30. En grej jag är himla bra på

(Ja det är INTE att gå och lägga mig i tid, det är då säkert. Se nu. Här sitter jag igen.)

Okej. Jag är himla bra på att komma på idéer. Inte alltid superba idéer, men många. MÅNGA. Hur många som helst. De tar aldrig slut. Jag är helt hämningslös. Min hjärna sprutar ut idéer dygnet runt, saker jag vill göra, tillverka, skriva, åtgärda, uppleva, säga, sjunga, se och så vidare. Jag tänker för det mesta på olika idéer jag har. Jag försöker också vara ganska okritisk till alla mina idéer i själva brainstormingstadiet, för genom att tänka seriöst på de mest galna påhitten kan man verkligen komma på häftiga grejer, har jag märkt under livets lopp.

Sån här har jag varit sedan jag var barn, har jag för mig. Det är väldigt praktiskt med tanke på att jag är författare och formgivare. Idéerna är nämligen grunden till allt mitt arbete. Jag har valt helt rätt bransch.

29. Hepp! Dagens middagstips

Det skulle nog vara det här receptet som var det första jag testade ur min nya kokbok Bonniers Vegetariska kokbok.

Det tar jättelänge att göra (om man som jag tänker "äh, vi har ju pastamaskin, färska lasagneplattor är ju bara att svänga ihop... sen tar det ändå jättemycket längre än man tänkt sig) men är mycket läckert och absolut värt besväret. Och tar man färska lasagneplattor från ett paket blir det säkert (nästan) lika gott och går mycket fortare. Alla i familjen gillade detta.

Men här alltså (i sedvanlig lättja orkar jag inte skriva av utan fotar istället. Det är jag (eller du, Penny?) som har skrivit in en kommentar, jag gör det alltid för att minnas vilka recept jag skall återkomma till):

Ps. Eva, jag ber om att få återkomma, eventuellt med en hel serie frukostrecept! Eller åtminstone ett inlägg. Jag går som sagt igång på frukostar. Kanske jag skulle utmana mig själv och komma på tio olika? Eller sju? Vi får se. Stay tuned! (Och säg gärna till om du har nån afrikansk ingrediens du vill ha med så kan jag försöka peta in den, förutsatt att jag känner till den).

Ett eget hus!

Idag har två saker hänt. Jag har skickat in mitt tredje manus (igen, i och för sig, och det är ju redan antaget, men i alla fall är den här redigeringsgenomgången äntligen slutförd.) Och: Jag har köpt ett eget litet hus! 

Eftersom jag jobbat hemma de senaste åren (utom när jag jobbade på After Eight, förstås) och eftersom familjen blivit större medan huset inte blivit det och eftersom det börjar bli rätt besvärligt och påfrestande att sitta och jobba i ett genomgångsrum och eftersom det känns ganska fräckt att jag med mitt tryckbord, mina tyghögar och mina pyssellager lägger beslag på något som kunde bli ett sovrum och eftersom min karriär av allt att döma fortsätter att vara spretig och utan arbetsgivare och det därför är mycket sannolikt att jag kommer att fortsätta jobba hemma...

... har jag köpt en gammal sädesbod som vi skall plocka upp, isolera och inreda till ett alldeles eget arbetshus åt mig. Vilka "vi" är det som skall bygga, undrar du kanske. Det undrar jag också. Det här kommer att bli ett mycket intressant projekt. Det är ju inte som om vi i likhet med gemene österbottning är vana att smälla upp hus/uthus/garage när vi behöver dem. Vi (och här vet jag exakt vilka "vi" jag menar) känner oss ganska tafatta inför den här typen av processer. Några gånger i veckan brukar vi upprepa orden "ja, det är ju alltid enklast att inte göra nånting" åt varandra, av olika orsaker konstaterade vi just. **

Men nu har jag slagit till istället för att vela mig fram till ett ingenting. Jag är lite rädd, lite nervös, lite matt och mycket uppspelt. Själva processen tills allt är klart är inget jag ser fram emot, men målet, alltså en ljus, luftig och fräsch och EGEN ateljé, är så lockande att jag är beredd att ge mig in i äventyret ändå. Hur vi skall komma dit återstår att se. Jag kommer förmodligen att rapportera om alla motgångar och framsteg.

Men ja. Är den inte söt? Kommer jag inte att trivas bra här? (Föreställ er att ni innanför dörren möts av luft, ljus, vita väggar, fräschör, ordning, reda, inspiration, ljusinsläpp genom stora spröjsade fönster osv. Det gör jag! Och jag känner på mig att jag och Pinterest kommer att uppleva ett uppsving i vårt förhållande i och med det här.)

** För Cajs del handlar uttrycket om att påminna sig om att en del besvärliga företag är värda ansträngningen när man kommer i mål, annars kan man lika gärna sätta sig ner på en stol och stirra resten av livet. För min del är det en påminnelse om att det faktiskt är väldigt skönt att göra ingenting eftersom jag nästan alltid tycker jag borde göra nånting. Att vi ser olika på uttrycket är en fem minuter gammal upptäckt, det var väldigt lustigt. För jag har alltid trott att vi har menat exakt samma sak.

Hjälp!

Fort, innan kl 12: vilken färg ska grinden till trappan ha? Vi håller på att göra en grind till övre våningen, just nu är den röd men det ser fel ut och inte alls så snyggt som jag hade tänkt mig (det är mest nyansen som är ful). Väggarna är vita på sidorna och väggen rakt fram är grå, trappan är också grå och en dörr till höger är grå. Vitt och grått är utgångsläget, alltså. Jag tänker mig gult (fast då läste jag på Lisa Bjärbos blogg att det krävs hundra varv när man målar gult och jag har dåligt tålamod) eller kanske grått (men jag gillar ju FÄRG så enbart grått och vitt krockar med min uppfattning om mig själv) eller svart (där igen, lite väl dystert) eller en ljus, behaglig och vårig grön, kanske? Kom med tips och motivera gärna, jag köper ju vadsomhelst bara ni lyckas sälja in det tillräckligt snyggt.

Tanten betraktar världen eller Jantelagens nya form

Jag har funderat på ungdomars sätt att hantera komplimanger numera. När jag går in på någon yngre bekants facebookkonto och ser att hon har fått en komplimang för sitt utseende (ja, det här har jag observerat uteslutande hos flickor eller unga kvinnor) står det ofta så här.

bekants kompis A: Å, fiina du
ung bekant: Du e fiin
bekants kompis B: Vackra A
ung bekant: Du e!
bekants kompis C: Snyggo!
ung bekant: Du e snygg C!

Kan man inte bara säga tack? Måste man skjuta ifrån sig komplimangen genom en reflexmässig komplimang tillbaka? Det är visserligen fint att sprida god stämning, men det känns inte särskilt äkta när varenda komplimang bollas tillbaka med en identisk utsaga.

