Galan 2015

I förmiddags skrev jag ett långt och utförligt inlägg om galan i lördags och sen fick webbläsaren fnatt och så försvann hela texten, med länkar, foton och allt! Fatta hur irriterande! Jag föreställer mig att inlägget hade allt man kan begära av ett riktigt bra blogginlägg. Dessvärre är det för evigt försvunnet. Så här kommer en kortare och betydligt sämre version. Ack, ack.

Galan var i alla fall jättefint ordnad. Vasa stadshus är ett festligt och fint ställe att hålla gala på och arrangemangen löpte mycket fint, med proffsiga programledare (Anne och Hannah), skickliga musiker och värdiga vinnare.

Själv vann jag inte den här gången, årets författare blev ingen mindre än Kaj Korkea-aho. Välförtjänt, tycker jag! I alla kategorier som jag hade röstat var det mina kandidater som drog hem segern, så jag kände mig glad och nöjd ändå. Och så var det så fint att Caj var med på galan (vi hade så trevligt på Island att vi verkligen tycker att galor är vår grej just nu, haha) och att jag, trots att jag inte kände största delen av gästerna, fick umgås med idel fina typer.

Där fanns årets mest inspirerande Amanda, årets företagare Eva, årets mediapersonlighet Linn, Nadia, Anna-Lena och Anna. Christina skymtade jag och Linda som vann pris för årets mest kreativa blogg hann jag säga hej och grattis åt. Och en massa massa andra, så klart.

Till exempel humorgruppen Kaj, som också vann pris. Denna bild är främst tagen för att Caj och jag skulle kunna imponera på våra barn. Vi visste vad vi gjorde, de blev alldeles till sig av fröjd.

Amanda, jag och Eva. Caj och jag hängde med dem i pauserna och efteråt gick vi till Fondis på mat, vi  hade visserligen kunnat fortsätta på efterfest till Plan B, men vi ville kunna höra vad vi pratade om, och slippa köa. Dessutom kom Amandas superduktiga och trevliga syster Fanny med oss, hon hade kompat Ella Sanoo (en av kvällens artister) på piano. Att gå ut och äta med trevliga människor = kan det bli bättre? Nä.

 

Fanny, Amanda och Eva (och mina matrester).

Så där sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag verkligen hör till det gamla gardet av bloggare nu. Och det känns ju helt rätt. Det är så skönt att ha osäkerheten, ångesten, komplexen och ovissheten inför framtiden bakom sig. Om två veckor fyller jag 36, och jag känner mig så också. Skönt!

Tack för en fin gala!