En kopia av en kopia

Ni minns att jag pratat lite om Jenny Jägerfelds briljans här på bloggen, eller hur? Min hemliga idol Lisa Bjärbo* delade med sig av en av Jennys facebookstatusar på sin blogg (jag inser att meningsbyggnaden ovan inte är den mest smidiga, men istället för att göra det lätt för er som blev förvirrade ber jag er se det som en liten träning i att veta skillnad på "sin" och "hennes".)

"När Svenska författarfonden sammanställde en lista över de mest utlånade författarna 2013 är de 21 första (om inte jag ser fel) barn- och ungdomsboksförfattare. Samtidigt är det fortfarande ett enormt fett neglect vad gäller rapporteringen om barn- och ungdomslitteratur (och barn- och ungdomskultur generellt för den delen). Barn och ungdomsboksförfattare intervjuas sällan och böckerna recenseras lika styvmoderligt som om de hade varit Askungen förkroppsligade. Samtidigt kan det tjatas om i samma tidning att det är FÖRSKRÄCKLIGT (insert valfri moraliserande falsettröst) att barn och ungdomar läser så lite. SÄRSKILT KILLAR OMG!!! Kan man inte göra en liten samhällsanalys där och fundera över hur olika (t ex mediala) institutioner förhåller sig till den sortens litteratur och kultur? Nedvärderande och som om det inte vore så viktigt? Och tänka att det kanske smittar av sig neråt? Hejdå från signaturen Part i målet."

JUST DET.

Och så vill jag än en gång höja ett varningens finger. Om man fortsätter att behandla barn- och ungdomsböcker som andra klassens litteratur går fiktionen en säker och ond död till mötes. De som aldrig har intresserat sig för att läsa som barn kommer förmodligen heller inte att börja göra det som vuxna vilket gör att vi snart inte heller har några vuxna läsare kvar. Just sayin'.

*Jag är främst överförtjust i hennes och Per Bengtssons pod Allt vi säger är sant, samt i hennes lysande blogg.