En värld full av liv

Redan för flera veckor sedan fixade vi biljetter till projektet En värld full av liv, som har spelat för fulla hus på Alandica här i Mariehamn hela helgen. I kväll var det vår tur att gå på show.

Lovis och Idun och jag var mycket taggade. Vi hade förberett oss genom att titta på filmen Lejonkungen, som konserten baserar sig på, och barnen har lyssnat på musiken så mycket att jag har hört Simbas röst i öronen till och med om nätterna. Och det var jättebra att göra sig redo på det här sättet, det är så väldigt mycket roligare att ta del av en föreställning om man vet lite om berättelsen och känner igen musiken. Barnen är i precis rätt ålder för den här typen av underhållning. Jag med, förresten.

Och om om våra förväntningar uppfylldes! Kören var enorm och dansant, scenografin och dräkterna var jättesnygga och musiken var fantastisk! Början var så mäktig att jag satt med gråten i halsen (ja, jag är en känslig typ) och jag hade lust att sjunga med i de flesta låtarna, men jag höll mig. En bonus var koreografierna som gjorde allting mycket mer levande. Det är synd att vi var på den sista åländska föreställningen, annars hade jag verkligen rekommenderat att alla här på ön skaffar sig biljetter direkt.

Men jag har goda nyheter! Hela showen kommer till Jakobstad om en vecka, till Runebergssalen. Det ordnas buss från Vasa om man är hågad men inte orkar köra fram och tillbaka på en kväll (bussen stannar längs vägen så man kan hoppa på i Kvevlax, Vörå, Oravais, Munsala och Nykarleby också). Barnkören är delvis från Karleby (leds av Heidi Storbacka) och solisterna i Österbotten heter Emelie Sund, Sören Lillkung, Jessica Riippa, Otto, Ella och Mikael Svarvar, Astrid Stenberg och Joel Forsbacka. Jag är därför helt säker på att kvaliteten på sången är precis lika strålande som här i Mariehamn.

Nilla, som är ledare för Öppna förskolan där Edda och jag brukar hänga om dagarna, sköter om biljettförsäljningen och bad hälsa att det fortfarande finns biljetter kvar (här finns mer info om var man kan skaffa dem).

(Detta inlägg är delvis ett samarbete med Ålands projektkör, delvis ett samarbete med min stora kärlek för överdådiga föreställningar som får ögonen att tåras.)