Jullovet i bilder

Ja, som sagt var det ett hejdundrande socialt jullov. Vi hade packat med oss vår stora, bökiga systemkamera, och precis som vi brukar glömde vi att fotografera det mesta. Fast det tyder ju å andra sidan på att vi hade bättre saker för oss. Telefonen var emellertid på hugget med (mycket o-)jämna mellanrum. Så här kommer det: bildspelet från jullovet 2014 (en hel del av dessa bilder har redan synts till på instagram, så om några av bilderna ser bekanta ut för någon av er vet ni varför!)

Vi anlände till Nykarleby, till mitt barndomshem, mitt i natten till julafton. När vi vaknade följande morgon var barnen så här ivriga.

Vi klädde oss i feststass och jag flätade de stora barnens hår. Det går nu igen efter att ha varit för kort ett tag.

Efter julafton fortsatte vi hänga med mina föräldrar. Mycket skönt, mycket avslappnande. Edda är grymt förtjust i sin morfar och vill helst att han servar henne med högläsning och matning. Jag tror att han, om möjligt, är ännu mer förtjust än hon. Här hjälper alla tre sin morfar att lösa sudoku. Eller vadå morfar, förresten. Vi har alltid sagt, och kommer nog alltid att säga moffa.

På söndagen fick jag äntligen återse mina kära vänner Joanna (som ritar bilderna i böckerna om Patrik och Pensionärsmakten), Johanna (inredningsproffset som gör jättesnygga kläder och andra saker man behöver av retrotyger) och Aja (som tyvärr inte fastnade på bild, antagligen för att min glupskhet tog överhand och jag började äta istället för att föreviga en av mina bästa och äldsta vänner.) Vi pratade oavbrutet i ungefär fyra timmar och sen måste vi dela på oss. Jag saknar dem.

Joanna

Johanna

Min yngsta bror och hans sambo anlände och barnen (och alla andra också) var synnerligen uppspelta. Mamma, pappa, Jakob, Susanna, Caj och jag spelade alfapet utan regler. Det är kanske det roligaste spelet jag vet. Jag försökte bland annat få igenom ordet "kvemis" (motsatsen till kändis, på närpeiska), men det föll på grammatiken, det borde naturligtvis ha stavats med två m för att godkännas. Det kunde jag hålla med om, så Caj och jag fick inga poäng för det ordet.

Här läser Jakob en bok för Edda. Alla läste för Edda i något skede.

På måndagen stack vi vidare till Vasa där vi huserade resten av jullovet. Tack och lov för uthålliga syskon, säger jag bara. Det är nog inte alla som klarar av att ta emot en fempersonersfamilj och som dessutom är glada över det. Men vi börjar vara rätt vana med storfamiljsliv och vi hade jätteroligt.

Ibland tittade vi på något som nån hade delat på facebook, till exempel.

Vi åt festliga middagar varje dag, en dag åkte vi till Hanna och Vicci på middag, där flera av kusinerna och syskonen sammanstrålade, de andra dagarna åt vi med andra vänner, som Ida, Johan, Stina, Sara och Linn, eller gjorde läckra måltider hos Saija och Jonas. Vi tillredde bland annat ett par kaniner som vi har fött upp på gården i Jakobstad. Det var väldigt gott, men antagligen det sista köttet jag åt på väldigt länge, eftersom ett av mina nyårsbeslut är att sluta äta industrikött (det heter kanske inte så, men jag tror ni vet vad jag menar). Om nån har jagat något kan jag eventuellt göra undantag, men så där på det stora hela är jag nog en mer beslutsam fuskvegetarian nu (=en som äter fisk ibland. Kanske. Jag har inte bestämt mig helt angående den saken ännu. Fisken alltså).

På nyårsafton åt vi sushi så det ångade om det. (Ja ja, sushi ångar inte i sig, men vi åt kopiösa mängder. Vi hade nämligen gjort 180 bitar.)

Det var förfärligt gott. Jag älskar sushi. Men Lovis och Idun älskar det ännu mer.

Edda var mycket taggad, som alltid när det kommer till mat.

Jonas och Saija

En suddig, och väldigt ornamentrik bild.

Här är vi i närbild. Caj och jag, ifall nån undrade.

Emilia hade bakat en alldeles gudomlig pätkiskaka. SÅ god! Känner ni igen skåpet i bakgrunden?

Emilia och Nicklas.

Strax före tolvslaget tog vi en nyårsselfie. Småttingarna hade gått och lagt sig.

Följande morgon var de däremot mycket pigga. Det var inte jag.

Tova, Idun och Lovis som vakat ända till tolvslaget var lite tröttare.

Eftersom jag steg upp riktigt tidigt med Lone och Edda på nyårsdagen fick jag sova sen. Åh så skönt det var. Under tiden tog Caj och Saija alla barnen på utflykt till parken. Man borde alltid vara fyra vuxna, ju fler, desto mer vila åt alla.

Vi fortsatte att fira jullov i samma stil, med många gemensamma måltider, en film, mycket prat och alltför sena kvällar.

Ett exempel på en måltid. Frukost var det här.

På fredag åkte Jonas och Saija söderut, vi tillbringade ytterligare en natt i deras mysiga hus och Caj hittade en trevlig hörna där han satt en stund.

Och sen åkte vi hem igen. Sammanfattningsvis har julen mest handlat om gemenskap och mat. Verkligen mycket mat. Men ännu mer gemenskap.

Tack för i år, Österbotten!