Det här är en ny variant av jantelagen, vill jag påstå. Man kan liksom inte bara säga "tack, nu blev jag glad" utan måste genast styra bort fokus från sig själv, fast man förstås uppskattar komplimangen. Men det känns så ytligt. Det blir till slut så att man kan ge komplimanger åt ungdomar bara för att få en själv (fast å andra sidan tvivlar jag på att jag skulle få tillbaka ett "ååå du e fiiin" om jag skrev en komplimang under en ung bekants fb-profilbild. Jag är ju för gammal för den jargongen. Och efter detta inlägg har jag minsann slagit sista spiken i den kistan, för alltid. Haha).

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

Nå, inte behövs det pistoler här inte. Jag har varit med i flera (varje band hade noll eller ett eller högst två uppträdanden var) och sjungit, men jag tror inte att jag har spelat i ett band nånsin.

Jag är lite för osäker för att spela i ett band på riktigt nu i denna mogna ålder då allt ska göras så proffsigt, men om jag spelade något skulle det förmodligen vara gitarr, för det kan jag tillräckligt bra för att kompa (mig själv i alla fall).

Jag kan inte alla sådana där sånger som man "ska" kunna, vilket gör att jag sällan kan spela tillsammans med nån annan. Jag kan bara skumma sånger jag har hittat på själv eller gamla, sorgsna sånger av t.ex. Suzanne Vega. På det sättet skulle det ju passa rätt bra att jag spelade i ett band. Då kunde vi öva först.

(Kuriosa: på sexan spelade jag tvärflöjt i en termin. Det tog kanske tio år av vårt förhållande innan Caj råkade få reda på det av en slump. Jag var jätteglad över att kunna överraska honom med något. Det händer inte särskilt ofta numera. Vi tänker väldigt lika numera och associerar identiskt flera gånger om dagen. Idag försökte jag ta våra delade hjärnor till nya höjder genom att telepatiskt försöka få honom köpa Mars åt mig i butiken. Tyvärr har vi en del att jobba på där. Han kom hem med chips.)

O-eoner av tid

Jag kom på det av en slump när jag såg att det var den 27e. Hmm, tänkte jag, är det nån som fyller idag? Sen slog det mig:

Idag har Caj och jag varit förlovade i nio år. Nio! Det är länge. Men inte för länge, som tur är.

Vårt liv just nu går ut på att laga mat, väcka barn, diska, tvätta kläder, städa, sköta bebis och ordna andra hushållsrelaterade evenemang (typ bastukväll, det händer kanske fyra gånger i året). Vi funderade på vad vi kunde göra för att förhöja vår livsglädje lite grann.

"Kanske jag skulle börja springa maraton?" sa Caj, och fortsatte efter en sekunds överläggning. "Det är bara det att det är helt meningslöst. Och inte är det roligt heller."

Haha.

Jag tror nog vi får välja något annat. (Något annat att göra där mellan halv åtta när barnen somnar, och nio, då VI egentligen borde gå och lägga oss för att orka stiga upp fem med Edda. Den där en och en halva timmen är så full av möjligheter. Vi kunde kanske börja med en ny extremsport? Läsa ett eller två språk? Varför inte starta ett till företag? Det är ju eoner av tid. Eoner, säger jag.)

26.Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

Antingen havregrynsgröt (det äter vi ca fem gånger i veckan här hos oss, alla gillar det och det går lätt och snabbt) eller omelett (den där som jag alltid pratar om som innehåller honung, kardemumma, kanel, citronskal och som inmundigas med fruktsallad på vilken man strör kokos, mums!)

Frukosten är min bästa måltid på dagen eftersom det som serveras nästan alltid är gott. Yoghurt med mysli eller amerikanska pannkakor eller hembakt bröd med goda pålägg, eller ägg och bacon eller smoothies, ja... det mesta som klassas som frukostmat är urläckert. Om jag fick äta bara en sorts mat resten av mitt liv skulle det vara frukostmat.

På släp

Jag har hamnat på efterkälken med den där januarilistan.
Men jag har inte gett upp.
Så ni kan trösta er med att det kommer en massa intressanta inlägg nån gång.
Med till exempel ett musiktips (det kan hända att jag tar Suzanne Vega, som vanligt. Hon är bra. Vi får se. Det där var inte mitt officiella tips, bara så ni vet. Men ni kan lyssna lite på henne tills det riktiga kommer.)

Topelisk taxidermi

Jag bakade en kladdkaka (fy vad det var gott) och tog hela familjen på en tur till Nykarleby för att besöka min mamma och pappa. På vägen hem när vi körde förbi Kuddnäs kom jag på att Lovis och Idun hade blivit uppmärksammade på Zacharias Topelius existens i skolan ( i samband med Topeliusdagen), så jag berättade för dem att han vuxit upp i det vita stenhuset vi passerade och att det numera är ett museum...

...varpå en av dem chockat utbrast "VA! HAR DE STOPPAT UPP HONOM?" från baksätet.

Familjeliv

Idag har programmet Familjeliv sänts på radion. Här kan du lyssna på det. Både Linn och jag blev telefonintervjuade, en massa annat folk fick diskutera och jag blev på gott humör av hela programmet eftersom det inte var så där svartvitt som vissa debatter ofta blir. Både barn, tonåringar och vuxna kom med insiktsfulla synpunkter, ingen tyckte det finns ett entydigt svar (utom möjligtvis kvinnan från sällskapet för mediefostran, men hon hade också en del bra poänger).

Det enda som störde mig var att jag vid minst tre tillfällen använde fel preposition när jag pratade. Haha, där fick jag mig för att jag korrigerar folk på radio, nu fick jag rätta mig själv istället, högljutt och irriterat. Fniss. Det hade väl mest att göra med att jag inte visste hur jag skulle avsluta meningen när jag började den.

Tänder och tandagnisslan

Edda har fått en tand. Hon har slutat äta med någon timmes mellanrum om nätterna men vaknar i gengäld ungefär fyra-, femtiden på morgonen och påpekar att dagen faktiskt har börjat, även om jag inte är av samma åsikt.
Det är tungt.
I dag gick jag ner på soffan och sov vidare när hon steg upp (bokstavligen) halv fem och jag fick sova ända till klockan sju. Sovmorgon. (Och gissa hur patetiskt jag hade tyckt för tio år sedan att en sovmorgon ända till klockan 07.00 hade låtit. Hoppas verkligen att det kommer en tid igen när 07.00 inte betyder sovmorgon. Please?)


Men det var som om den här lilla extra en och en halva timmen gav mig något slags (minimal, men ändå) energikick, jag har bakat fyra plåtar bröd, storhandlat och gått igenom en tredjedel av manuset (jag är inne på andra varvet nu) under dagen. Det sista säger jag så där i förbifarten, men det är nog störst av allt. Jag har så svårt att hitta koncentration och ork till textarbete just nu, så jag är superglad över att jag äntligen fick något gjort.

