Nyheter från hönsgården

Pox kycklingar har kläckts! Ur fem av nio ägg har det kommit ungar, de är så små och söta och mjuka att man blir helt svag. Prippi och Ärtan ruvar också, få se vem som får sina ungar först. De eller jag. (Idag dammsög jag hela huset för första gången på över ett halvår i hopp om att hjälpa förlossningen på traven).

Rabarbersaft

Både Maj-Len och Pia bad om ett recept på rabarbersaft. Så här gjorde jag:

800g rabarber
500g socker
1 ekologisk citron (i och med att skalet också skall med känns det absolut säkrast med ekocitroner.)
fyra stjälkar chokladmynta (tack Johanna och Åsa!)
hett vatten, ca 1,7 liter

Skölj rabarbern och skiva den. Lägg i en rostfri kastrull. Tvätta och skiva citronen med skal och allt, lägg i myntastjälkarna och häll på sockret. Koka upp vattnet och häll det över hela härligheten. Låt dra i några dagar, kanske tre. Sila bort alla fasta delar. Häll upp saften i burkar och frys ner det du inte dricker upp genast. (Det här blir alltså blandsaft som skall spädas ut med vatten innan den dricks upp.) Jag har en vision om att man kunde använda en soda streamer till den färdiga saften och göra rabarberlemonad. Men eftersom vi inte har nån har jag ingen aning om huruvida det lyckas eller inte.

Många brukar inte blanda i sockret förrän efter att rabarbern har silats bort, så om man vill blanda i sockret senare kan man göra det. Hetta i så fall upp saften den färdiga saften så att sockret löser sig. Jag lägger i sockret från början för att jag alltid har gjort så. Man kan ju använda den söta rabarbern som blir över i t.ex. paj eller på gröt eller till något annat.

Det här med chokladmynta i saften verkar hursomhelst vara en hit. Både gott och fräscht. Men det går precis lika bra utan också.

38+0

Värmen är härlig men gör mig trött. I går sov jag tre tupplurar, idag två. Det är bra att jag slocknar dagtid, för jag sover så dåligt och upphackat på natten, högst tre timmar i sträck innan jag vaknar av att jag behöver på wc, av att jag har varmt, av att allt känns obekvämt eller av att bebin sparkar.

Syrenerna slog ut på allvar idag, häggen har redan blommat ut. Och ni skulle se våra jordgubbsland! Plantorna blommar med stora vita blommor. Vi kommer ju att ha jordgubbar om några veckor med den här farten.

Dagens tips: rabarbersaften (som jag tjuvstartade med och gjorde redan igår kväll) satte jag både citron och chokladmynta i. Det blev supergott! Den får dra ett par dagar till, men sen är den klar. Slurp.

Mycket mer än så har jag inte att rapportera. Vid det här laget, när man går in i vecka 39, börjar det ju vara högst normalt att föda. Så nu kan nog bebin få komma ut. Vi är redo! (Idag lutade sig Idun mot min mage och sa "kom ut nu! du ska få se hela världen!" Fint.)

Heja Minna och Linda

Jag är så glad över att boken Allan och Udo av Minna Lindeberg och Linda Bondestam har blivit nominerad till Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur.

Det är så fint! Jeee! Grattis!

Slut på saft

Jag har tagit inte mindre än TRE tupplurar idag, sov som en kratta förra natten som vanligt och dagens produktivitet har sett ut därefter. Dagens två mål var
1) att komma mig iväg på akupunktur och
2) att reparera flugfönstret som singlade ner från vårt sovrumsfönster igår när vi satt och åt.

Tanken på att göra ett helt nytt, fräscht flugfönster som inte har flagande lister och sneda vinklar slog mig, men den viftade jag bort. Man ska inte göra det för svårt, för då får man inget gjort. Så efter att ha lösgjort nätet, tagit bort alla stift och spikar och limmat och spikat om ramen, samt fäst nätet igen fungerar det som det skall. Dessutom häftade jag fast två gummisnoddar som går att fästa kring fönsterhakarna så att samma fadäs inte upprepas. Det ser lika slitet ut som förr men fyller sin funktion alldeles utmärkt. Dessutom förbrukade jag inget nytt material alls, utöver åtta små spikar. Mycket bra.

*här kan man föreställa sig hur det ser ut, jag tog en bild, men den avslöjade så mycket flagande målfärg att jag låter bli att lägga upp den*

Medan jag sov min tredje tupplur bakade Caj pizza. Sen avnjöt vi den på terrassen tillsammans med fjolårets sista rabarbersaft. Det är dags att göra mera. Kanske det får bli morgondagens målsättning?

Nu gäller det

Jag var säker på att min gissning var idag, den 28.5, och tänkte just skriva ett skamset inlägg om att jag hade fel. Men så såg jag att jag gissat att bebin kommer ut den 29.5, alltså i morgon, så än är inte hoppet ute.

Fast innerst inne tror jag inte det. Det händer ingenting.

En tur i trädgården

När vi bestämde oss för att köpa huset hade vi inte tittat särskilt noga på trädgården. Gissa om vi blev glatt överraskade när vi upptäckte att den har allt, den är jättestor, har en massa olika sorters träd, gigantisk gräsmatta, äppelträd, bärbuskar och roliga skrymslen och vrår med massor av möjligheter.  Vi är inga erfarna trädgårdsmästare utan lär oss lite åt gången. De senaste veckorna har det hänt ovanligt mycket, dels för att det varma vädret har fått växtligheten att explodera, dels för att Caj tillbringar största delen av dagarna utomhus och åstadkommer underverk efter underverk.

