En ny bok!

I slutet av förra veckan åkte jag ner till Helsingfors för att

1. gå på Schildts & Söderströms vinterfest
2. prata manus med min redaktör Jonna
3. luncha med Pia och Ida-Lina, som jag gör läseboken Busfarfar med
4. stå i förlagets monter på Educa-mässan och berätta om läseboken

Mycket program på mindre än ett dygn. Roligt var det, trots att mina bihålor höll på att sprängas där ett tag. Så mycket trevligt folk! Så många fantastiska diskussioner, om allt från Hitlers tänder till säckpipor och hur man äter salta pinnar på ett fördelaktigt manér.

Ni minns kanske att jag berättade att jag börjat på ett nytt manus i november? Nå, jag skrev som en tok ända tills jag blev klar. Sen skrev jag om vissa delar, provläste för barnen, ändrade lite till och skickade in det. Och det blev antaget! Så i höst kommer det inte bara en bok med mitt namn på pärmen (Busfarfar), utan två. Hurra! Mer än så får jag inte berätta nu (vad den heter eller handlar om, t.ex.) eftersom det ska finnas lite spänning kvar när Schildts & Söderströms höstkatalog kommer ut nån gång i mars. Men Joanna har redan ritat pärmen, och den är fenomenal, kan jag avslöja. Jag har bara några små förbättringar och rättelser att utföra, och sen är min insats klar. Jag är så glad!

I övrigt är jag inne på min tredje vecka som sjuk. Det var egentligen meningen att jag skulle påbörja Runebergsveckans skolbesök redan i måndags, men dem fick jag boka om. Jag ska göra ett försök i morgon, om jag inte svimmar fortsätter jag på torsdag och fredag. Hoppas det går. Jag är vinglig som få och äter massor med mediciner (jag har bihåleinflammation i så gott som alla bihålor, fick jag veta i lördags, både de i pannan och i kinderna), men om jag sitter ner medan jag pratar, och vilar sen resten av dagen efteråt borde det gå. Hela min kropp är opålitlig för tillfället, idag höll jag på att spontanförfrysa två tår på vänster fot, trots att jag låg ner med dubbla sockor på fötterna och en yllefilt på benen. Plötsligt blev fötterna iskalla och när jag tog av mig sockorna för att se vad som stod på var två av tårna alldeles vita och stela. Jag värmde dem med en vetedyna. Än hänger de kvar.