Mina sista tankar

1. Jag har en teori om varför vi är så återhållsamma med small talk i Finland jämfört med resten av världen. Det är för att här tar vi vänskap på allvar. Vi kan ju inte kallprata med vem som helst så där bara, för genom att småprata med en främling inleder vi i teorin en livslång vänskap, och en dylik kan man ju inte vara säker på att man vill engagera sig i utan att ha spionerat på och diskuterat personen i fråga en lång tid på förhand. Situationen "att småprata lite på bussen för att sedan aldrig ses igen" finns inte i mångas idévärld. Pratar man med någon är det i grund och botten för att man är ute efter en djup vänskap. Och passerar man varandra bara i förbifarten på livets väg, ja vad är det då för vits att prata?
2. När jag var tonåring tyckte jag det verkade rätt trist och enformigt att bli vuxen (jag har skrivit om det tidigare nån gång, men orkar inte leta upp var...) och var förvånad över hur härligt och roligt det faktiskt ofta är. Jag får bestämma ALLT själv. ALLT är möjligt. Och ikväll slog mig tanken: tänk om det är likadant att bli riktigt gammal. Ibland tänker jag nämligen att det måste vara tråkigt. Vad gör man hela dagarna när ens fysik håller på att ta slut? När alla ens vänner dör runtomkring en? Och så vidare. Tänk om det i själva verket är superroligt, antingen för att tiden går så fort, eller för att man har blivit så otroligt klok och vis vid det laget att man bara kan sitta och gotta sig åt allt man har lärt sig under livet, eller om man sitter och småfnissar inombords åt alla trevliga minnen man har skapat under åren som gått. Hoppas det är så! Hoppas!
3. Det är stor skillnad på att längta bort från något och att längta till något. Jag längtar ofta. Men jag längtar nästan jämt till, det är inte så att jag ogillar mitt vardagliga liv och tror att jag skall ha det bättre nån annanstans, utan snarare så att jag tycker det är spännande att föreställa mig hur livet kunde vara nån annanstans också. Om man längtar till något, då behöver man inte agera på sin längtan utan kan bara njuta av fantasierna eftersom man har det ganska bra i verkliga livet redan. Men längtar man bort från någonting, då är det nog bäst att se över hur man riktigt har det och vad man kan göra åt saken.
4. Det här med vision boards! (Mina tankar kring dessa skulle förtjäna ett helt inlägg och tangerar det jag skrev om i förra punkten.) Vi tänkte nämligen göra vision boards, Caj och jag, för några dagar sedan. Eftersom min man ville vara välförberedd inför vårt pyssel läste han på lite innan vi började och hittade den här artikeln. Och så klart! Det är ju jättelogiskt. Mycket smartare att göra en action board där man målar upp en vision om HUR man skall nå sina mål än att bara visualisera sina drömmar. Det passar en praktisk pragmatiker som mig. Sen fick jag lite obehag också när jag fattade vad vision boards egentligen går ut på: att man genom att samla ihop sina drömmar visuellt kommer att uppnå dem, för att "universum vill det" och inte för att man själv är aktiv och försöker förverkliga det man drömmer om. Jag har tänkt att man skapar en vision board för att man vill summera sina tankar så man vet vilka mål man vill fokusera på att nå. Men där hade jag fel. Och ni som har läst ett tag vet ju att jag inte är helt positivt inställd till budskapet i "the secret" (rörelsen från vilken vision boards lär härstamma om jag fattat saken rätt) så min reaktion på den här upptäckten är inte särskilt förvånande.
5. Häromnatten drömde jag en jättelång dröm som handlade om att Caj, jag och våra kompisar U och J somnade och sov i FEMTIO ÅR, alla hade blivit jättegamla när vi vaknade, vi var helt oförändrade men kände ingen utan hade en massa barnbarn som var i våra egna barns ålder (drömmar är inte alltid så logiska, nej). VAD betyder den drömmen?
6. Jag har fortsatt att göra yoga varje morgon. Det är mycket skönt och jag är betydligt vigare än jag var när jag började. Det är bara en kvart om dagen, men varför sluta? En kvart om dagen gör att jag yogar nästan två timmar i veckan. Det är nästan två timmar i veckan fler än tidigare.

Ja hörni. En sån där tankeblaffa avslutar jag med. Eller vad säger jag, inte avslutar jag ju, utan jag tar en paus. Hela november månad skall jag idka internetial avhållsamhet (nå, eventuella kommentarer på det här inlägget kommer jag nog att läsa och svara på, mail läser jag och fb kommer jag förmodligen att slinka in på med jämna mellanrum, men jag skall inte läsa bloggar, jag skall inte blogga och jag skall hålla mig så passiv som möjligt. Ni vet hur det är, man kommenterar något på fb, sen måste man in och kolla om nån annan har sagt nåt och så har hela veckan gått), jag skall försöka leva lugnt och hälsosamt och återkommer med glädje 1 december. Jag kommer att sakna er, kära läsare! Lev väl!