Välkommen med på en tur i vår trädgård!

Terrassen, där vi ser både blommande hägg, syren och äppelträd

Vår tupp Abel i hönsgården

Hönor som äter makaroner och gröt

Jordgubbsplantorna blommar redan!

Lovis kikar in på kaninungarna Mini-hopp och Mini-gris

... som ser ut så här

Idun bekantar sig med Mini-gris

jordgubbslanden, gräsmattan, huset, gungorna

Igår vände Caj upp potatislandet

Idun plockar rabarber till kvällsmaten

I förrgår när jag tittade ut genom fönstret hade Caj anlagt ett nytt land

Ja, här lever vi och mår bra. Det är så skönt att få ha en egen gård.

I magen

Idun sitter i fönstersmygen och ritar. Så här tror hon att bebin i magen ser ut just nu.

Fasan

Ifall jag skulle gå över tiden maximalt är jag fortfarande gravid om en månad. EN MÅNAD!

Jag har visserligen förtroende för läkaren, men ingen kan veta allt. Tänk om han hade fel och bebin inte alls vill ut snart. Tänk om min livmoder är världens mysigaste plats. Det vet ingen annan än mina barn, och som Lovis sa tidigare idag minns hon absolut INGET från sin babydom. (Haha, bra ord!)

Att vara i ständig beredskap är jobbigt, för med två barn från tidigare är akut barnvakt en praktisk detalj som det måste finnas en lösning på 24/7. Som tur har vi mina föräldrar, min moster och vår vän Cajsa som uppbackning. Det gäller bara att hålla koll på vem som är upptagen vilka tider varje dag.

Plättar

Ja. Jag steker plättar. Och kokar jordgubbs- och rabarbersylt. Caj jobbar hårt i trädgården och barnen leker.

En bra dag!

Förlossningsstarter efterlyses

Eftersom båda mina förlossningar hittills har startat på exakt samma sätt -jag har blivit väckt av en kraftig värk, det har inte varit nån fråga om vad som har varit på gång och fyra eller två timmar senare har barnen varit ute- är det alltid spännande att gå och lägga sig nuförtiden. Det är dumt, jag vet, samma mamma kan ha väldigt olika förlossningar, men eftersom det är den här proceduren jag har varit med om förr förväntar jag mig mer av nätterna än av dagarna.

Och varje morgon när vi vaknar tänker både Caj och jag (vi märkte igår att vi resonerar lika) jaha, det blev inte idag heller, trots att dagen knappt har börjat.

Ni som har flera barn, har förlossningarna liknat varandra? Har de börjat på samma sätt? Och alla som fött minst ett barn: när på dygnet har förlossningen börjat?

Fredagslistan

Fredagslistan knyckte jag från Peppes blogg. Tack tack!

1. Var är din mobiltelefon?
På laddning bredvid sängen. Att spela Candy Crush förbrukar oerhört mycket batteri.

2. Var är din andra hälft?
På laddning i sängen. Jag tror han spelar på iPaden.

3. Ditt hår?
I en rufsig knut, som vanligt. Det är långt, slitet och ofärgat. Ser ganska förfärligt ut. Men jag gillar ändå att det är så långt.

4. Ditt humör?
Trött och ganska håglös. Det här väntandet är jobbigt. Bebin kan lika gärna komma ut i natt som om några veckor (om det då inte blir igångsättning, förstås). Ändå måste jag vara beredd hela tiden. Ha en barnvaktsplan hela tiden. Nattens och morgondagens vakter är fixade, tack och lov. Jag är glad över att ha en moster/gudmor som bor nära och som är beredd att hoppa på cykeln mitt i natten om det behövs. Och två föräldrar som också är stand-by. Samt goda vänner som meddelat att de kan rycka in vid behov.

5. Din dagsplan?
Dagen är ju nästan slut, men antagligen ska jag duscha, tvätta lite kläder och plocka upp i vårt sovrum. Prata med Caj. Kanske läsa lite. Antagligen spela på min telefon. Igen.

6. Det bästa du vet? Att få ta det lugnt. Den här vårens väder (aaah! jag älskar det!) När huset inte är ett kaos (då är det jättemysigt). Att vara med familjen. Att baka. Att läsa. Att sy.

7. Din dröm i natt?

Något konstigt, tror jag. Alla mina drömmar är underliga numera. Dessutom är jag uppe varannan eller var tredje timme. Det är så trångt i min mage.

8. Ditt livsmål?
Att alltid vara tacksam över det som är bra i mitt liv. Att inte bli bitter över sånt jag inte har. Att inte göra saker som går emot min magkänsla (fast det är inte så svårt att låta bli, de gånger jag har befunnit mig i en sån sits har jag mått fysiskt illa av att inte följa det jag vet att jag borde göra. Det är en ganska praktisk reaktion.)

9. Rummet du är i?

Mitt arbetsrum.

10. Din hobby?
Jag minns inte längre. Jag är bara gravid nuförtiden.

11. Din skräck?
Att jag inte skall hinna till BB i tid, eller att oväntade komplikationer uppstår när bebisen skall ut, eller att både graviditeten och förlossningen pågår jättelänge bara för att jag gissar på motsatsen.

12. Var vill du vara om sex år?
Kanske här. Det skulle vara riktigt bra. Eller nån annanstans. Huvudsaken är att jag är tillsammans med min familj.