De största gnisselställena är åtgärdade nu. Det som återstår är småsaker. Jag måste bland annat kolla så jag introducerar alla karaktärer på ett diskret men slagkraftigt sätt, plantera ut lite mer spänning mellan huvudpersonerna och så har jag ett stort frågetecken kvar: TITELN. Vad sjutton ska boken heta? Jag har på känn att titeldrottningen Mia skulle kunna hjälpa mig med detta (fast det är klart, det skulle säkert vara lättare om jag berättade vad boken handlar om...)

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla

Okej, även här kommer jag att fuska lite. Men det är så att vår bokhylla är ganska full av böcker jag inte har öppnat på länge, börjar jag kanske jag inte kan sluta, det är sent och jag har dessutom fått två spännande böcker på posten idag. Tadaa!

Den ena är en mönsterbok av Lotta Kühlhorn. Den kommer jag att behöva både när jag planerar egna mönster och när jag undervisar i tygtryckandets ädla konst. Båda dessa saker inträffar med jämna mellanrum och det är bra att vara förberedd. Den verkar alldeles underbar.

Den andra är en vegetarisk kokbok, något som kan anas av den något mystiska titeln "Bonniers vegetariska kokbok". Den verkar jättebra. Är supertjock och full med lovande recept. Jag tror jag kommer att kocka mycket härifrån. Dessutom har den TYG på pärmen. Inte så praktiskt, kanske, men eftersom jag har en svaghet för väl inbundna böcker faller detta exemplar av kulinarisk litteratur mig i smaken så till den milda grad att jag måste peta på boken gång på gång. Känslan alltså.

Jag har alltså på känn att båda dessa böcker kommer att bli favoriter i min bokhylla. Om de kommer så långt. Och ifall de ryms in (tveksamt).

Och svaret på frågan jag ställer mig varje kväll är

... att jag måste blogga klart innan jag somnar. Om vad presenteras i nästa inlägg.

Resultatet av frissabesöket presenteras här! Det är sant!

Eftersom Charlotte så artigt frågade efter resultatet av mitt besök hos frissan skall jag nu berätta hur det gick, såväl i ord som bild. Tyvärr blev det inga blåa rymdslingor denna gång, men jag är mycket nöjd (inga dreads heller, Linn, jag beklagar, men varje gång det är nära inser jag att min nacke skulle gå av varje gång jag tvättar håret eftersom dreads blir jättetunga när de är våta och tar mycket längre att torka än vanligt hår.) 20 centimeter hår rök och färgen blev jämnare och ljusare, vilket överraskade mig. Men på ett bra sätt. Det behövs tydligen inga drastiska förändringar för att jag skall tycka att det var värt det.

Före. Osminkad, trött och med grym huvudvärk och jättelångt hår.

Efter. 20 cent kortare, ljusare (nästan mot rött, faktiskt) och lite slätare.

Och eftersom jag vaknade med en episk huvudvärk och eftersom massören jag brukar gå till råkade ha en ledig tid har jag både varit till frissan och på massage idag. Jag borde känna mig som en ny människa (det gjorde jag också i något skede) men nu är jag så trött att jag frågar mig, som jag gör varje kväll: VAD GÖR JAG FORTFARANDE UPPE?

Nörderiets högborg

På tal om fynd började Caj och jag i sedvanlig ordning dissekera vårt modersmål (ett av min mans  intressen är att hitta buggar i svenska språket, och det finns många. Ett av mina specialintressen är att högljutt korrigera folk på radio när de råkar göra grammatikfel. Förlåt). Vi började fundera på ordet prisvärt.

Man säger att något är prisvärt om man betalar lite och får mycket för pengarna. Men det är ju helt missvisande.

En riktigt bra sak borde kosta mycket. Om jag köper en superdyr bil (osannolikt) och den håller måttet är den prisvärd. Det kanske man också säger att den är, eftersom "prisvärd" är ett positivt laddat ord. Fast å andra sidan tänker jag mig att man ogärna kallar en värdefull bil prisvärd eftersom ordet i sig signalerar "billigt fynd".

Ja, oftast används "prisvärd" om billiga saker som fungerar bra. Konstigt. För ordet prisvärd för något som är billigt är egentligen inte alls en bra sak. Tänk dig att du köper en potatisskalare för femtio cent. Potatisskalaren går sönder efter tre användningar. Den är i så fall väldigt prisvärd, för 50 cent kan man väl inte förvänta sig mer än så?

(Men om jag letar efter en potatisskalare och någon föreslår att jag skall köpa en för femtio cent för att just den är så prisvärd antar jag antagligen att den i sin användning är värd MYCKET mer än femtio cent. Sen blir jag lurad. Ack och ve.)

Ja. Ja jag vet att vi framstår som torra nördar. För att ni skall fatta hur roligt sånt här kan vara ber jag er byta ut ordet "fett" mot "fläsk" (det är mer eller mindre samma sak om vi är vidsynta, och det vill jag påstå att vi är) i följande meningar:

1. Jag är sugen på fettfri yoghurt.
2. Jag försöker få i mig mer fleromättade fettsyror.
3. Smörj in läpparna med hudfett...

Fniss.

Infallet

Jag blev så TRÖTT på mitt hår som bara är långt och enfärgat och platt och elektriskt idag. Dessutom slog det mig att jag ju skall på doktorsdisputation om tre veckor (min jättesmarta syster blir doktor i teologi) och då vill jag vara lite festlig, så jag ringde till frissan (hon som uppmanade mig att klippa lugg för några år sedan, det blev jättebra), och hon hade fått en avbokning i morgon klockan tio. Det händer cirka aldrig.

Det har varit skönt att ha håret ofärgat i över ett år. Jag har låtit klippa topparna ett par gånger men har megalångt hår nu, det går ända ner till midjan. På ett sätt tvekar jag inför att kapa det, men samtidigt är det ju inte som att jag gör särskilt mycket med allt detta hår. Eller jo, ett trick kan jag göra med mitt jättelånga hår och det är att sätta upp det utan hårband eller spännen. Det är bara att slå knut på det. Praktiskt.

Det är ju nu jag borde sitta och leta efter inspirationsbilder på vad jag vill göra av min kalufs. Istället tänker jag sova på saken (bokstavligen). Vem vet, kanske jag drömmer fram en fantastisk frisyr.

(Om jag ser ut som en produkt ur en Tomas DiLeva-låt i morgon eftermiddag vet ni varför.)
(Om jag ser ut som vanligt har jag antagligen däremot stammat fram ett "öh, klippa topparna" när hon frågar vad jag vill göra. Och då får jag nog skylla mig själv om förändringen inte syns)

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen

När Caj och jag hinner städa hela huset på samma dag OCH dessutom handlar mat för en hel vecka OCH barnen somnar nöjda i god tid och vi kan se på film på kvällen.

Jag älskar den känslan.

