Om jag inte rör på mig kommer min rygg- och nackhälsa snart att vara ett minne blott. Det här datorsittandet är otroligt slitande, och de senaste åren har jag fått stora problem så fort jag har slarvat med yogan. Jag har ansträngt mig och försökt yoga varje dag (jag har inte lyckats, men varannan, ungefär) på sista tiden. Så fort jag slutar med det, men fortsätter sitta vid datorn och jobba, går allt i lås, jag får fruktansvärt ont, får synrubbningar, svindel och huvudvärk, samt hör min egen puls i öronen för att jag är så spänd. Det är inte skönt. Konditions- och muskelträningen har det däremot varit riktigt uselt med, jag har inte orkat, haft lust eller velat prioritera det framom att vara med familjen, läsa böcker eller se på film.
För ett par veckor sedan hade vi läromedelsmöte här i Jakobstad, Titti och jag. Dessutom var Schildts & Söderströms läromedelsmarknadsföringschef (puh, vilket ord!) Carina här, och eftersom jag vet att hon gillar att träna tipsade jag henne om Studio Z, världens bästa träningsställe, som finns här i Jakobstad. "Kommer du med mig?" frågade Carina, och jag, som inte har tränat på jättelänge utan mest yogat för mig själv, tog chansen, fast jag var helt beredd på att inte orka alls. Jag frågade Titti om hon också ville hänga med, och det ville hon! Vi lånade ihop skor och kläder åt dem båda och gick på Zumba.
Jag orkade! Det var så roligt! Känslan i kroppen var fantastisk efteråt, och plötsligt har jag kommit igång med träningen igen. Första veckan var jag på tre olika pass, andra veckan på två. Den här veckan har jag bara varit på ett (Soma move), i går, och jag vet inte om jag lyckas få in flera eftersom jag både ska till Helsingfors i morgon och till Mariehamn på söndag. Men så länge jag kommer ihåg att inte sluta yoga för mig själv de (flesta) dagar då jag inte går till studion gör det kanske inte så mycket att takten blir ojämn.
Det känns hursomhelst så otroligt kul att återupptäcka att jag njuter av att röra på mig. Jag är nämligen en riktigt bekväm latmask utan tävlingsinstinkter, så det här med att träna för att bli bättre och starkare ligger verkligen inte för mig. Om jag är med i någon form av sporttävling (haha, det händer inte ofta) har jag noll tävlingsinstinkt, jag ger upp så fort det är läge. De få gånger Caj och jag har sprungit ikapp på gräsmattan har konsekvent slutat med att jag håller på att skratta ihjäl mig, för han springer så himla hårt. Här har han skrivit om dagen när han fick rekord på 100 m löpning (han tävlade inte mot mig!).
29 mars 2017
13 mars 2017
Känslokrock
Vårljuset framkallar en konstig känslomix i mitt inre.
Å ena sidan är jag full av längtan. Jag vill gå igenom alla saker och rensa bort allt som inte används! Resa nånstans! Förändra någonting! Uppleva nya saker! Få fönstren tvättade, de ser för eländiga ut i solljuset!
Å andra sidan känner jag en enorm trötthet. Varje eftermiddag vill jag ta en tupplur för jag orkar varken tänka eller hålla överkroppen lodrätt. Jag har varit så sömnig och slut på kvällarna den senaste veckan att jag har varit i säng före klockan 23 så gott som varje afton, också på fredag och lördag. Jag brukar förresten ha en känsla av att det är snudd på obligatoriskt att vara uppe lite senare på fredag och lördag för att det ska kännas att det är helg – vilket är helt knasigt, för barnen vaknar ju samma tid som vanligt också på helgmorgnarna. Jag har läst en stund, men sedan har ögonlocken fallit ihop och jag har inte orkat fortsätta.
Jag kan bli riktigt trött på att solen orkar skina, och länge dessutom. Vissa dagar har jag blivit riktigt lättad när det har blivit mörkt, för då behöver jag inte känna press på mig att njuta av solen. Det här komplexet hade jag förresten redan som ung tonåring, min bästa kompis älskade vårsolen och jag orkade inte riktigt med den. Jag ville hellre vara inomhus, och kände mig skyldig över detta.
Våren har alltid varit en konstig tid för mig. Eller vårvintern, i alla fall. All denna längtan och all denna trötthet, känslorna är så okompatibla. Osynkroniserade. Så där som våren förresten är. Varannan dag är det snöyra och minus femton, varannan är det plus fem, strålande sol och takdropp.
