Bröllop och död

När jag var 19 flyttade jag till Paris för att jobba som au pair. Jag kom inte alls överens med min arbetsgivare, så eftersom jag redan pratade franska sökte jag jobb på café istället och blev barista på heltid. Men via au pair-jobbet fick jag kontakt med tre kvinnor som blev mina innerligt goda vänner och som jag fortsatt att träffa med ojämna (och alltför glesa) mellanrum därefter. Det är Johanna (som jag delade lägenhet med resten av Paristiden, vi sov i en utdragssoffa och levde ett fantastiskt samboliv på 18m2 mitt i stadens centrum), det är Sara och det är Sara. Igår gifte sig den enda av Sarorna med sin Olof i Göteborg. Den enklaste lösningen var att jag åkte ensam (fast när det skulle dansas vals saknade jag Caj extra mycket, han är en suverän valspartner).

ÅH, det här var ett av de roligaste bröllopen någonsin!

Hela bröllopet var så glatt, uppsluppet och kärleksfullt att jag ännu är riktigt pirrig. Sara kommer från en stor familj och hela Petrén-klanen är både rolig och musikalisk, både Saras och Olofs familjer och vänner bjöd på fenomenala tal (jag skrattade mer än på länge hela kvällen, och då är jag en person som skrattar ganska mycket i vanliga fall också), massor med musikaliska utsvävningar (musiken i kyrkan var helt magisk!), maten var urläcker, jag fick prata franska halva kvällen eftersom jag satt bredvid de roliga fransyskorna Caroline och Karelle som jag träffade i Paris för några år sedan och allt var bara så där... ÅH.

Mot småtimmarna svävade Johanna och jag iväg mot vårt hotell, sov en ytterst kort natt och steg upp tidigt i morse för att äta frukost innan jag skulle hoppa på tåget tillbaka mot Stockholm, Grisslehamn, Eckerö och Mariehamn. Nio timmar tar det, bara, att komma hem. Bara. Ja. Men det är ingen tvekan alls om att resan var värd besväret. ÅH vad jag tycker om mina vänner (det gäller för övrigt inte bara de här vännerna). Vi kom varandra så nära under det där året och vår vänskap försvinner ingenstans fast vi träffas rätt sällan.

(Det skulle annars vara hur trevligt som helst att resa, men min läsplatta har legat mot något som gjort att batteriet HELT har laddat ur och jag har ingen SLADD. Gah. Jag köpte ett nummer av Vi läser på pressbyrån, men jag hade precis lånat Jag är ju så jävla easy going som e-bok och hade sett fram emot att få läsa ut den i lugn och ro och nu gick ju inte det.)