Det är så konstigt. För å ena sidan tycker jag verkligen att hettan är olidlig emellanåt. Idag var vi inne flera timmar på förmiddagen, det var så varmt.
Men å andra sidan märker jag att jag håller på att piska upp en liten sorg över att sommaren snart är slut. Jag räknar dagarna tills skolstarten, med fasa bakom tankarna. Det är ju så varmt nu! Man behöver inte frysa! Och jag vill inte att det blir vinter! Det är på sommaren Finland är bäst! Vi slipper ha jättemycket kläder på oss! Vi kan simma! Kläderna torkar jättefort utomhus! Det är nu-nu-nu vi måste njuta så evinnerligt mycket att det räcker ända till maj 2015 (Att jag ens orkar gå och känna så här är ju lite underligt med tanke på hur förlamande hettan stundom är. Vi hade 44° här på terrassen i eftermiddags.)
Annat: om någon hörde ett avgrundsvrål över Mariehamn idag runt klockan nitton var det bara jag som fick ett nervsammanbrott och skickade upp ett av barnen på rummet mitt i maten, i vredesmod. Det var första gången jag har tagit till den ålderdomliga metoden. Men vi har rett ut och sagt förlåt, så kanske det blir en bättre dag i morgon. Jag hoppas innerligt att våra humörkrockar beror på hettan och inte på någon stundande "jobbig period" i vårt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar