så är det ju så klart, jag föreställer mig att dagens problem är att man 1) vill så mycket 2) har så många möjligheter, det är liksom inget yttre som hindrar en från att göra det man vill, utan bara ens egen tid, och den tycker man inte att är ett tillräckligt tungt vägande skäl...
RaderaDet skulle vara fint att hitta den där formeln, så man mår bra! Det är kanske det livet går ut på, att hitta balansen?
(Och med "så är det ju så klart" menar jag inte att det är något jag redan visste, utan snarare att "ja just ja, SÅ är det ju!" :D )
Radera