Å ena sidan är jag full av längtan. Jag vill gå igenom alla saker och rensa bort allt som inte används! Resa nånstans! Förändra någonting! Uppleva nya saker! Få fönstren tvättade, de ser för eländiga ut i solljuset!
Å andra sidan känner jag en enorm trötthet. Varje eftermiddag vill jag ta en tupplur för jag orkar varken tänka eller hålla överkroppen lodrätt. Jag har varit så sömnig och slut på kvällarna den senaste veckan att jag har varit i säng före klockan 23 så gott som varje afton, också på fredag och lördag. Jag brukar förresten ha en känsla av att det är snudd på obligatoriskt att vara uppe lite senare på fredag och lördag för att det ska kännas att det är helg – vilket är helt knasigt, för barnen vaknar ju samma tid som vanligt också på helgmorgnarna. Jag har läst en stund, men sedan har ögonlocken fallit ihop och jag har inte orkat fortsätta.
Jag kan bli riktigt trött på att solen orkar skina, och länge dessutom. Vissa dagar har jag blivit riktigt lättad när det har blivit mörkt, för då behöver jag inte känna press på mig att njuta av solen. Det här komplexet hade jag förresten redan som ung tonåring, min bästa kompis älskade vårsolen och jag orkade inte riktigt med den. Jag ville hellre vara inomhus, och kände mig skyldig över detta.
Våren har alltid varit en konstig tid för mig. Eller vårvintern, i alla fall. All denna längtan och all denna trötthet, känslorna är så okompatibla. Osynkroniserade. Så där som våren förresten är. Varannan dag är det snöyra och minus femton, varannan är det plus fem, strålande sol och takdropp.
11 mars 2017
Fastan
Mellan fastlagstisdag och påsk brukar jag fasta. Jag brukar se fram emot att göra avkall på något. Jag ser fastan som en utmaning i att leva lite mera medvetet och mindre tanklöst (ja okej, jag vet att det där var två sätt att säga exakt samma sak). Många saker jag har fastat från har blivit kvar i mitt liv, som till exempel godisfasta (i år började jag godisstrejka redan vid nyår) och köttätande (jag är väl inne på mitt tredje vegeår nu, och det känns mer och mer otänkbart att jag nånsin kommer äta kött igen. Vi får se.) I år funderade jag i flera veckor på vad jag skulle fasta med. Jag planerade in något slags nyttofasta, där jag skulle sockerstrejka, bara äta grönsaker, inte äta bröd, köra nån form av periodisk fasta ... ja ni hör ju, en massa grejer som egentligen gick ut på att jag försökte lura mig själv att gå ner i vikt på ett snabbt och kanske ganska ohälsosamt och kortsiktigt sätt. Det handlade alltså inte alls, som fastan ska handla om, att leva mer medvetet för att bli en bättre människa, utan bara om att lura mina goda avsikter för att bli en snyggare (?) människa. När jag kommit på mig själv tillräckligt många gånger slopade jag hela projektet. Jag vill varken vara en som lurar mig själv eller som använder fastan till att leva upp till myten om vad som är snyggast. Det klarar jag ju ändå inte.
Fastan i år består därför för min del, lite i likhet med Liisas fasta, av att vara nådig mot mig själv. Att försöka tycka om mig fast jag inte lever upp till alla (mina egna, usch) ideal.
(Och så har jag tagit bort facebook-appen från min telefon.)
Fastan i år består därför för min del, lite i likhet med Liisas fasta, av att vara nådig mot mig själv. Att försöka tycka om mig fast jag inte lever upp till alla (mina egna, usch) ideal.
(Och så har jag tagit bort facebook-appen från min telefon.)
Min högsta önskan ...
... just nu är att Lovis och Idun skulle skriva färdigt en berättelse de började på för länge sedan. Mest för att den har världens bästa rubrik:
Dystopin om Bernt Eriksson
8 mars 2017
Adjö Azure Window
En av de bästa grejerna vi gjorde när vi var i Malta var att åka till Gozo för att titta på Azure Window. Jag bloggade om utflykten här. I dag när jag öppnade Facebook såg jag att vår hyresvärd Joanna hade laddat upp en artikel som kom med den chockerande nyheten att hela Azure Window har fallit ner i havet. Och det, vet ni, kan inte ha varit något litet plums, hela stenbron var över 27 meter hög och vilade på en jättekolonn av kalksten som också rasade i havet.
Det här är så galet. Så galet att vi hann se den och så makalöst märkligt att den här naturformationen, som väl har funnits här i flera tusen år, plötsligt bara damp ner i havet. Tur att det inte hände medan vi var där. Om man ser på det ur ett världshistoriskt perspektiv sett var det ju rätt nära ögat.
Så här såg det ut 1981 då Clash of the Titans spelades in. Här ser man hur små människorna ovanpå stenbron är, samt hur enorm själva stenen är. |
Så här såg det ut då Game of Thrones spelades in. Det syns att stenbron har blivit tunnare. |
Och här ser man den med Daenerys och Khal Drogo. |
Här har jag tagit en bild av den från ungefär samma ställe. |
Och här poserar Caj och jag framför den i november i fjol, då den bara hade 3,5 månader kvar på jorden |
Så här ser det ut nu. Inte så mycket att komma med. |
6 mars 2017
En gammal lista
Facebook påminde mig om ett gammalt inlägg från 2013 då jag hade lagt upp två bilder på mig och Lovis som liknade varandra. Jag fortsatte med att läsa andra inlägg från samma tid (jag väntade Edda, hade foglossning och tyckte att jag skrev tråkigt, men när jag jämför mig med min slappa och passiva bloggtakt nu var jag ju en raket på den tiden!). I alla fall hittade jag en gammal blogglista som jag tänkte köra på nytt.
När vaknade du imorse?
Första gången ungefär klockan 05.54. Jag gick på toa och trodde inte att jag skulle kunna somna om, men jag tror jag gjorde det, för plötsligt ringde väckarklockan och det hade gått nästan två timmar.
Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Att vi måste hänga upp en mörkläggningsgardin i vårt fönster eftersom det börjar vara så ljust på morgnarna.
Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Jag ringde Lovis för en stund sedan (hon är hemma eftersom hon är förkyld) och bad henne säga åt Caj att ringa upp mig eftersom han var ute och inte hörde sin telefon. Sen ringde han och jag ställde en fråga om en resa han ska göra.
Vilket humör är du på?
Trött men ganska glad. Jag hade ett bra manussamtal i fredags och ska alldeles strax ta itu med att börja redigera en av höstens böcker.
Har du ont någonstans?
Inte så värst. Lite i nacken, kanske, för jag har inte yogat en enda gång på hela sportlovet. Å andra sidan har jag inte suttit vid datorn heller, så kanske det inte är så farligt.
Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Just nu är jag ganska mätt eftersom jag åt två smörgåsar och drack en smoothie till frukost. Men en kopp te skulle jag inte tacka nej till!
Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
En massa mat på Bejing 8 i Kampen, i Helsingfors, där vi åt middag i lördags. Vi åt sådana otroliga mängder, för alla tretton (vår familj och våra vänner i familjen Waller, som vi träffade där) var jättehungriga. Vi handlade först en omgång mat av alla möjliga sorter och när den maten var slut var alla fortfarande så hungriga att vi köpte nästan lika mycket till. Det var gott.
Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?
Förra gången tolkade jag den här frågan som "vilken var den första hemsidan du gick in på på internet IDAG". Men nu tolkar jag den som "vilken var den första hemsidan du gick in på på internet NÅGONSIN". Och det var Altavista, i gymnasiet. Vi letade upp info om kometen Hale Bopp. Det tog ungefär 45 minuter för sökmotorn att leverera sitt resultat, men ingen var ett dugg stressad.
Vad ska du göra i kväll?
Bra fråga. Kanske titta på en teveserie med Caj. Eller läsa. Jag ska försöka att inte surfa på nätet, men det kan misslyckas.
Ett inslag är i alla fall säkert: välbehagsrysningen när jag kryper ner under täcket. Jag älskar att lägga mig på kvällen. Mjuk pyjamas och fluffigt täcke och krispiga lakan, det är så skönt! Och vetskapen om att jag just får somna. Sen läser jag alltid en stund medan öronproppseffekten sätter i (jag blir alltid hemskt sömnig när jag trycker in dem), och sen somnar jag. Skööönt.
Vilken är den första låten du sätter på idag?
Jag vill minnas att Idun satt på Marcus och Martinus Bae direkt när hon kom ner. Så den har jag lyssnat på. Och en remix av samma låt. Jag är inte överförtjust, men det är heller inte hemskt.
Vad tycker du om din blogg?
Jag tycker om min blogg men har så svårt att komma ihåg att blogga. Jag orkar inte fläka ut och in på mig själv på samma sätt som förr, och det gör att jag inte alltid skriver så mycket, vilket i sin tur leder till att jag tappar bloggrutinen. Synd, för när jag läser det jag bloggade om för några år sedan tycker jag att det är jättekul! Hoppas jag kommer igen.
Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Var hos mina föräldrar i Nykarleby med barnen. Jag vill minnas att jag låg på soffan och slappade medan mamma gjorde en fastlagsbulledeg med barnen. Pappa var i stallet. Caj var på jobb.
Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?
Nä, det tror jag inte. (Eller förresten kanske, om jag lagar mat och det råkar bli gott.)
När fotade du något senast, och vad?
Mitt skattekort som jag äntligen skickade till Schildst & Södeströms för en stund sedan. Jag har glömt att göra det i flera veckor redan.
Har du gjort av med pengar idag, på vad?
Nix.
Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?
En soff/sänggavel med en filt på. Jag sitter i vårt kontor och skriver, men flyttade mig just till soffsängen för att det kändes lockande och bekvämt. Enda nackdelen är att det drar här.
Vad har du på dig idag?
Underställ i ett par lager, min pappas gamla benvärmare från sjuttiotalet, yllesockor. Jag är verkligen ingen fröjd för ögat, men det är varmt och skönt. Som Lovis brukar säga till mig när jag tycker att hon behöver prydla till sig lite: det är viktigare att man har skönt än att man är snygg (det är antagligen jag som har myntat ordspråket nån gång, och numera får jag äta upp det varje gång jag föreslår att hon ska sätta på sig något som är helt eller matchande, och hon inte har lust).
5 mars 2017
Bra saker att titta på
Den här videon får mig alltid att gå i taket av stämning. Hoho så det måste ha varit roligt att vara på den här konserten. Kaos och glädje, hurra!
Sen råkade jag se den här videon ikväll. Vilken otrolig röst, vilken kontroll. Jag är gravt imponerad. Hon är bara tolv år.
Jag såg just sista avsnittet av a Series of Unfortunate Events. Jag har dragit ut på det och gillar serien jättemycket. Den skruvade humorn, mörkret, de vuxnas dumhet, den ursnygga scenografin, karaktärerna, handlingen, humorn, uppfinningarna, de smarta barnen ... så gott som allt är precis i min smak. (Det finns några småsaker som skaver, men dem tänker jag snabbt surfa över, för helhetsintrycket är ändå en njutning.) Jag trodde att säsongen som finns på Netflix skulle omfatta alla tretton böcker av Lemony Snicket (vilka jag inte har läst, ännu), men eftersom det kändes som om berättelsen slutade i mitten när säsongen var slut, blev jag tvungen att undersöka saken, och det är endast de fyra första böckerna i serien som har filmatiserats. Jag väntar ivrigt på en fortsättning. Böckerna går inte att få tag i på svenska, de är slut överallt. Synd, det skulle vara roligt att läsa dem tillsammans med Lovis och Idun. Jag vet inte om jag ids köpa dem på engelska då barnen säkert gärna skulle läsa dem.
Det var alla tips för den här gången. Sorry att jag aldrig orkar fixa bloggen så att standardformatet för youtubevideor passar ihop med formatet för textbredden på blogginläggen. Men allt måste väl inte vara så perfekt hela tiden.
Sen råkade jag se den här videon ikväll. Vilken otrolig röst, vilken kontroll. Jag är gravt imponerad. Hon är bara tolv år.
Jag såg just sista avsnittet av a Series of Unfortunate Events. Jag har dragit ut på det och gillar serien jättemycket. Den skruvade humorn, mörkret, de vuxnas dumhet, den ursnygga scenografin, karaktärerna, handlingen, humorn, uppfinningarna, de smarta barnen ... så gott som allt är precis i min smak. (Det finns några småsaker som skaver, men dem tänker jag snabbt surfa över, för helhetsintrycket är ändå en njutning.) Jag trodde att säsongen som finns på Netflix skulle omfatta alla tretton böcker av Lemony Snicket (vilka jag inte har läst, ännu), men eftersom det kändes som om berättelsen slutade i mitten när säsongen var slut, blev jag tvungen att undersöka saken, och det är endast de fyra första böckerna i serien som har filmatiserats. Jag väntar ivrigt på en fortsättning. Böckerna går inte att få tag i på svenska, de är slut överallt. Synd, det skulle vara roligt att läsa dem tillsammans med Lovis och Idun. Jag vet inte om jag ids köpa dem på engelska då barnen säkert gärna skulle läsa dem.
Det var alla tips för den här gången. Sorry att jag aldrig orkar fixa bloggen så att standardformatet för youtubevideor passar ihop med formatet för textbredden på blogginläggen. Men allt måste väl inte vara så perfekt hela tiden.