Ännu mer om barn på nätet

Amanda har skrivit ett jättebra inlägg som handlar om myntets andra sida, alltså det man kanske går miste om ifall man INTE bloggar om sina barn eller diskuterar dem på sociala medier. Jag håller med, det finns inte bara risker utan också en massa positiva sidor med att blogga om barn. Jag skulle själv tycka om att läsa om min barndom nu som vuxen ifall mina föräldrar hade bloggat när jag var liten. Som förälder har jag fått massor av hjälp och stöd via bloggen i fråga om saker som bekymrat mig i föräldraskapet. Och som Sofia skriver i Amandas kommentarsfält så har de flesta föräldrar ett sunt förhållande till vad de lägger ut på facebook och på bloggar om sina barn. Inte kanske alla, men de flesta. Dessutom vore det ju lite konstigt att inte alls prata om barnen när de ändå utgör en väldigt stor del av mitt liv.

Den nya regeln för vad jag skriver om barnen på bloggen och på facebook kom av att några av barnens kompisar börjat följa mig på instagram och hade sett en bild på barnen som de inte vetat om att jag lagt upp. De var fundersamma över att deras kompisar visste vad de gjorde trots att det själva inte berättat det för dem. Jag kände mig lite dum eftersom jag brukar vara väldigt noga med att fråga av vuxna innan jag publicerar bilder av dem på bloggen. Klart att mina barn också måste få vetorätt beträffande vad jag väljer att berätta om dem för hela världen. Jag kommer alltså inte att sluta blogga om dem eller sluta lägga upp bilder av dem. Men de bilder och berättelser som läggs upp är sånt som de har godkänt.

Nu är det förstås inte så att ansvaret för vad jag skriver om barnen plötsligt har hamnat på dem. Att jag är beredd att skriva vad som helst bara de godkänner det. Nej. Jag är lika noga med att följa mitt sunda förnuft som tidigare, men lyssnar dessutom på dem eftersom det kan finnas någon pinsamhets- eller hemlighetsaspekt som jag har missat. De är stora nu och har ett eget liv utanför hemmet som kan påverka dem på ett sätt jag inte känner till, helt och hållet.

Små bebisars liv liknar varandra ganska mycket, deras personligheter är inte så utmejslade och huggna i sten att man gör ett stort brott om man berättar om dem, ganska detaljerat till och med. Men ju större integritet en person får, desto mer måste man respektera den, tycker jag. För min del har det gått naturligt så att jag blivit mer och mer selektiv med vad jag berättar om mina barn vartefter de blivit äldre och mer självmedvetna (jag har för mig att Linn bloggade om samma sak nån gång för länge sen, och tycker mig märka att det här är ett ganska vanligt fenomen. Ju äldre barnen blir desto mindre syns de på olika bloggar).

Dessutom är det nog ganska bra att barnen börjar fundera på de här sakerna redan nu, innan de själva är på Facebook och innan de själva bloggar. Jag har nämligen en känsla av att det är lätt att missa hur stor publik man faktiskt har på nätet och att man fort glömmer bort hur många som har tillgång till det man väljer att publicera. Har vi vanan inne att diskutera de här frågorna hemma sen när barnen själva börjar vistas på nätet är chansen större att vi kan lyssna på varandra, tänker jag mig.

Jag blev tidigare idag uppringd av Radio Vega och programmet Familjeliv angående barn och vad man berättar om dem på nätet. I sedvanlig ordning svamlade jag något oerhört, jag håller tummarna för att mitt pyttelilla inslag i programmet inte är alltför kaotiskt. Programmet i sin helhet sänds kl 09.03 i Radio Vega nu på lördag.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Jag har på känn att jag är en urusel skådespelare. Tusentals mil från min begåvade dubbelkusin Emma som både sjunger och skådespelar så man blir varm i magen. Hon får gärna fortsätta sköta den biten.

Men ja ja. Om nån hotar mig med pistol skulle jag nog välja att vara någon form av hjältinna (absolut inte en damsel in distress) i stil med Katniss i Hungerspelen. Nån som är skrämmande bra på att skjuta pil eller slåss eller springa jättesnabbt och åla sig genom vilka hinder som helst. Eller göra något annat tufft, fysiskt. Jag skulle också kunna tänka mig att vara Tom Cruise i Mission Impossible, eller kanske någon av Charlie's Angels.

Eller så Antonia i Antonias Värld. Hon är cool och självständig.

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Fynd, ja. Jag definierar fynd som antingen
a) saker som det finns väldigt få av och som jag därför får känna mig som en lyckost över att ha kommit över
b) saker som vanligtvis kostar mycket men som man lyckas hitta för en billig penning
c) både a och b

Jag tänkte efter vad vi har för fynd här i huset och insåg att det vimlar av dem. Ja, faktiskt har vi bara TRE möbler i hela huset som vi införskaffat som nya: soffan, min och Cajs säng samt bokhyllan som jag köpte när jag började studera för 14 år sedan. Resten av möblerna i bohaget är alltså sånt som vi har hittat eller köpt second hand eller fått som begagnat. Detta var en trevlig upptäckt!

Det vimlar alltså av fynd här hos oss (fynd enligt definition a) ovan). Jag väljer ett slumpmässigt som jag egentligen inte älskar mer än något annat här i huset, mindre än mycket annat faktiskt, även om kärleken finns där.

Bilden lånad av Karin, härifrån, Tack!

Det är det här bordet, som vi har datorn på i vardagsrummet. Det hittade vi nämligen för många år sedan på ekorosk, eftersom som nån bestämt sig för att göra sig av med det för evig tid. Det var vingligt och skrangligt och eländigt, men jag limmade det och skrapade bort det som flagade av målfärgen och vi använder det fortfarande, åtta år senare, varje dag. (Stolen är köpt på en auktion tillsammans med en likadan, på vilken jag sitter när jag syr).

18. Hepp! Dagens filmtips.

Fantastic Mr Fox tycker jag är en fenomenal film. Se den.

Barn med privatliv

Vi har en ny regel här hemma: från och med en tid tillbaka skriver jag inget om Lovis och Iduns lustiga eskapader på bloggen som de inte själva går med på att jag berättar för alla. Och de är rätt restriktiva med vad jag får säga. Jag tycker det är bra att de har integritet, tänker mig att det är en bra övning inför det egna internetanvändandet senare att fundera på vilka saker man går med på att berättas om en.

Så om ni tycker att de plötsligt figurerar här hemskt sällan beror det inte på att jag har glömt bort dem utan på att de är stora och värnar om sitt privatliv.

Klokt.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet...

... norsk brunost! Älskar att äta norsk brunost på nybakt bröd. mmm!

Jag gillar en massa olika sorters ostar, så egentligen kunde jag ha tagit nån annan (det finns t.ex. en på Juustoportti som heter Tilsitt eller något liknande, den luktar vedervärdigt men är mycket läcker). Jag tycker om de flesta ostar, faktiskt, utom kanske hårda, svartstämplade emmentalostar, de är lite trista och gummiaktiga.

