Nu är det äntligen maj

Ända sedan vi flyttade till Österbotten från Åbo 2006 har vi firat valborgsmässoafton tillsammans med samma gäng människor (de enda avbrotten har uppstått då vi bodde på Åland 2015, och när Idun fick spysjuka förra året). Första vappen (2007) firade vi faktiskt i vårt nuvarande hus, men då bodde inte vi här, utan det gjorde Anders och Maria, våra vänner som vi senare samma år köpte huset av. I vårt vappgäng ingår alltså Maria, Anders, Aja, Kitti, Nicken och alla barn som hör ihop med oss (11 stycken i åldern 3-16).

Den här gången firade vi hos Aja och Kitti i Purmo. Vi åt paj- och salladsbuffé, glass, och satt och pratade till midnatt då jag var så trött att jag mådde illa igen (det var alltså mitt fel att vi åket hem). En del barn spelade Alias, lekte sanning eller kånka eller bröt arm, andra lekte doktor. Och vissa av barnen har nästan blivit vuxna, så de hängde med oss i köket, som vi knappt lämnade (ett av våra barn kommenterade det, att vuxna alltid sätter sig ner och sen sitter de på samma ställe tills man far hem. Det är ju faktiskt sant. Måste börja gå runt lite mer när jag hälsar på hos folk).

Lite bilder på det.

Jag lyckades baka ett jättefint (och gott) surdegsbröd och var stolt som vår tupp.

Det här åt vi.

Här skär jag upp mitt bröd. Viktig stund.

Värdparet Aja och Kitti

Familjen Eklund. (Milo, i mitten, är vår gudson.)

Först tittade barnen på lite teve, men sen började de leka och slutade inte förrän vi åkte hem

Jag och Caj

Aja och Kitti

Kitti och Anders

Här satt vi sen, stadigt och länge, och pratade och åt.

Lisa och Edda sprang däremot omkring som om de hade betalt. De hade jätteroligt.

På övre våningen pågick en armbrytningsmatch.

Idun tittade på från loftet.

Edda och Lisa fortsatte leka. Här är Lisa hos tandläkaren.

Och dagen efter smälte snön bort och vi åt munkar och spelade fyra mål i ändan av gatan med resten av vår områdesförening. (Jag hade helt glömt bort hur roligt det är att spela fyra mål.) Nu kanske våren börjar på riktigt.