13. Var var du igår kväll? 

På Iduns vårfest. Det var picknick, alla andra satt på filtar, jag satt på en pytteliten dagisstol. Senare var jag i köket med Caj och Saija och åt rostade rågsmörgåsar med guldgul äggröra, tomat och basilika. Så gott att bara för att jag skrev om det måste jag kanske gå ner och göra lika i kväll också. Fast Saija har åkt hem.

14. Vad är du inte?

Oförskämd, skadeglad, smidig

15. En sak du önskar dig?
Att bebin kommer ut snart och mår fantastiskt bra!

Daglig rapport

De här ljusa kvällarna gör att man inte har en chans att märka hur sent det är innan det är för sent för att gå och lägga sig tidigt. Idun har haft vårfest på dagis, jag har sytt två bebifiltar (den första blev inte så bra så jag tyckte och sydde en till) och Saija har kommit hit med Lone och Tova. Eftersom vi har nattbesök skulle det passa ypperligt med en förlossning i natt, tänk så smidigt att få åka iväg direkt till BB utan att vänta på att nån kan komma och ta hand om barnen.

Fast jag har haft färre sammandragningar idag än på länge. Kanske det här är ett tecken på att allt lugnar ner sig nu och på att bebin kommer först i juni, trots allt?

ps. jag lovar att höra av mig här på bloggen så fort det har hänt något, så om det är väldigt tyst behöver man inte tro att jag är på BB.
Just sayin'.

V. 37+0

Ingen bebis idag heller. Däremot har vi varit på vårt första föräldramöte eftersom Lovis börjar ettan i höst. Jag gillar att förskolan är integrerad i den vanliga skolan, det gör skolstarten odramatisk. Och från och med hösten kommer vi att ha Lovis och Idun i samma korridor eftersom 1a har sitt klassrum bara några dörrar från förskolan. Smidigt, smidigt!

Nu när vi bekantat oss med både förskolan och ettan är det bara två vårfester kvar att avverka, sen är det sommarlov. Idun har sin fest i morgon (man ska ha en rolig hatt på huvudet. Alla i familjen har en utom jag. Jag måste komma på något under natten. Tips emottas gärna.)  Lovis har sin om en vecka. Jag känner att det verkligen är dags för lov och ledighet och avsaknad av tider att passa och sånt. Sånt i det här fallet kunde till exempel vara en förlossing. Jag är ju faktiskt i vecka 38 nu. Så bebin räknas kanske (enligt nån) som fullgången. Kom kom!

(Slänger in det sista i bb-väskan innan jag går och lägger mig. Man vet ju aldrig.)

Bra

Jag har ett barn kvar i magen och huvudet fullt av snor. I tur och ordning har vi drabbats av ett jobbigt majvirus som gör att jag sover dåligt, är täppt i näsan och har huvudvärk.

Men åh, så ljuvligt vädret är. Jag njuter verkligen. Vi åkte till Sunds och köpte blommor (som vi inte orkade plantera ut sen, men vi hinner väl i morgon) och när jag kom hem och gick en runda runt tomten (i snigelfart, det är alldeles otroligt hur långsamt man kan gå och ändå komma framåt) upptäckte jag att häggen har slagit ut! Jag kände till och med doften genom mitt snorfilter. Det är så härligt att det bara är maj ännu. Allt är så grönt och vackert och ljuvligt och Caj har gjort så fint här på gården. Hönorna har en fin hage, äppelträden är beskurna, det nya gruset är utbrett och skräpet bortforslat. Utemöblerna är framplockade, taket upphängt och min morsdagsssolstol står på terrassen.

Vi har det så bra.

Åh vilken födelsedag!

Världens ljuvligaste födelsedagskort stod Idun för

Frukost och presenter på säng

Jag och käpphästen som ser ut som en korsning av Sniff och en åsna

Lovis med sin efterlängtade present

Pyjamasbarn

Två barn och en val mamma

Jag är så lättad över att jag inte har fött barn idag, på Lovis sjuårsdag. Det har varit mycket att tänka på och fast jag har försökt ta det lugnt har jag inte riktigt kunnat låta bli att göra saker. Baka lite bullar, poppa lite popcorn, blåsa lite ballonger... och sammandragningarna har rullat genom magen som små jordbävningar, då har jag vilat tills jag inte kunnat hålla mig utan blivit tvungen att fixa lite till.

Dessutom hade Idun besöksdag i förskolan. Hon fick den lärare hon tänkt sig och fick veta att hon ska gå i gruppen Smultronen, där hon redan fick redan en ny kompis, samt lite saft och ett kex. Caj och jag fick veta allt om förskolan och bara att vara ute bland folk och gå (alltså hjälp vad jag rör mig långsamt numera. Men jag måste ju.) är uttröttande på sitt sätt.

Klockan halv sex anlände sju glada barnkalasgäster. Vi tänkte börja med att visa kaninungarna, men innan vi hann göra det hade Lovis organiserat alla sina kompisar på led och de marscherade (på värdinnans initiativ) glatt iväg en liten vända till vår andra kanin Mumins bur först (de som känner Lovis är säkert inte ett dugg förvånade över marschinslaget. Vår förstfödda har en mycket ledande personlighet.) Caj och jag serverade och dukade, men lekandet skötte barnen själva, till och med "rita näbben på hönan" (på önskemål av Lovis) körde hon igång på eget bevåg innan vi hann lägga oss i. Tur är väl det.

Jubilaren och hennes klasskompisar. Och Idun, så klart.

