En fin recension

Nu börjar recensionerna för Den fantastiske Alfredo ramla in. Hufvudstadsbladet spar verkligen inte på berömmet. Härligt!

Här är Alfredo i vår redaktör Jonnas hand.

Bokmässan 2016

Det är redan onsdag och ännu jag har inte skrivit ett ord om bokmässan. Jag är väl lite ordlös, kanske, det var nämligen otroligt intensivt och roligt och fantastiskt och fullt av intressanta möten, vänner, diskussioner och häftiga bokskapare och kändisar och ja, ni hör ju själv. Det var så mycket, på alla sätt. I vilken ända ska jag börja?

Jag älskar bokmässor, i synnerhet den i Göteborg. För en gångs skull har jag möjlighet att välja och vraka mellan (barnboks)seminarier och -diskussioner som går mycket djupare än de hinner gå när man bara berör ämnet flyktigt. Vilken njutning.

Och samtidigt: så otroligt utmattande. Jag vaknade tidigt på morgnarna och var uppe sent på kvällarna, så nu då jag är hemma igen ägnar jag största delen av tiden åt att 1) sova 2) tänka på att sova. Jag har varit i säng före tio de två senaste nätterna, det har varit fantastiskt. (Önskar hett att det här är en ny vana jag har lagt mig till med.)

Direkt efter att jag kom hem från bokmässan påbörjade jag en en vecka lång skolturné där jag träffar långt över femhundra barn, så några stora reflektioner orkar jag inte komma med. Men en radda bilder lägger jag ut! Varsågoda!

Det första vi gjorde när vi kom till Göteborg
var att gå på ett föredrag om barnpoesi med
Lena Sjöberg, Mårten Melin, Lisen Adbåge
och Emma Adbåge. 

Här står min rese- och bokkompanjon Joanna tillsammans med
tvillingarna Emma och Lisen. En idolbild. Deras nya bok är kanon!

Helena Willis, Stina Wirsén och Per Gustavsson. Jag fick veta
att Helena Willis hatar att rita folk i profil. Kul.

Min goda vän Sara från Paristiden, hon och andra Sara från
Paristiden tog sig tid att gå på middag med mig. Vi hade SÅ
roligt! Jag förundras över min stora tur: hur kunde jag lära känna
så underbara människor när jag bodde där?

Här är andra Saran, lika ljuvlig som den första. Att träffa dem
var en sann höjdpunkt.

Joanna, jag och Kat Gäddnäs pratar om Alfredo. Vi uppträdde 

två gånger, trots att rubriken var samma både gångerna blev

diskussionerna helt olika. Jag gillar att diskutera.

Anna Ahlund och Per Nilsson (min författaridol) pratade

ungdomsböcker, kärlek, sex i böcker och att klä sig lika som

sina bokomslag

Min vän Maria blev intervjuad av Janina Orlov. Superproffsiga

båda två.

Pia och Dennis signerade böcker och jag fick äntligen träffa dem 

igen! De har flyttat till Gotland. Jag vill hälsa på! 

Joanna och jag fick gå på middag med Jonna, Hedda och 

Martin från Sets. Vilken lyx att få jobba med så trevliga typer!

  

Jag fick lyssna på min idol Siri Pettersen (hon som har skrivit
Odinsbarn-trilogin. Läs den!!!) som diskuterade med Patrik
Bergström om fantasy och fantasi. De sa så mycket klokt!

Och Joanna och jag åt hotellfrukost tre morgnar i rad. Lyx!

Isol

Det händer så mycket nu att jag inte alls hinner med! I morse vaknade jag halv sex av en obehaglig och verklighetsfrånvänd stressdröm. Allt är roligt, jag vill inte sakta in (och kan inte heller, inte förrän i slutet av nästa vecka), men oj vad jag ska vila sen när allt är klart!

Förra veckan var jag i Helsingfors. Först på inspelning till HBL, om några veckor har jag nämligen äran att vara gäst i Estrids bokklubb. Jag var också på två möten, och förlagets höstfest. Jag älskar när allt klaffar och jag får göra en massa roligt och nödvändigt på samma gång. På tåget hem hann jag se filmen the Dressmaker, som jag varmt rekommenderar.

