Arvid Mörne

Den här tiden, för tretton år sedan, fick jag ta emot första pris i Arvid Mörne-tävlingen. Jag hade skrivit en absurd novell som handlar om en chokladfabriksarbetare som har ett enformigt liv ända tills hon upptäcker att grannarna i huset mittemot varje natt visar upp en föreställning i sina fönster, trots att de inte ens bor på samma våning. Novellen heter De fetas föreställning. Jag minns att jag skrev ner första utkastet för hand. Det skulle inte hända idag, jag har blivit alldeles för van att jobba på dator.

Sedan skrev jag inte särskilt mycket på flera år, först 2009 blev mitt första manus antaget. Ändå tror jag det var där och då som jag fick en känsla av att det var nån vits att jag visade upp det jag skrev, att någon annan faktiskt kunde vara intresserad av att läsa mina ord. Vinsten gav mig självförtroende (och en ny dator, som jag köpte för prispengarna).

Jag är nog inte den enda det har gått så här för. Ibland känns det som om ungefär 70% av mina författarkollegor i något skede har blivit prisbelönta i Arvid Mörne-tävlingen, jag tittade en gång igenom listan på pristagare genom åren och det är jättemånga som jobbar med att skriva skönlitterärt (eller annat) idag. Tävlingen fyller en jätteviktig funktion för den finlandssvenska litteraturen, tror jag.

I år fyller Arvid Mörne-tävlingen 30 år. Om jag bodde lite närmare skulle jag gå på galej, men till den fick jag tacka nej; det är långt, dyrt och tidskrävande att resa till Helsingfors (och jag ska dit nästa vecka också). Jag får hoppas på att de ordnar något om 10 år igen.

Jag skickar i alla fall iväg ett litet blogghurra, och gratulerar årets pristagare å det varmaste, trots att jag inte vet vilka de är ännu. Hurra! Och Grattis!