Glass, bullar, maränger, popcorn, marshmallows och chokladkex

Rita näbben på hönan

Solen sken så vackert, hela kalaset kunde hållas utomhus i kvällssolen på terrassen. Jag har alltid hävdat att det inte är så stor skillnad när på året man är född (kanske som försvar eftersom jag själv är född i december och alltid har trivts ypperligt med tidpunkten för min födelsedag). Men när det handlar om att ordna barnkalas är det så väldigt mycket enklare att köra allting utomhus i solen, än inomhus i mörkret.

Förlossningshyposensibilisering

Jag har gått regelbundet på akupunktur mot min foglossning i närmare tre månader. Ibland känns det som om det hjälper, ibland inte alls, men barnmorskorna är jättetrevliga och jag får åtminstone en inbokad stund för att bara ligga stilla och slappna av.

Dessutom utförs akupunkturen på BB. Vilket gör att jag långsamt vänjer mig vid stället och får trevliga och avslappnade, nya minnen därifrån. Förra gången höll de på med något bygge i det vanliga rummet där jag brukar ligga, så jag fick plats i ett vanligt bb-rum, alltså ett sånt där man bor efter förlossningen. Och igår fick jag akupunkturen i en förlossningssal! Kanske det finns något slags terapitanke bakom allt det här. Inte mig emot.

Dessutom togs min CTG-kurva igår i samma rum där jag låg och mätte sammandragningar och hjärtljud inför förlossningen med Idun för fem och ett halvt år sedan. Medan jag låg där igår och spelade Candy Crush (jag behöver förresten en till som kan hjälpa mig att låsa upp nästa nivå! Vem är frivillig?) hörde jag ett galet argsint spädbarnstjut. Jag tyckte att det kom från en av förlossningssalarna, och jag blev så rörd att ögonen tårades. Tänk, att där och då, kanske ett par föräldrar träffade sitt barn för första gången. Så fint.

Så här såg vi ut 2007 några timmar efter att Idun slunkit ut. Tänk att hon fyller sex år i höst! Och att Lovis fyller sju år IDAG! Så här i efterhand har det verkligen gått fort.

Caj, Lovis, jag och Idun, 12.10 2007. De var så SMÅ, båda två.

Vecka 36+4

Idag var jag på ultraljud (igen). Och det hade hänt saker. Allt möjligt. Jag skall inte tråka ut er med detaljer, men innan jag gick sa läkaren: "ja, du kan ju boka en ny ultraljudstid om två veckor för säkerhets skull. Och om du inte har fött då kanske vi måste sätta igång dig. Fast jag tror nog att du har fött barn då redan. Bebin kan komma när som helst. "

Oj.

Omräkning

Okej, eftersom Finland placerade sig på 24:e plats drar jag slutsatsen att bebisen kommer först 11.6
(1:a plats= Lovis föddes en dag efter eurovisionen, 24:e plats= årets bebis föds 24 dagar efter eurovisionen).

Behöver jag säga att jag hoppas jag har fel? Stön!

Resultat av en vinst

Året var 2006. Jag hade gått fem dagar över tiden och var väldigt trött på att alla frågade om jag faktiskt fortfarande var gravid. Det syntes väl?

Den tjugonde maj promenerade Caj och jag iväg till Antti och Anna och Hanna för att titta på Eurovisionen. Så skedde undret. Lordi och Finland vann. Vi var glada, promenerade hem i natten och jag tänkte för en gångs skull att jag gärna ville sova hela natten istället för att föda barn. Fast klockan fem vaknade jag av att vattnet gick. Och tjugo över nio, innan de flesta som firat eurovisionssegern ens hade vaknat, fick vi hålla om vårt första barn.

Lovis några timmar gammal

Idag, sju år senare är jag gravid igen. Och det är eurovision igen. Och vi har ett bidrag som vi inte alls behöver skämmas över, igen. Så få se nu då. Om vi vinner ikväll kanske det pluppar ut en liten unge i morgon bitti. Så har det nämligen alltid gått hittills för mig när Finland vunnit.

Saker och saker

I allmänhet är jag inte särskilt förtjust i saker. De skräpar ner, är i vägen och måste underhållas. Jag kan imponeras och inspireras av folk som bara äger en ryggsäck med det allra nödvändigaste. Jag tycker om att rensa bort i skåpen, att inte äga saker jag inte använder och att resa med lätt bagage. När jag var tjugo år och interrailade minns jag att jag skalade bort mer och mer grejer längs med resans gång för att slippa släpa på dem och upptäckte det jag länge misstänkt: bara man har rätt saker med sig klarar man sig med väldigt lite packning. När Caj och jag åkte till Indien hade vi också extremt lite packning med oss. Min färdigpackade väska vägde fem kilo och några hundra gram (vad den vägde när vi kom hem igen är en HELT annan historia). Det var skönt att inte ha så många saker att hålla reda på.

Men det finns ett undantag. Det gäller mina pysselgrejer. Jag älskar att ha ett lager med material, så att det bara är att sätta igång när jag får en idé.

Lovis fyller på tisdag. Caj har åkt till stan med barnen, jag är hemma och får inte städa, men sy kan jag göra, och det är så roligt att märka att det går att göra det jag har tänkt göra åt henne med de material jag har hemma. Ett gummiband med en rolig volang funkar fint som hår. Några läderbitar i olika färger kan bli ett par tjusiga ögon. Och innanmätet av en jättesliten innerkudde går att använda som stoppning.

Kanske jag fotar slutresultatet nån gång. Men inte än. För det är ju hemligt!