I måndags åkte jag till Helsingfors igen, den här gången bara över dagen. Fibul (föreningen författare och illustratörer för barn- och ungdomslitteratur) ordnade en workshop med argentinska Isol, som van Almapriset förra året. Isol hade en massa intressanta tankar om att skapa bilderböcker, och hon delade frikostigt med sig. Jenny fotograferade, så här kommer lite bilder som hon har tagit.

Isol berättade om sina skaparprocesser. Vänligen 

notera att jag helt oavsiktligt hade klätt ut mig till henne.

Linda och jag bytte böcker med varandra, hennes och Ulf Starks

nya bok Djur som ingen har sett utom vi är helt underbar! På bilden

sitter också skickliga Mia, som skrivit Martrådar-trilogin.

Sen blev det workshop, där vi jobbade med bokstäver och former. 

Jag fick sitta bredvid Annika Sandelin, som bland annat har skrivit

Yokos nattbok, ett hett boktips! Den är super!

Jag tror att alla vuxna skulle må bra av att pyssla mera.

Så här såg det ut efteråt. Jag tror vi alla var lika nöjda.

Och så här många var på plats från Fibul.

Jätteroligt att träffa så många kollegor på en gång!

I morgon bär det av till Göteborg och bokmässan där. Och sen är jag på turné en hel vecka. Jag kommer kanske att vara med aktiv på instagram än här, så om ni inte följer mig på @engulapelsin ännu: gör det genast!

Konsten att städa

Caj har läst hela Marie Kondos bok Konsten att städa, jag har läst en fjärdedel, och nu har vi båda börjat röja i våra garderober. Jag skrev en statusuppdatering om det häromdagen, som Linn såg och bloggade om.

Jag märker att jag blir lätt provocerad då folk som kommenterar inte räknar utan bara antar att de har jättemycket färre plagg än de har (eller än jag har). Nu menar jag då inte Linn, eftersom jag vet att hon har räknat. Men i kommentarerna efter både mitt facebookinlägg och efter Linns blogginlägg fanns det folk som drog till med ett antal utan att räkna, och skrev typ "va, har du 84 plagg, jag har nog bara ..." Jag säger så här: räkna först, diskutera sedan. Och hoppa inte över trosor, strumpor och underbyxor, för då blir resultatet ett helt annat (låt oss anta att du har fem par strumpbyxor, sju par trosor, sju par strumpor och två bh:ar, då har ditt antal plagg plötsligt ökat med över 20, vilket är en ganska stor andel i sammanhanget). Nu är det här ju ingen tävling, så klart, jag tycker man ska ha så många plagg man anser sig behöva och använda, men kommentarer som antyder att jag har onormalt många plagg skaver, då jag har på känn att andra gör samma missbedömning som jag gjorde innan jag räknade. Det är tydligen ett känsligt ämne, det här. Haha.

Jag vill inte påstå att jag är ofelbar. Jag har nämligen inte räknat med ytterkläder eller de kläder som eventuellt var i tvätten då jag räknade (jag tror inte de var många, men jag har som sagt uppskattat fel förr), så det borde jag ännu göra för att få ett slutligt resultat. Å andra sidan kommer jag antagligen att göra ytterligare en genomgång snart, för jag vet redan nu om plagg som jag var lite för nådig inför. Jag ska återkomma med ett antal!

Kontentan är i alla fall: de allra flesta har MYCKET fler klädesplagg än de tror sig äga. Så här ser det ut i min garderob just nu. 84 plagg är så här många.

träningskläder, bh:ar + strumpor
tights+trosor, toppar+ underklänningar
koftor+långärmat, nattkläder
klänningar, byxor
målarkläder, strumpbyxor
...och så klänningar och koftor som hänger

Så, helt ärligt nu: hur många klädesplagg har du? (Obs: jag har räknat ett par strumpor som en helhet)

Livet är en fest

Jag sitter på tåget till Helsingfors. I dag ska jag vara med som gäst i Estrids bokklubb, i morgon har jag två möten och en fest, och på torsdag åker jag hem igen efter frukosten. Just nu känns det som om mitt arbetsliv är världens lyxigaste. Hotellfrukost två morgnar i rad, dessutom, en av dem tillsammans med min kära kusin Emma.

