I tonåren led jag ofta av migrän. De senaste femton åren har anfallen lugnat ner sig så mycket att jag sällan tänker på dem, ibland har går flera år mellan gångerna. Men idag, när jag satt och jobbade och hade massor att skriva och fixa, skymtade jag plötsligt den där otrevliga lilla fläcken som täckte igen en del av synfältet. Och visst fick jag migrän. Det var bara att ringa efter Caj och be honom hämta mig (jag vågar inte ge mig ut i trafiken, cyklande, när jag nästan inte ser någonting).
Efter att flimret växer och växer tills det täcker nästan hela synfältet, försvinner det, eftersom det då är huvudvärkens tur att göra entré. Den sitter i i ett dygn ungefär. Varje gång jag böjer mig ner får jag resa mig långsamt, eftersom det känns som om hjärnan skvalpar omkring fritt i huvudet. Så idag har jag mest legat i sängen och blundat. Hoppas det går några år igen nu då, tills nästa gång.
Stretcha så mycket du kan och orkar på rygg och nacke (förutsatt att det är spännings migrän). Lägg något kallt i nacken, typ en fryspåse grönsaker eller dyligt i 10 min innan du går och lägger dej, ta lite värkmedicin och försök tänka positivt. Hoppas att du vakna till en värkfri ny dag!
SvaraRaderaUsch! Även jag får besök av denna objudna gäst, inte alls lika ofta som under gymnasie- och studietiden (då hände det en gång i veckan under en fasansfull period) och inte så hemsk som du, men jag vet precis den där känslan när man plötsligt inte kan vara något annat än sin kropp som vägrar samarbeta. Hoppas verkligen att det försvinner igen!
SvaraRadera