36+1

Vädret är underbart. Caj har skyfflat grus hela dagen, Lovis-stackarn har feber och Idun har studsat omkring med mindre och mindre kläder på sig för varje timme som har gått och vill att alla ska känna på hennes lösa tand.

Själv har jag varit till rådgivningen. Bebin (och jag) mår bra. Den börjar ligga väldigt lågt nu och har nästan fixerat sig trots att omföderskors bebisar ofta inte gör det förrän i samband med förlossningen. Det kommer förmodligen att gå fort den här gången också. Skönt. (Tror jag. Bara det inte går för fort.) (Igår när vi tittade på eurovisionens semifinal hade jag sammandragningar ungefär var tionde minut. De gjorde inte ont, men har kanske ändå påverkat sakernas tillstånd. På måndag ska jag på ultraljud igen. Spännande!)

Gårdagens stora nyhet!!!

IDUN HAR EN LÖS TAND!

Hon har väntat och väntat och väntat på den här dagen så länge att det inte är klokt vad kul det är nu då hon också, äntligen, får vicka på en liten mjölktand.

Bakoteket

Vi är många som är intresserade av att baka. Jag tycker det är roligt med färgglada bakverk, roliga dekorationer och tillbehör som gör bakverken extra snygga.

Jag lånar gärna ut mina grejer och tror att andra också gör det. Jag önskar så att nån orkade fixa lokala baktillbehörsbibliotek på nätet, där amatörbagare får fota de verktyg, utstickare och formar de kan tänka sig att låna ut, och så kan man bara gå in där och se vad det finns att välja mellan istället för att skaffa allt själv. För det vore ju så mycket mer ekologiskt och ekonomiskt att bara låna grejer av varann istället för att alla ska ha en egen uppsättning av ALLT.

Så varsågod: om nån känner för att göra en insats är det fritt fram att knycka den här idén!

Dagens viktiga länkar

Trettiotre anledningar varför feminism behövs

och

Ett bra inlägg om helt vrickade sätt att presentera unisexkläder på

själv flyttar jag till en annan planet nu. Hejdå!

Namn

Vi har fått kaninungar. Vi har visserligen inte riktigt sett dem än eftersom de nog behöver få börja sitt liv i lugn och ro, men barnen har redan börjat hitta på namn åt dem.
Lovis: Min ska heta MINI-HOPP!
Idun: Min ska heta.... MINI-GRIS!

(notera att en av våra tuppar också har ett svinrelaterat namn, nämligen Lilla Grisen. Givetvis också Iduns idé. Man vänjer sig väldigt fort.)

Spännande

Det är ju alltid så spännande när nån bloggare åker in till BB. Lycka till, Hanna!

Gissa!

Idag är det exakt en månad kvar till beräknat förlossningsdatum (13.6). Jag gissar att bebin kommer ut 29.5 och att förlossningen tar en timme och fyrtiofem minuter från början till slut.

När tror ni att den föds?

Grattis!!

Nu har jag slumpat fram två vinnare i lotteriet!

Tattadadaa:


Grattis till Anna-Beata (Malin S, f.d. K) vars tips såg ut så här:

Städar med Enjo, dvs. helt kemikaliefritt! Kastar inte mat, tar med korg och påsar till butiken. Fyndar på loppis, ofta splitternya barnkläder/leksaker. Använder ärvda kläder och andra barnprylar. Shoppar inte i onödan. Sänker inomhus temperaturen och eldar i spisen regelbundet. Sopsorterar. Tyvärr överkonsumerar jag hushållspapper.

och

Grattis till T. Untuvaa som skriver:

- Pyri ostamaan huonekalut kierrätettyinä. (Nettihuutokaupat, kierrätyskeskukset, vanhan tavaran liikkeet ja kirppikset) Jos oon pakko ostaa uutta, niin osta laadukasta, joka kestää isältä pojalle.

- Lajittele kaikki jätteet. Hanki komposti ja lajittele enregiajäte.

- Kiinnitä ostoksissasi huomiota tuotteen pakkaustapaan ja pakkausmateriaaliin käyttöön. -> pystyt näin vähentämään jätteen määrää.

- Osta kesällä tuoretuotteet torilta.

- Hanki viljelyspalsta, kasvata vihanneksia omalla tontilla/parvekkeella/ikkunalaudalla.

- Vaihda pikkuhiljaa kodin puhdistusaineet ja kosmetiikka luonnonmukaisiksi.

- Lopeta kertakäyttökulttuuri ja vähennä kulutusta. Kaikkea ei tartte saada ja ostaa just ja nyt.

(Snabbt översatt: sträva efter att köpa återanvända möbler, om du måste köpa nytt, satsa på sånt som håller många generationer. Sortera avfall, skaffa kompost. Fäst uppmärksamhet vid hur produkterna är förpackade och försök minimera förpackningsmaterialet för att minska på avfall. Köp färskvaror från torget sommartid. Skaffa en odlingslott eller odla på tomten/balkongen/fönsterbrädet. Byt i sakta mak ut rengöringsmedel och kosmetika till naturvänligare alternativ. Sluta med slit- och slängkulturen och minska på konsumtionen. Man behöver inte få allting nu och meddetsamma.)

Jättefina tips som sagt, tack till alla som deltog!
Kan ni som vann vänligen maila era postadresser till mig (engulapelsinATgmailDOTcom) så meddelar jag dem vidare till Maria på Jurlique.

Fytrioen minuter kvar!

Än har du chansen att delta i morsdagslotteriet! Massor av fina ekotips har kommit in, ifall du inte vill delta lönar det sig att läsa igenom kommentarerna och inspireras. Det hjälper redan att ändra på små, små saker här och var för att slita mindre på miljön (och den egna hälsan).


Klockan halv tio ikväll drar jag vinnarna, så de som har kommenterat innan dess är med i utlottningen. Lycka till!

Morsdag

Det var ju synd att jag råkade bli världens värsta mamma just på morsdagen, jag tycker jag bara har grälat på barnen stup i kvarten. Men det började bra! Jag fick frukost på säng och blommor och fina, extremt påhittiga presenter.

Handmassör och sladdhållare

Av Idun fick jag en wc-pappersrulle som hon limmat ett papper i botten på och målat litegrann. Det är en sak man kan förvara sladdar i, förklarade hon. (Det var alltså på grund av den här presenten som hon nästan inte kunde somna igår.)

Lovis gav mig en fin, tovad brosch som hon gjort i förskolan, och så fick jag en handmasserare: en tom, rosamålad tejprulle som man skall rulla fram och tillbaka i handflatorna för att få mjuka och sköna händer. Dessutom kan man klia handflatorna med den om behovet skulle uppstå.

Jag älskar hur de har funderat ut presenterna, använt material de själva har haft i sina rum och fixat dem helt på egen hand. Som en överraskning åt mig.

Släkt och arv

Den här dagen har ägnats åt min fammos nittioårskalas (Nittio! Det är inte klokt!) med mängder av damer, herrar, kusiner, syskon, syskonbarn, kusinbarn, föräldrar, farbröder och fastrar. Med anekdoter om arkivdörrar som stängs med ett mystiskt pschh-ande, om en purmopräst (långt innan min farfar) som övade prickskytte genom hela den 22 meter långa prästgården där min pappa och hans syskon har vuxit upp, och om hur en av mina farbröder i ren och skär nyfikenhet råkade halshugga göken i gökuret och så vidare. God mat och trevliga stunder, men aj så ont jag har nu och ack och ve så trött jag är.

En annan rolig sak som hände var att Jonas och Saija levererade två stora plastlådor fulla med babykläder.
Alltså arvegods.
Det finns ju inget tjusigare. Här i släkten går kläderna runt, runt, runt tills de tar slut. Och när jag står och plockar bland de pyttesmå babyplaggen och fattar att de snart kommer att fyllas av en ny människa blir vår nya bebis lite mer verklig. Underbart.

Och efter att ha sett en bild på Evas blogg vill jag också ha en vagga. Det gick ganska snabbt att hitta en fin variant. Den ser ut så här:

Vi gick ALLA och lade oss när vi kom hem eftersom vi var så trötta. Klockan åtta. Och alla andra somnade. Lovis först, Caj sen, Idun sist (efter att nästan inte ha klarat av det eftersom hon var så ivrig inför MORSDAGEN i morgon. Älskade barn.)
Men jag, jag är fortfarande vaken. Och nu är klockan halv tolv. Nu ska jag göra ett nytt insomningsförsök så att jag inte är ett monster i morgon (igen).

Den giriga människan

Ett fenomen som jag blir provocerad av är när  människor motiverar sina val med att de "minsann tänker själva." Plötsligt är de traditionella sätten helt fel, och alla som förespråkar dem är dumma får i en skock som bara kör på i de spår som har lärts ut. Man tänker bara själv om man avviker från normen. Gör man som alla andra är man automatiskt lite blåst.

Är det omöjligt att något som folk har trott att har fungerat i alla tider faktiskt har hängt med så länge för att det fungerar på riktigt?
Är det konstigt att många människor tror på samma sak om saken i fråga är sann?
Är det verkligen helt otänkbart att man faktiskt lär sig mer än vad som går att googla när man studerar till exempel till läkare?

Det är klart att det är bra att fundera över sina val. Det är klart att ingen kan veta allt. Men jag tänker mig att den samlade kunskap som finns exempelvis inom vården, inte används i första hand för att gynna läkemedelsbolagen, som många verkar tro. Jag kan tänka mig att förfarandet för att ta sig an nya metoder är långsammare eftersom man kör med säkerhet före vilda experiment, helt enkelt för att man har så mycket att förlora om man börjar köra med metoder som inte har testats grundligt.

Ändå är misstron så stor, så stor. Konspirationsteorierna blommar, ja, ofta verkar det som om man tror att den statliga sjukvårdens primära mål är att förstöra så mycket som möjligt för de stora massorna. Det är fegt att man inte ordinerar LCHF-kost åt alla diabetiker och ber dem sluta ta insulin. Det är ren och skär illvilja som gör att man fortfarande rekommenderar vaccin åt små barn. Samtidigt kryllar det av självutnämnda experter som jämställer sin ryktes- eller internetbaserade kunskap med den kunskap som lärs ut under långa och intensiva utbildningar. Och många sväljer det med hull och hår, bara för att de självutnämnda experterna hävdar att de "tänker själva".

Jag säger inte att alternativa metoder inte fungerar. Det kanske de gör. Men det där sättet att prata om den statliga vården så nedlåtande, misstänksamt och otacksamt, får mig att resa ragg.