Just åt jag min matsäck (det bästa med tågresor, tycker jag): yoghurt med en massa nötter, frön och hallon, ett litet höstäpple och ett par smörgåsar med avokado, tomat och örtsalt. Och innan dess började jag läsa Marias nya bok Naondel (jag har läst cirka 120 sidor – hittills är den helt fantastisk, jag vill bara läsa mera och mera). Efter att jag hade ätit skrev jag ett halvt kapitel på ett pågående projekt. Ja, vad kan man säga annat än att livet är en fest. (Och att min uppräkning av det jag har gjort under den här resan följer samma kronologi som böckerna i Maresi-trilogin, haha.)

Det bästa shoppingtipset

Jag är ju inte den som har problem med att jag shoppar för mycket, direkt. Det kan bero på det här lilla knepet*:

Om du hittar ett plagg du gillar, och funderar på om du vill ha plagget eller ej, föreställ dig att du är på loppis, och att du hittar plagget begagnat. Skulle det få följa med dig hem då? Det är ganska lätt att fantisera hur ett plagg kommer att se ut när det har några tvättar på nacken, och ofta är tidens imaginära tand allt annat än nådig. Eller: kan du föreställa dig hur det kommer kännas när du själv väljer att sortera undan det i framtiden, hur plagget hamnar i en hög med saker som ska slängas eller föras till välgörenhet. Hur känns det då? Känns det vemodigt eller är du lättad över att slippa trasan?

Ifall du kastar dig över chansen att få bära det här plagget även om det skulle vara nött och/eller hittat på loppis, då är det kanske skäl att köpa det. I annat fall: låt bli.

Det här låter säkert som ett uselt tips. Men för mig funkar det jättebra. Många kläder får en mycket sunkigare känsla när jag föreställer mig hur de nöts. Vissa får det inte. Om kläderna passar på mig och passerar loppistestet kanske jag köper dem. Men kläder som jag redan kan se framför mig på loppis är nog inte så mycket att satsa på som nya (köp dem på loppis istället, vetja).

*nå nej, mest beror det förstås på att jag sällan orkar gå i butiker, för jag tycker det är tråkigt.

Stola snolet

Broiler (eller är det Kaliselott, det är ju hemskt att jag har så svårt att hålla reda på våra hönor, men de ser prick likadana ut, utom att Broiler är lite större, vilket gör att det är supersvårt att skilja dem åt då de inte står sida vid sida) ruvar sedan ett par veckor tillbaka. Igår fortsatte Caj att riva hönshuset (det ska renoveras till vintern) och vi började leka med tanken på att köpa ett par nykläckta kycklingar åt Broiler att ta hand om. Det brukar kunna gå bra att smyga in några kycklingar under magen på en ruvande höna under natten, sen när morgonen kommer tror hon att de är hennes, och så tar hon hand om dem.

Vi funderade också på vad kycklingarna kunde heta. Barnen kom snabbt med förslag:

Lovis: Lilla Fluff
Idun: Lilla Gulet
Edda: Stora Huvudet, nej, NU vet jag Stora Snoret (hon uttalade det stola snolet)

Inga problem. Våra hönor är ändå inte kända för att ha de vanligaste namnen, så vi fortsätter på samma linje, tror jag.

Attjo!

Jag frossar och fryser och hostar och nyser och snörvlar och ryser. Höstens första förkylning är här. Både Caj och Lovis har redan varit drabbade och nu är det min tur. Blä.

Som tur är har jag inget inbokat före 10.9, utan kan tuffa på i min egen takt, vilket innebär att jag läser (just nu Hannele Mikaela Taivassalos In transit, jag läser den långsamt och det är så njutbart), skriver ett par kapitel om dagen på mitt nuvarande projekt, facebookar och sköter löpande ärenden som resebokningar och att svara på mail.

Men snart sätter bokhösten igång. Och jag är så glad när jag märker att jag tycker att allt program ska bli jättekul! Jag är inte ett dugg stressad, trots att jag kommer sova borta över 12 nätter den närmaste tiden. Jag ser så fram emot mässorna, resorna och kurserna, alla människor jag kommer få träffa och alla intressanta möten jag har inbokade.