Leka med tanken

Egentligen är jag nöjd och glad.
Men jag leker ändå med tanken på hur det skulle vara att bo i en annan stad. Eller i ett annat land. Jag undrar vem jag skulle vara då. Vem jag skulle träffa, var jag skulle vistas.


Så här är det ofta efter att jag har rest någonstans. Sinnet fortsätter att röra på sig fast kroppen kommit hem. Tanken fortsätter att löpa.

Jag kan vänta ut det.
Eller hänga på.


Jag har i alla fall en resa västerut tillsammans med Idun att se fram emot, vi skall åka och hälsa på min syster och hennes familj i maj, bara vi två. Det är spännande. Vi brukar alltid röra oss tillsammans, alla fyra i familjen. Nu skall vi prova på att göra annorlunda. Lovis och Caj blir kvar här hemma. De skall fiska, säger de. Vi skall flyga, säger vi.

Fast jag fortsätter drömma om de där dramatiska förändringarna. Vi säljer huset, viskar jag. Vi säljer allt vi äger och har och börjar om någon annanstans. Bara för att prova på hur det känns. Caj är med på det mesta. Tur. Jag vill inte ha motstånd när jag drömmer.

I fantasin går det lätt att skyffla det omständliga under mattan (nu tvingar jag mig ändå att tänka på exemplen: visumansökningar, krånglande pappersarbete, bagage som försvinner, jobb som inte hittas, olyckliga barn som längtar hem och sånt).

Ja. Leka med tanken, det får man.