I många länder står folk i kö för att vaccinera sina barn eftersom de har sett följderna av sjukdomarna vaccinen skyddar mot. I många länder dör folk för att de inte har råd att låta operera sig, eller för att det inte finns utrustning att upptäcka sjukdomar i tid, eller för att förhållandena är för eländiga. I många länder finns det ingen chans att få tag i mediciner när det behövs, utan man får hoppas på att man klarar sig på något sätt utan. Och gör man inte det så kanske man får men för livet. Man kanske dör. Det är hemskt och tragiskt, men det är inte någons fel. Man skyller inte på konspirationer, man försöker inte lägga skulden på dem som försökte hjälpa men misslyckades. Man sörjer, men förstår att livet inte går att få i ett vattentätt paket.


Jag kan tänka mig att idén om statlig, billig sjukvård verkade som en ouppnåelig dröm här i landet i något skede. Nu är vi där. Har vi vett att vara tacksamma? Jo, som tur är det många som har det. Men många vill bara ha mer, och bättre, och annorlunda. Vi ser inte vad vi har, utan bara det vi tycker oss ha rätt till.

Idag är jag gästskribent hos...

... JANINA på Bläddra! Blädda. Janina debuterade tidigare i år med den magiska barnboken Slottet av is, som jag läste ut i går. Jag rekommenderar den varmt! Kika gärna in hos henne och läs min text om hur allt höll på att gå åt skogen med min andra bok.

Det här var sista anhalten på min bloggturné. Det har varit mycket trevligt att få hälsa på hos er, Mia, Amanda, Jessica, Maria och Janina. Tack ska ni ha allihopa!

Fina recensioner

Jag är så glad, för Irene och sedelsugen har fått strålande recensioner. Jag har i och för sig bara läst två tidningsrecensioner och två bloggrecensioner, men samtliga var mycket positiva (jag hade helt och hållet förberett mig på att bli sågad för säkerhets skull. Bara så jag inte skulle bli besviken. Så nu blev jag JÄTTEGLAD istället. Det var en riktigt bra strategi, den här gången).

Här kan ni läsa vad Linn skrev för snällt.
Och här kan ni läsa en alldeles fenomenal intervju med Amandas och Fredriks Ingrid, som trots sin unga ålder har visat en stor förståelse för vad boken gick ut på. Imponerande!

Drunknar så lätt

Vår diskmaskin, som har bråkat med oss med jämna mellanrum de senaste åren, gav upp idag (igen). Vi har diskat för hand. Det tycker vi inte alls om. Nu bestämde vi oss för att inte sätta mer pengar och tid på att reparera den, utan vi tänker köpa en ny.

Så här kan det gå till när vi skall köpa något nytt.
Vi tar reda på.
Vi kollar märken, prestanda, priser.
Vi jämför och funderar.
För så blir det lätt när man har tillgång till nästan hela världens utbud av både varor och recensioner. Så här blev det till exempel med vårt bilköpande. Det började stillsamt med att Caj gjorde vissa efterforskningar. Sen hakade jag på och snart hade det barkat till skogs. Nu vet vi jättemycket om våra möjliga alternativ, om dieselskatter och lönsamhet, om bränsleförbrukning, typfel för olika märken och så vidare. Tror ni vi har nån ny bil ännu? Nej. Det har vi inte.
Det har blivit så svårt och jobbigt att bestämma sig eftersom vi vet så mycket. För mycket.

Beträffande diskmaskinen tänker vi inte göra samma misstag.
Vi åker till Prisma i morgon. Där har de en som verkade bra. Inte den dyraste, inte den billigaste, utan lagom på alla sätt och vis. Så får vi väl se om den funkar då. Jag gissar att den gör det. Den är ju ny, och en diskmaskin. Vore ju underligt om den inte fungerade.

Det är så lätt att drunkna i alla möjligheter.

Idag är jag gästskribent hos...

... MARIA, som vet massor om att skriva eftersom hon skrivit en hel hög utmärkta böcker de senaste åren. Besök hennes blogg och läs min text om att hitta på karaktärer.

Idag är jag gästskribent hos...

JESSICA på bokbabbel. Titta in och läs hennes frågor och mina svar (och alla boktips hon frikostigt delar med sig av i sina andra inlägg.)

Färgterapi

På väg hem från stan svängde jag in via loppis. Jag hittade ett fint täcke för 2€ som just nu ligger i tvättmaskinen. Det skall få sälla sig till den övriga färgprakten på soffan när det är rent och fräscht.

Täcket är överst i högen av intensiv soffprakt.

Dessutom hittade jag lite barnkläder, ett redigt, robust lakan som är perfekt att trycka på. Och sist av allt: tio pyttesmå, olikfärgade saftglas i en korg för 2,50€. Korgen var ful, men jag tänker att man kanske kunde måla den om man vill använda den som transportkärl för glasen sen när de ska bäras ut på terrassen i sommar.

Tänk vad lite färg kan göra en på gott humör!

Och här kommer ett hett tips! Ifall du letar efter en hushållsassistent som kan knåda bröddeg bongade jag en fungerande i Missionsstugan här i Jakobstad  för ynka 3 euro! Låt dig inte avskräckas av rullen och kniven som finns i, de ser ofräscha ut eftersom man förväntar sig att de är i plast, men det ÄR de inte, utan de är i trä. Hade jag inte en skulle jag slå till direkt. Det finns inget godare än hembakt bröd och inget kladdigare och jobbigare än att knåda den för hand (jag önskar att jag inte tyckte det, men det gör jag) tillräckligt länge för att brödet ska bli gott.

Morsdagslotteri

Igår berättade jag om hur nöjd jag är med Jurliques produkter. Maria, som jobbar som importör för Jurlique i Finland är snäll och sponsrar produkter så att ett par av er, mina kära läsare, också får pröva.

