Ett obehagligt drag hos mig är inställningen att jag ska göra undan det tråkiga innan jag får börja med det roliga. Ibland är det förstås bra, men jag måste träna bort det där, jag har nämligen insett att det bara är till nackdel när det gäller mitt jobbande.
Förra året, när vi pusslade utav bara sjutton för att hinna med allt, då var jag minsann effektiv. När jag en gång skrev, skrev jag verkligen. Bara. (Ja ja, nästan bara, ibland var jag på Facebook också.) Och jag producerade en massa text, manus och texter till litterärt skapande. Men nu, när jag har ett riktigt kontor och allt, så låter jag fixandet och ordnandet ta mycket mer tid, ja så mycket tid att jag inte alls hinner komma in i skrivflödet på det sätt jag vill. Jag skrev om det här i förra inlägget.
Igår och idag har jag svängt på ordningen. Jag har börjat med att skriva, och först sen, när eftermiddagskoman slår till, har jag tagit itu med planering av olika föredrag, reseräkningsskrivande, momsdeklaration och mailande. Och åtminstone efter två dagar tycker jag det verkar fungera alldeles utmärkt. Jag har börjat på ett nytt manus (fast jag inte skulle). November och NaNoWriMo manar nämligen till det. Det är jätteroligt. (På ett sätt borde jag verkligen inte börja på nåt nytt nu, jag har ett manus som är ganska färdigt och som jag gärna skulle skicka in så småningom, men bara för att känna att jag inte segar omkring i samma soppa som jag har hållit på med ända sedan februari lät jag mig sväva ut på ett helt nytt spår och börja skriva smått på nästa bok om Patrik. Just nu är det bara roligt.) Något av det tveklöst bästa med att vara författare just nu, för mig är att jag får bestämma i vilken ordning jag gör saker och ting. Jag har världens bästa jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar