När vi gick ner från övre våningen gick Edda med små, små myrsteg över varje trappsteg ända tills hon kom till kanten. Där krökte hon tårna runt kanten och stod stilla en liten stund, tog därefter ett steg ner och började proceduren från början.
Inte undra på att man så ofta är sen.
Skrattar varmt och gott... Ja tänk vilket äventyr det dessutom kan vara! Man undrar vad som rör sig och processas i deras små huvuden...
SvaraRadera