Ostrelaterad kuriosa: i Québec där jag bodde ett år som ung finns en national-grillmatsrätt som heter Poutine. Den består av
1) Pommes frites, a.k.a. franskisar
2) Ost i små bollar (inte grynost alltså utan en salt ost, kanske nån gouda eller nåt annat som inte har jättestark smak).
3) Brunsås.

Jag vet, det låter HELT knäppt. Men det är faktiskt väldigt gott, på ett sliskigt sätt.

Listan

Det finns massor av inspirerande österbottningar! Linn har gjort en lista! Och jag fick vara med! Tjoho!

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

Jag missade ju den här rubriken när jag hade migrän! Jag har inget uppenbart och lätt svar, men inspirerad av att Amanda ville vara Claire i Modern Family så väljer jag faktiskt att vara Phil. Inte (främst) för att jag skulle få vara teveseriegift med Amanda utan framförallt för att Phil verkar ha ett jättelustigt och spännande liv. Claire (INTE Amanda, dock) verkar så irriterad jämt och det är alldeles för bekant. Väldigt nära min vanliga sinnesstämning, så där. Så hellre Phil.

(Nu blev jag plötsligt osäker på om han heter Phil. Men det gör han väl?)

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen

Jag har många grejer. Jag är nämligen vansinnig för det mesta (stackars min familj). Men jag väljer...

Tadaa: detta EVIGA plockande.

Det skall plockas fram kläder, mat, kärl, grejer, ved, böcker, leksaker, papper och så vidare och allt borde förstås plockas undan igen och sen ska nya grejer fram och eftersom jag är den som ivrigast eftersträvar resultatet av allt undanplockande men som ändå inte alls hinner med är jag småirriterad och trött på detta ganska ofta.

Ibland tänker jag på hur skönt det skulle vara att bara välja ut de saker jag verkligen verkligen vill behålla och bara göra sig av med resten. Inne i mig bor en asket. (Långt, långt inne.) (Men NEJ, jag är inte gravid! Kom igen! Jag har ju just fått barn!)

Migrän

Urgh, jag återsåg min fiende migränen idag för första gången på många år (!) -den är en obehaglig typ. Den betedde sig som vanligt, först blev jag nästan blind, sen sov jag tre timmar och kommer ha huvudvärk i minst ett dygn. Det är förstås bra att känna till fiendens uppförande sen tidigare så blir man inte både attackerad och överrumplad.

(Men tänk att jag sluppit den i många år, jag kan inte minnas när jag sist skulle ha drabbats. Mellan femman och nian kunde jag ibland missa skolan ett par gånger i veckan på grund av migrän. Jag är riktigt glad över att ha sluppit så lindrigt undan som jag gjort.)

Min fäbless

Jag älskar svarta pennor i olika tjocklekar. Via Elin (Willows, som går litterärt skapande i Åbo med mig) fick jag nys om denna läckra penna som tyvärr inte verkar gå att få i Finland.

Ah. Den verkar vara precis det jag behöver. Dessutom tog mina två favoritpennor (Muji stl 0.38) slut samtidigt för någon vecka sedan.

En sant nederlag. Till min förtjusning hittade jag ett ställe (okej, e-bay) där de går att få tag i. Jag beställde fem stycken.

Jag vet att jag inte är ensam om att ha en svaghet för svarta pennor, både att skriva och rita med. Jag känner naturligvis inte till alla. Så berätta: vilka är era favoriter?

(nu kommer jag ju att känna mig väldigt underlig, hrm, unik ifall ingen svarar)

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful.

Jenny länkade till den här roliga listan. Själv vill jag lyfta fram dessa två pärmar som inte riktigt är i min smak. (Dessutom har jag fotograferat dem i riktigt usel belysning, så de ser ännu värre ut här på bloggen än i verkligheten).

Ja, avskalat är inte ALLTID snyggt, tycker jag.

Motsatsen är ändå inte heller alltid att föredra

Ja, i synnerhet den nedre boken kan man analysera in i minsta detalj. Varför har man låtit sladden bakom blomkrukan fladdra så fritt? Var det faktiskt någon vits att låta en tredjedel av bilden gå över till baksidan, var innehållet på den tredjedelen verkligen så fagert att det var värt det? Varför har man valt att låta mannen stödja sin armbåge på en stol som går i exakt samma furufärgskala som väggen bakom honom, vilket gör att det ser ut som om hans arm svävar fritt i luften? Är det ett medvetet val för att han ska se stark ut (jmf. trickfilm)? Och skall skjortan befinna sig på utsidan eller insidan om byxorna? Det visste ingen, så man körde på båda.

Intressant trivia: Lisa som startade den här listan har också bloggat om en ful dryckesbok. Jag hittade hennes inlägg precis när jag höll på att ladda över bilderna på mina fula pärmar till datorn. Det verkar, baserat på min och Lisas omedvetna gemensamma undersökning som om det är mer regel än undantag att dryckesberedningsböcker har fula pärmar. Undrar hur det kan komma sig.

Obs, det här är ett JÄTTEINTRESSANT inlägg!

Jag blev sugen på bullar.

Den här gången tänkte jag att jag inte skulle ha dem i ugnen för länge eftersom de blev så kladdiga och goda sist.
Jag tog kanske i i underkant. Det var nämligen nästan som att äta deg. Gott på ett sätt. Men ganska äckligt på de flesta andra sätt.
Så Caj körde dem ett varv till i ugnen. (obs. att de redan hade varit ute ur ugnen 45 minuter när de återinsattes)
Det hjälpte inte, de var fortfarande för kladdiga.
Jag körde dem ännu ett varv. (även här hade de varit ute ett bra tag. Vi hade ju redan börjat experimentera, vad hade vi att förlora, liksom?)

Sen GLÖMDE JAG BORT DEM! Kom på dem först när en krispig arom ringlade sig genom nedre våningen till soffan där jag satt.

De blev lite torra.

(Ändå är jag övermätt. Det kan ha något att göra med att jag provsmakade många gånger. Jättemånga.)

12. Hepp! Dagens tv-tips.

Vi har ingen teve! Jag har aldrig ägt en teve, inte ens nu när man betalar licens oavsett om man utnyttjar tevetittandet eller ej. Jag aldrig egentligen saknat en heller, istället har vi nämligen satsat på en projektor och en jättestor filmduk, så när vi ser på något (oftast film) gör vi det stort. Mycket njutbart. Dessutom är en teve en rätt ful detalj i ett hem, hellre har jag ett arrangemang som bara tar plats när det används (projektorn uppe på en diskret hylla i taket, filmduken också i taket, så den märks nästan inte när den är upprullad.)

