Alltså det är verkligen inget skämt det här med min kaffeångest. Jag trodde på något sätt att jag mognat och vuxit ifrån den. Så i morse bad jag Caj göra en latte åt mig.
Hahahahahahahahahahahahaha.
Nu har jag darriga händer, tusen tankar i huvudet, vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv och vet inte heller vilka impulser jag ska följa. Yoga innan jag börjar skriva? Fara ut och springa? Fålla gardiner? Skriva bok (jo men det är ju DET jag ska göra, faktiskt)? All den här energin som är så där... sorglig på nåt sätt. Bara den som reagerar som jag på espresso (ja ja, den var utblandad med mjölk, men ändå) vet vad jag pratar om. Hu.
Jag får nog fortsätta hålla mig till koffeinfritt.
Om det nu inte visar sig att jag skriver ett mästerverk så här i efterdyningarna av dagens kickstart.
Vet precis vad du talar om, kaffeångesten! Man börjar gå på övervarv helt enkelt och de närmaste timmarna gör man allt, eller planerar göra allt som man inte hunnit med och man blir sådär smådarrig som om man var påverkad av nåt starkare än koffein... en substans inte att leka med för vissa av oss!:-)
SvaraRaderaNej man ska minsann vara försiktig. Jag är glad att jag inte utsätts för starkare substanser...
Raderahaha, tror det är sån jag är typ varje morgon, men har nästan börjat tro att det är mitt naturliga tillstånd. Kanske det är DÄRFÖR jag aldrig kan njuta av cykelfärden till jobbet, eftersom mitt inre är helt högt på koffein!?
SvaraRaderaCAJSA
Försök göra yoga med kaffe i blodomloppet! Det var förvånansvärt nog en hit. Jag gjorde allt SÅ noga och effektivt och skärpt. Det var det enda plusset med den kaffekoppen.
Radera