salt, sol och ljuvligheter

Vattnet är salt, här är alldeles lagom varmt. Träden blommar i lila, rosa, orange och här och var finns bananträd och kokospalmer som är fulla av frukt. Vi bor i en dal, på sluttningarna runtom oss är det grönt och frodigt. En massa nya ljud och dofter hörs och känns. Fåglarna ser annorlunda ut och husen är små och färgglada.

Vi har redan hunnit duscha, packa upp, äta frukost, simma i ett tjugosjugradigt hav (alldeles ljuvligt), barnen har samlat snäckor, vi har också tittat oss runt lite. För tillfället kokar vi lunch och klockan är bara tjugo före elva. Absurt.

Jag känner hur jag slappnar av, andas långsammare, suger i mig varenda solstråle. Lovis hade hemlängtan igår kväll, men idag är hon desto mer entusiastisk, Idun stöter sig överallt, antingen för att hon är trött, eller så har hon igen haft en växtspurt och vet inte var hon har armar, ben och huvud. Men för det mesta är också hon glad. Just satt de i soffan och gav varandra komplimanger.
Lovis: Idun, du är trevlig!
Idun: Tack, vad snällt!
Lovis: Tycker du att jag är trevlig då?
Idun: Lovis, du är trevlig.
Lovis: OJ, tack Idun!
osv.

Fast nu är det misstänkt tyst. Jag måste kanske gå och titta vad de har hittat på.