Ja, teveserier är alltså inte min starkaste sida. Dock måste jag verkligen rekommendera Orange is the New Black, netflix-serien som kom för ungefär ett år sedan. Hittills har det bara kommit en säsong, men jag har för mig att en andra säsong är på kommande denna vår, hurra!

(Sen har jag sett första säsongen av Girls också, den serien gillade jag mycket, men jag kom av mig av nån orsak. Kul att ha de nya säsongerna framför mig.)

2019

Jag insåg häromdagen att 2019 blir året då vi kommer ha en trettonåring, en tolvåring och en sexåring i familjen. Fatta den potentiella mängden hormoner och trots, alltså. Jag borde kanske börja med nån form av lugnande meditation redan nu.

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

... oj. Det vet vi väl inte alls, allihopa. Eller inte jag. Morötter är underbara när de är färska och späda, vitlök, mmm, gurkor är krispiga och fräscha, solvarma tomater från växthuset med lite vitlökssalt på är himmelskt osv. Jag vet inte. Om det hade varit frågan om frukt hade jag svarat äpple utan att blinka men grönsaker... ingen aning. Vilken är er favorit?

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Och inte bara en bok! Här är två!

Den första boken har jag läst, den andra har jag sett en filmatisering av, båda berättelserna gillade jag (i synnerhet den första, den är en av mina favoritböcker) Men redan innan jag visste vad de handlade om fastnade jag för utseendet. Något med layouten och typsnitten, gissar jag. (Duh!)

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Att vara vaken på nätterna (ofrivilligt) och att lägga mig för sent (frivilligt). Det där första kan jag ju inte göra så mycket åt men jag önskar verkligen att jag hade mer vett när det kommer till att gå och lägga mig i tid.

I perioder fungerar det bra men just nu är jag inne i en dålig fas. Jag är som en zombie hela dagarna, men när alla barnen har somnat njuter jag så ofantligt av stillheten och lugnet att jag helt dumt är vaken alltför sent trots att jag VET att jag borde somna och trots att jag KÄNNER att jag är trött. För just i den stunden känns den där egna tiden mycket mer värdefull än lite sömn.

Och varje morgon skulle jag kunna slå mig i huvudet med något tungt av harm (delvis för att jag skulle få en ursäkt att vila och sova om jag tuppade av).

Sover på soffan

Vi försöker lära Edda att inte äta sig igenom nätterna (fast jag kan absolut förstå charmen i det, för hennes del). Jag sover på soffan och Caj hjälper Edda att somna om. En natt avklarad, kanske två, tre kvar så borde de nya rutinerna sitta. Kanske.

För om det är nåt jag har lärt mig under mina år som förälder är det att man aldrig ändå har en aning om hur något funkar här i livet.

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

Jag är jättedålig på författare. Så där att jag inte har en aning om vem de är, utöver det de skriver. Och en ynka bok representerar sällan en särskilt stor del av människan i fråga.

En författare är en som skriver böcker. Jag funderade och insåg att Caj ju har skrivit en bok: ett tjockt och invecklat diplomarbete 2006. Verket är inbundet och allt. En bok, alltså. Den författaren väljer jag att hångla med. Man behöver inte ens hota mig med pistol. Eller hota alls.

Hurra! Det blev ju riktigt bra det här.

Sömnlöshetsgallup

Ja alltså förra natten. Jag (och en massa andra) har varit uppe. Jag somnade inte förrän närmare fyra på morgonen. Hörde ni? FYRA! Jag är en småbarnsmamma med kraftigt sömnunderskott, ändå fick jag inte sömn.

Så här gick det till.

Fas 1. Jag somnade nästan. Sen kom Caj och lade sig och jag blev plötsligt klarvaken igen.

Fas 2. Varken Caj eller jag kunde somna. Jag tittade på min barndomskompis Karin som var med i Anne och Hannah. (Jättebra avsnitt, titta om ni inte har sett det, det finns på arenan!) Som tur var kunde jag spela wordfeud med Peppe (bra med kompisar i andra tidszoner) och facebooka med andra sömnlösa. Vi verkar ha varit många. Fast. Jag kunde fortsättningsvis inte somna.

Fas 3. Edda vaknade. Jag försökte söva henne utan att mata eftersom hon ätit massor bara en timme tidigare. Hon lugnade ner sig. Men var jättepigg och satt i sängen och berättade saker på ett annat språk (tror jag) med hög röst. Jag förstod inte alls vad hon sa.

Fas 4. Precis när Edda lugnat ner sig kom Idun tassande och berättade att hon inte fick fatt i sömnen eftersom hon var hungrig och absolut behövde äta en mandarin. Jag uppmanade henne att vänta till morgonen.

Fas 5. Lovis kom traskande med världens näsblod. Idun var fortfarande pigg och hungrig och Edda satt i sängen och klappade i händerna.

Fas 6. Lovis somnade om men Idun, Edda och jag gick ner. Idun åt sin mandarin, jag ammade Edda.

Fas 7. Idun lade sig i sin säng, jag lade mig i min och efter en del farande hit och dit mellan rummen somnade vi alla när klockan var nästan... ja. Fyra, som sagt.

Men eftersom vi är så många som vakade vill jag göra en liten gallup:

1. Sov du gott natten till den sjunde januari?
2. Om inte, vad tror du det berodde på?
3. Vad är ditt bästa knep mot insomnia?

Hälsningar från törnrosdalen

Lovis är arg för att hon inte får en egen telefon. Alla i ettan har ju en, säger hon, men det är inte sant, för jag kan på rak arm komma på en massa som inte har. Den här diskussionen har vi ungefär varannan dag för tillfället, i olika varianter. Det är bara ett och ett halvt år kvar att uthärda.

Jag: vet du hur gammal jag var när jag fick min första telefon?
Lovis: nä.
Jag: Jag var tjugo år! När jag var i din ålder hade INGA barn egna telefoner. Det fanns inte ens mobiltelefoner då.
Lovis: VA? Fanns det inte. Vad hade ni då? BREVDUVOR?!

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

På min lista för idag hade jag skrivit "städa på tryckbordet" och som osynlig underrubrik hade jag också (i mitt sinne alltså) skrivit "städa på skrivbordet". Efter en sällsynt usel natt (eventuellt mer om den senare, ifall jag inte har lyckas förtränga den innan) blev varkendera punkt uträttad. Dessutom sitter jag sällan och bloggar i en vacker och ordningsam omgivning, så en städad bild på stället jag sitter och bloggar vore inte riktigt sanningsenlig.

Nä. Det är kaos, oftast. Mot min vilja, bör påpekas. Men jag hinner aldrig reda upp av en massa orsaker (mitt arbetsrum hamnar alltid längst ner på listan över vad som ska städas eftersom oredan BARA går ut över mig.) Här sitter jag:

Klappa

Jag är så imponerad av Edda. Det får man ju vara av sina barn. På ett par veckor lärde hon sig säga hej, åla och krypa. Sedan satte hon sig upp och nu kan hon dessutom klappa i händerna. När man ber henne om det. På riktigt, jag är alldeles stum av häpnad. Tänk att man kan lära sig så mycket på så kort tid. Att hon förstår vad vi säger känns oerhört häftigt. Hon är så klipsk. Och mysig.

