Fem före färdig

Jag tror jag håller på att sluta amma. Jag är nere i en ynka amning per dygn nu, på kvällen innan Edda somnar brukar hon dricka lite. Jag har glidit ut ur amningen lika odramatiskt som med de andra två, mina döttrar tycker tydligen att det räcker med ett år. Okej. Det är riktigt okej. Men också lite vemodigt nu när det kanske (antagligen) är sista bebisen jag får amma i mitt liv. Och nu när jag skrev det så där dramatiskt blev jag nästan sorgsen för ett ögonblick. Hå hå.

I övrigt kom jag på mig själv med att tänka att det faktiskt har lättat lite, att Edda har blivit större. Hon äter själv (utan haklapp, det anstår inte en ädel dam som Edda, verkar hon tycka). Hon kan säga ganska flera ord, fattar mycket av det vi säger åt henne och har börjat dra egna gibberish-skämt som hon skrattar jättemycket åt själv. Hon är en rolig typ. Väldigt bestämd också, kanske bestämdast av alla våra barn. Hon älskar att simma (när vi är med), hon äter som en häst (exempel: när vi äter morgongröt öser vi upp fem lika stora portioner. Hon brukar äta allt), blir oerhört sårad när hennes äldre systrar stänger dörren framför hennes näsa (så klart!) gillar att kramas och gosa och är omåttligt förtjust i mig, fortfarande. Ett av hennes specialtrick är att plocka osynliga partiklar från luften och äta dem, hon tycker väldigt mycket om musik och är förfärligt fascinerad av djur, i synnerhet fåglar (hon är sin fars dotter).

Andra saker som är fem före färdiga: det är inte mycket kvar nu tills första versionen av Patrikbok nummer tre är klar. Det har jag sagt länge nu. Jag är så HIMLA dålig på att få till smarta slut. Så i värsta fall får jag kämpa med boken hur länge som helst till. Att skriva en bok följer ingen logisk mall eller enkel formel för mig. Det är precis lika svårt varje gång, men tilliten till att jag någon gång kommer att bli klar växer för varje gång. Och så håller jag på att slutputsa första versionen av min novell till vår litterärt skapande-antologi som torde komma ut om mindre än ett år om allt går som planerat. Det är ett roligt projekt. (Jag har ingen insikt i det liv jag valt att skriva om, jag hoppas det inte märks. I så fall får jag skriva om.)