Här kommer några exempel:
Edda fick en cykel till födelsedagen, en röd Puky som vi köpt av Eva. Första dagen gick vi på en promenad och Edda cyklade 3 kilometer utan att klaga eller bli det minsta trött. Följande morgon vaknade hon 06.50, frågade "mamma, är den där nya cykeln på gålden ännu?" och då jag svarade ja, viskade hon "yessss" och somnade om. (!)
I natt vaknade hon 04.40 och var jättearg för att hon jag sa nej när hon ville "gå nel och titta lunt lite".
Senare på eftermiddagen hade vi den här diskussionen
Jag: Men Edda. Du FÅR inte slå Lovis. Det gör ont och hon blir ledsen. Tänk hur det skulle kännas om Lovis slog dig.
Edda: Om Lovis slål mig sku jag ba (sen stod Edda stilla en lång stund medan hon sneglade nonchalant åt sidorna) INT BLY MEJ!
Och ikväll när vi skulle läsa godnattsaga hade hon förberett genom att bära ADERTON böcker till sängen. Man kan ju alltid hoppas, eller hur?Ja. Jag håller fast vid min tes att den tyngsta perioden i föräldraskapet är när barnen är riktigt små. Kanske jag ändrar mig ännu, men efter tio år har det inte hänt, utan jag tycker fortfarande att det blir lättare och bättre ju äldre de blir.
<3 <3 <3 Lyckan är en cykel
SvaraRaderaATT den är, ja!
Radera