6. Hepp! Dagens boktips.

Okej, det är ju hemskt svårt att välja, men jag tänker ta ett lite oväntat tips från förra året, nämligen en Sci-fi bok som jag tyckte mycket om. Boken heter Cinder och är skriven av Marissa Meyer.
Så här beskrivs den på ad Libris:

Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne - och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva ...

Jag lovar att den är bra. (Det kan delvis bero på att den manliga huvudpersonen heter nästan lika som min man. Nå nä. Jag skojade bara. Den är bra på riktigt.) Det jag gillar mest är att handlingen inte utspelar sig i Amerika eller Europa, att Cinders bästa kompis är en android, alltså en robot som utformats till att efterlikna en människa, och att man lyckas få in övernaturliga element som liv på månen på ett väldigt smidigt sätt. Hela berättelsen anspelar på Askungen, så på ett sätt anar man ju vad som skall hända men det slutar inte alls som i sagan (det kommer nämligen en fortsättning) och berättelsen bjuder på en massa intressanta och tillskruvade detaljer.

Läs den!

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

POPCORN. Det är aldrig fel. Det var mitt favoritsnacks när jag var barn (vi hade nästan aldrig chips) och fortfarande är popcorn poppade i kastrull något som alltid går hem. Vi bjuder på popcorn när det är kalas och Caj och jag äter popcorn när vi tittar på film.

Den var lätt. Morgondagens utmaning är svårare. Jag vill redan nu förvarna er: vilken bok jag än väljer betyder det inte att det finns andra som jag tycker mindre om eller som jag anser att det finns mindre orsak att läsa. Bara så det är klart. Bra.

Mitt julsällskap

Det börjar vara ett tag sedan julafton (tolv dagar, närmare bestämt, det är ju trettondag i morgon) så det är hög tid att avlägga rapport från denna årets favoritdag.

Edda och jag

Edda tränar på sina tricks

Lillebror Jonas och Storasyster Maria

Mamma, Lillebror Jakob och Pappa

Svåger Erik

Jakob

Systerdotter Emmi och min mamma samt årets julklapp: pruttkudden

Lovis

Min pappa och min brorsdotter Lone

Saija och Lone läser julklappsbok

Några i sällskapet (Idun, Mira och Tova) fastnade inte på bild den här gången, de var säkert upptagna med en viktig lek.

4. En bild av mitt vardagsrum

Just nu ser det ut så här, komplett med make, muminhus, julgran och blåbärsris som har börjat blomma.

Rekvisitaåldern

Lovis och Idun befinner sig i rekvisitaåldern*.

Från att de tidigare har fixat det mesta till sina lekar själva tycker jag vardagen numera är ett ständigt frågande efter olika typer av lekförbättrande objekt. Och jag är en så dålig rekvisitaförälder för jag orkar i princip aldrig dra fram grejer åt dem, grejer som de sällan städar efter sig och som de i 5 fall av 6 har använt klart efter någon minut.

Så just nu går mitt liv ut på att säga nej. Nej, nej, nej. Bara för att jag är lat och realistisk istället för entusiastisk och påhejande. Jag är en käpp i hjulet, en som förstör alla lekar genom att inte agera hantlangare hela tiden.

Mina förhoppningar är
1) att de skall bli jättekreativa med de grejer de har (det funkar delvis, häromdagen byggde de ett dockhus åt sina pappersdockor av en gammal låda.)
2) att de inte skall tänka alltför bittra tankar om mig och min lättja.
3) att rekvisitaåldern snart skall gå över till något lugnt och ljuvligt. Vad är det för fel att sitta stilla på soffan med en bok och lyssna på klassisk musik eller en susande tystnad, egentligen. Va?

*Det är åldern då man är en veritabel idéspruta, vars goda påhitt kräver en massa tillbehör som bara ens föräldrar har tillgång till:

• olika ingredienser
• möbler
• pappersprodukter
• speciallim
• verktyg
• kläder som skall bäras under en annan årstid än den man för tillfället befinner sig i
• virke av olika slag
• käppar
• textilier
• snören och trådar av till exempel metall
• krokar i taket
• burkar och kärl
• nålar och spikar
• lampor, ljus, tändare
• lådor och askar

Kökstips

Nej men! Jag märkte just att jag hade fel igår, det går ju VISST att titta på Maricas fina kök på nätet. Klicka här! Och njut!

Sura ögon

Den här fredagen började redan nån gång före klockan 05.00 för min del, eftersom Edda tyckte att hon sovit färdigt. Jag är så extremt trött (det första jag sa åt Caj i morse var att det kändes som om nån hade gnidit in mina ögonvitor med citroner, och så känns det fortfarande) och vetskapen om att det kanske fortsätter så här i flera månader gör mig väldigt skakig och matt.


För att inte bara vältra mig i mitt elände stoppade jag Edda i bilen och styrde kosan mot Vörå-Teneriffa, där Marica hade ställt till med en läcker brunch. Det är så fint där Marica bor, kullar och sandstrand och höga, mäktiga träd. Det är faktiskt så man inte fattar att man är i Österbotten. Men det är man. Dessutom hade de renoverat sitt kök sen jag var där sist. Maricas blogg ligger nere för tillfället, harkel harkel, så jag kan inte länka, men tro mig, det är mycket stiligt!

Linn kom också dit med Matheo och Milea (det var roligt att få uppleva barnen i 3D eftersom jag oftast ser dem på bloggbilder) och vi åt och pratade i flera timmar. Det var så skönt att få umgås med trevliga och vettiga människor kring ämnen som "smuts i hemmet" eller "terrordåd och knark". (Vänligen notera att jag har rubriksatt vårt samtal i efterhand). Tänk vad roligt att jag får känna dem. Tack för idag, ni är fina!

Edda umgås genom att sitta i famnar och gosa med frisyer.

Sen körde vi hem tillbaka, Edda fortsatte att vara trött utan att få sömn, efter en timmes kämpande lyckades Caj få henne att sova en stund, sen var hon vaken igen och nu sitter jag här och fryser och nyser (jag har en förkylning på gång) och har just genomlidit en två timmar lång nattning av denna redan legendariskt sömnlösa unga dam. Eftersom hon har lärt sig att ställa sig upp i sin säng kan vi inte lämna henne ensam, i princip kommer hon när som helst på hur hon skall göra för att klättra från sin säng till vår och därifrån är fallet högt.

(Nu blir jag plötsligt väldigt full i skratt när jag tittar på bilden ovan. Linn är helt kamouflerad och ser ut som om hon kikar ut ur soffans inre ELLER bara visar ett fagert anlete eftersom resten av hennes kropp är ett med kosmos. Haha. Okej. Jag är trött. Godnatt!)

