Istället har jag
- stickat färdigt en socka (garnet heter revontuli och påminner lite om ett migränanfall i höstnyans)
- varit på café med barnen (Caj jobbade både i går och ikväll och de stora ville dricka chai latte, så vi besökte Kaffia)
- deltagit i en två timmars yogateknikworkshop (så otroligt givande, jag fick svar på en massa saker jag har undrat över. Plus att jag orkade stå i kråkans position längre än nånsin förr!) På bilden, som jag lånade från instruktör-Idas instagram, gör jag en planka med ett block mellan knäna, och Anna-Lena ska just släppa mitt ena ben. Och ja, jag yogar i en tröja som från början har varit en pyjamas. Det får man väl?)
- varit på massage (jag fick ett femgångers presentkort av Caj till morsdag. Nu har jag varit alla fem gångerna, men jag tror jag ska försöka fortsätta gå en gång i månaden för det är så skönt!)
- tittat på många avsnitt av the Californians och har skrattat jättemycket. Det roligaste är när skådespelarna själva inte klarar av att hålla sig utan börjar skratta.
- funderat på hur vi ska få Pip att sluta sova i syrenen och börja gå in till natten. Hon sitter så högt uppe att det inte går att plocka ner henne.
- ätit lite Ben & Jerry's
- Kokat en halv sats ratatouille. Det blev ungefär tre kilo. Tur att jag inte gjorde en hel sats.
- Varit på två promenader. Edda älskar att vara ute med sin Puky och jag får gå och springa om vartannat för att hänga med i farten. I går kom Idun och Lovis också med.
- Tänkt på Salvador Sobral och hans hjärta
- Funderat på varför jag tycker det är så pinsamt och jobbigt att läsa gamla dagböcker. Jag är nämligen urtråkig och funderar på oerhört banala saker när jag bara pratar med mig själv (kanske annars också, vad vet jag). Löjlig låter jag också.
- Sovit för lite.
- Insett att bästa sättet för mig att blogga nuförtiden är genom att skriva i punktform. Är det här en regrediering? Vad är nästa steg? Att varje inlägg bara innehåller en mening? Vi får se.
Jag har också ägnat mig åt att läsa gamla dagböcker, lappar och brev. Det är hemskt. Smärtsamt och pinsamt, och river upp kärnavfall som man trodde att låg inbäddad i urberget. Men. Allt som göms kommer upp och döms. Nytt ordspråk. Motto. Göm ingenting. Pling
SvaraRaderaDet kanske är bra att gräva upp saker som faktiskt behöver behandlas, men många av mina dagboksinlägg är så ... TRÅKIGA! Är jag sån, undrar jag. Innerst inne. Tydligen.
RaderaAllt som göms kommer upp och döms. Vilket fantastiskt ordspråk. Och skrämmande.
Gillar så dina blogginlägg, med eller utan punktform.
SvaraRadera/Å
Å, vad underbart med lite pepp! TACK, jag blir så glad!
Radera