Kravet

Jag blir tokig av ljudnivån i bilen nuförtiden. Det är inte klokt. Vår bil innehåller: två skolbarn som fnittrar så de tjuter åt sina interna skämt och en bebis som härmar de ljud storasystrarna utstöter med ungefär tiofaldig volym. Och så Caj och jag, som sitter som hålögda zombies i framsätet och önskar att vi snart ska vara framme.

Vi går i bilköpartankar igen (nä, vi har fortfarande inte lyckats hitta en bil vi gillat bättre än den vi har, men efter att ha letat i vågor i över ett och ett halvt år börjar det sannerligen vara hög tid att slå till, tycker jag). Ett av mina lite hemliga kriterier är att bilen ska ha en sån där plexiglasskiva som man kan dra upp mellan fram- och baksätet. Då får barnen härja runt hur mycket de vill medan Caj och jag kan ha våra intressanta samtal för oss själva i framsätet, i lugn och ro.