Då och nu

Sex kusiner julen 2012

Sex kusiner julen 2012

Sju kusiner julen 2013

Sju kusiner julen 2014

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

Bara en? Okej.

Jag skulle vilja lära mig att dansa som ett proffs. Alltså som ett proffs som är med i So You Think You Can Dance. Det är en sån där dröm som är så långt borta att jag inte ens försöker. Jag tänker inte ens på att träna på att bli så bra.

Fast en gång anmälde Caj och jag oss till en kurs i pardans (det var mera dramatiska varianter än vals och foxtrot -dem kan vi redan) men på grund av för få anmälningar blev det ingen kurs. Mitt enda försök att ens orientera mig mot ett lite dansantare liv gick alltså åt skogen.

Jag vet att jag är alltför sent ute för att kunna bli proffsdansare. Redan i nioårsåldern sörjde jag att jag inte börjat med konståkning eller balett eller redskapsgymnastik för flera år sedan eftersom jag aldrig skulle ha chansen att komma ikapp dem som börjat som treåringar. Haha. Precis som om jag hade haft disciplin och lust att driva mig så hårt hur som helst. Jag som hoppade av mina pianolektioner ungefär en gång per termin. Det är alltså den disciplinen vi har att göra med här.

Men ja. Jag skulle vilja lära mig att dansa som ett proffs. Med höga snygga hopp, snabba piruetter, luftspagater (ja ja, de har ett namn, men jag vill att alla skall förstå vad jag pratar om här. I synnerhet jag själv) och handståenden. Med muskulösa, viga ben och oändligt flexibel rygg skulle jag stå på scen, ta världen med storm.

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

Den här punkten är svår. Främst för att jag lyssnar på för lite musik och fäster alltför lite uppmärksamhet vid texterna för att ha gillat något till den grad att jag skulle tatuera in det. Nästfrämst för att det ofta blir konstigt när man tatuerar in text, det är så tydligt vad man har menat med en texttatuering och den sitter där för alltid. Fast det går. Ida-Lina och Ellen som båda går på Litterärt skapande har snygga texttatueringar, på den ena står det "I think everybody should like everybody" och på den andra "Poesi" med snygg stil, men jag kan ju inte kopiera deras rakt av heller (jag tar kallt för givet att orden i deras tatueringar finns som sånger nånstans. Allt har besjungits).

Eftersom betänketiden är väldigt kort får jag ta något enkelt. Jag googlar "really great song lyrics", men hittar inget. Två synnerligen oseriösa alternativ återstår (och jag lovar, jag HAR lyssnat på musik sedan nittitalet, men just nu vill min hjärna inte ge mig nåt annat än dessa):
1) orden I feel it in my fingers, I feel it in my toes (det är väl smärtsamt att tatuera sig, eller hur?)
2) mmm mmm mmm mmm (jag kom just på den där Crash Test Dummies-låten som jag inte har hört på evigheter. Den lämnar i alla fall utrymme för fri tolkning.)

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

Jag tömde min telefon på bilder nu och fastnade för den här bilden trots att det fanns en massa andra, visuellt vackrare som jag hade kunnat presentera.

Bakgrund: jag och ett av barnen hade kommit ihop oss, och denna lapp singlade ner för trappan i något skede av grälet. Jag tycker det här är ett konstruktivt sätt att sura på. Att starta en fiktiv firma som säljer mammor när de inte uppför sig, till rabatterat pris, dessutom, är en handlingskraftig metod. Eller det är i alla fall något jag försöker trösta mig med.

Lisas lista

Och på tal om listor: författaren Lisa Bjärbo hann inte med i nån julkalender i december, så hon kör en i januari istället. Jag tänkte också haka på. Listan ser ut så här och idag och jag får avverka de två första punkterna idag eftersom jag missade en dag igår. Säg gärna till om ni är med!

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…
12. Hepp! Dagens tv-tips.
13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..
14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…
15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…
18. Hepp! Dagens filmtips.
19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.
23. Hepp! Dagens musiktips.
24. En grej jag borde ta tag i.
25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.
26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…
28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.
29. Hepp! Dagens middagstips.

30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

Listor

När jag var barn och ibland gick till pappas dåvarande jobb efter skolan såg jag hur han kruxade av några punkter på en lista han hade gjort i ett rutigt block. När han hade avverkat alla punkter kom han hem. Redan då anade jag det fenomenala med listor, samt det trevliga i att få betrakta dagens uträttade verk svart på vitt.

Nu, i vuxen ålder, är jag en ihärdig listskrivare själv och listandet nådde nya höjder förra årets decembermånad. (Förresten, är det inte alltid lika kul att hänvisa till något som hände för bara ett par dagar sedan med orden "i fjol"? Hehe.) I bilen på väg hem från Åbo i mitten av december skrev Caj och jag en lista på allt som vi ville ha gjort innan julen och distribuerade göromålen jämnt över dagarna fram till julafton. Under de följande dagarna skrev jag också vid ett flertal tillfällen en egen lista för just den dagen (det är ju så våldsamt tillfredsställande att få bocka av många punkter, få saker får mig att känna mig lika driftig och effektiv som ett papper fullt med överstrukna punkter) där dels de tidigare planerade posterna ingick, dels lite andra saker som tillkommit. Jag gjorde en lista på julklappar som skulle inhandlas och på julgodis som skulle kokas. Och julen förlöpte faktiskt helt (jag är inte ett dugg ironisk) stressfritt. Så skönt.

Jag skriver listor på saker jag skall göra väldigt ofta. Det kan handla om långsiktiga planer, som t.ex. olika byggprojekt i hemmet, saker jag skall skriva eller bara en kort anteckning över göromål att uträtta under en dag. Vi skriver alltid matlista för en vecka i taget och inköpslista enligt hur hyllorna är placerade i butiken.

På nyårsaftons morgon skrev jag också en lista över precis allt som skulle göras. En efter en betades punkterna av med den påföljd att då gästerna kom var allt klart, till och med bordet var dukat trots att det var flera timmar kvar tills middagen skulle börja. En dylik framförhållning har jag aldrig lyckats med förr. Inspirerad av det lyckade planerandet går jag nu ständigt och tänker ut olika listor jag kunde tänka mig att skriva. Jag borde kanske göra en lista över listorna. (Nu slår det mig, är det inte någon bloggare som brukar göra just så, listor över listor? Vem är det? Berätta!)


Jag kan tänka mig att en del blir stressade av listor, av att se allt som måste göras. För min del är det mycket, mycket värre att hålla allt i huvudet där den inbillade arbetsbördan kan växa sig enorm. En lista är som ett recept på hur jag skall bli nöjd. (Jag har kanske nämnt att jag gillar recept väldigt mycket också. Samt barnboken Lennarts listor som Heidi tipsade om för flera år sedan och som vi lånat på bibban många gånger sedan dess.)