Ut på andra sidan!

Plötsligt känner jag mig som en vinnare! Vi har nästan klarat det nu! I morgon åker jag till Sverige med barnen och hänger med min vän Johanna och hennes familj ett par dagar, sedan joinar Caj oss för en dos midsommarfirande med min syster, svåger och mina syskonbarn i Uppsala och på söndag flyttar vi in! Detta innebär att jag snart ska somna i husvagnen för sista gången!

Dessutom är jag upplyft efter en fin kväll hos Karin och Fredrik, vi bjöds på en läcker middag igen, Emma och Marc var där och barnen hittade på en massa roligt, det är så skönt att umgås med människor man känt mer eller mindre hela livet (Emma och Karin främst, deras respektive har jag inte känt för evigt. Bara så ingen tror jag överdriver), och i vanlig ordning stack barnen iväg och lekte helt hämningslöst som de gjort varenda gång de träffats sedan vi kommit hit till Åland. Och Edda! Hon förälskade sig totalt i Emma, ville upp i hennes famn, kramade henne, pratade långa haranger med henne och var allmänt kärleksfull. En dylik tillgivenhet har hon aldrig visat någon annan än oss i familjen, knappt ens det. Och jag blev glad. Det är ju så fint att se på när ens barn verkligen gillar nån.

Jag är ganska säker på att de här stundvis kämpiga veckorna kommer få ett historiskt skimmer över sig bara efter några dagar. Jag har en märkvärdig förmåga att försköna det som är jobbigt. Det har varit jobbigt. Men det känns som en seger att vi faktiskt har bott i husvagnen hela tiden här på Åland, att det har lyckats och att vi fortfarande är vänner allihopa. Och jag har lärt mig massor om husvagnslivet, när vi åker på semester nästa gång (as in en semester som INTE är en övergång från ett liv till ett annat, eller ett mellanläge mitt i en massiv flytt) kommer jag att vara så mycket klokare beträffande vad vi ska packa, hur mycket som är smidigt att ta med, hur vi bästa organiserar alltihop. För det största problemet och irritationsmomentet har definitivt varit det evinnerliga omplacerandet av våra ägodelar, hit och dit och ut och in, alltid har något varit på fel plats och det är nästan omöjligt att uppnå något slags lugn och ordning utan att hålla på och slita i timmar först.

Nu är det inte länge kvar.
Snart är vi ute på den andra sidan.
Och fram tills dess är det mest trevliga saker som väntar.