I potten ligger två flaskor Skin Balancing Face Oil.

Jurliques skin balancing oil används för att ge extra näring och fukt till en torr hy alternativt för att balansera en fet hy. Kan användas ensam (till en fet hy) eller tillsammans med serum och utvald dagkräm (normal och torr hy). Kamomill, ringblomma, läkemalva och ros lugnar och balanserar huden. Olja från avokado, macadamia och nyponfrö skyddar mot torrhet, förbättrar hudens elasticitet och gör den mjuk och smidig.

Om du inte har turen med dig kan jag tipsa om att Rose Moisture Plus-serien som jag också testade och gillade säljs med -10% rabatt på vackradu.fi fram till morsdag. Jag rekommenderar dem varmt, både som present till dig själv och till din mamma!

Både Jurlique och Vackra du går att hitta på Facebook.

Om Jurlique

Jurliques’ grundare Jurgen Klein (kemist) och hans fru Ulrike (botanist) drömde om att kunna tillverka världens renaste, effektivaste och tryggaste naturkosmetik. Visionen av den perfekta produkten var att den skulle tillverkas av naturliga råvaror som är biodynamiskt odlade. Idag är drömmen verklighet. Alla arbetsskeenden från sådd till färdig produkt görs på farmen som finns i Adelaide i södra Australien.

Biodynamisk hudvård innebär ett helhetstänkande. Som gödsling på farmen används växtkompost, all sådd och skörd görs för hand. Man odlar enligt naturens egen rytm och nyttoinsekter ser till att växterna mår bra. Produkterna innehåller inga skadliga kemikalier, företagets målsättning är att över 95% av ingredienserna i produkterna skall vara naturliga. Produktförpackningarna är i 100% återanvänd kartong.

För att ha chansen att vinna en av flaskorna vill jag att du kommenterar detta inlägg och delar med dig av ditt bästa tips för en ekologisk vardag. Jag är nyfiken! (Det är ingen katastrof om ditt bästa tips råkar vara ett som nån annan redan har skrivit, skriv ner det ändå.)Vinnaren drar jag på söndag kväll!

Mitt eget bästa ekotips är att handla bara en gång i veckan och planera noga. På det sättet slänger du minimalt med mat.

Idag är jag gästskribent hos...

... AMANDA! Kika in och läs mer om vad jag tycker om den bråkiga huvudpersonen Irene!

Ett pris!

Den som brukar titta in här ibland kanske minns att jag hade en månads bloggpaus förra året, i oktober. Istället för att blogga jobbade jag bland annat med ett barnboksmanus som jag skulle skicka in till Fontana Medias barnbokstävling i januari. Efter en månads intensivt arbete, några månaders sporadiskt jobbande och en hektisk slutspurt som sammanföll med att jag började på ett nytt jobb kom deadlinen och manuset åkte iväg.

Nu har resultatet kommit och jag är en av de två pristagarna! Fantastiskt roligt, i synnerhet som bidragen skickades in anonymt. Mina tidigare utgivningar kan alltså på inget sätt ha påverkat resultatet utan det var texten i sig som tydligen höll.

Jag firar genom att gå på akupunktur, äta ohälsosamt många massa polly-karameller och besöka rådgivningen.

Bebisnytt

Bebin har huvudet neråt! Hurra! Dessutom väger den över två kilo, så även om den plötsligt skulle få för sig att komma ut NU får den födas här i Jakobstad.

Hoppas att den inte kommer ut ännu. Hoppas att den inte heller kommer ut mycket senare än det är tänkt. I så fall blir jag kanske galen. Där i början av juni skulle sitta fint. Om en månad, sisådär.

Jag och Jurlique

Till mina många graviditetskrämpor har bland annat hört att huden i mitt ansikte tidvis har varit superkänslig. Jag har haft svidande ögon och torra, röda fläckar som förvärrats av vissa hudkrämer. Speciellt när det var som kallast och torrast i februari och mars har det varit jobbigt. Och fult.

Så kom jag att tänka på att både Snigeln Harald-Linda och Kakkakaffe-Eva har testat och gillat ekologiska Jurliques produkter. Deras lovord fick mig att tänka att det kanske kunde funka för mig också.

Jag tog kontakt med Jurlique-återförsäljaren Carina på Vackra Du i Esse. Hon var genast intresserad av att låta mig testa och skriva om några av produkterna i sortimentet. Hurra! Jag har verkligen inte haft många bloggsamarbeten i mitt liv, så det kändes extrakul att Carina och jag kunde göra ett utbyte som vi båda är nöjda med.

Carina började med att bjuda mig på en urskön ansiktsbehandling med Jurliques produkter. Och med mig hem fick jag tre produkter ur Rose Moisture Plus-serien:

– en ansiktstvätt  

– en fuktighetskräm 

– ett ansiktsvatten 

– Samt Skin balancing face oil

Nu har jag testat produkterna i en och en halv månad. Och de fungerar! Min torra, fläckiga och flagande hud är ett minne blott. Hurra!

Det jag gillar bäst är att produkterna till största delen är ekologiska, att de är otroligt dryga och att de doftar gott. Den produkt jag –förvånande nog- är allra mest imponerad av är oljan som Carina tipsade mig om att jag kunde applicera till natten för att få bukt med min torrhet. Det räcker med tre eller fyra droppar som sprids ut i hela ansiktet, oljan är dryg och oerhört fuktgivande. Skulle jag välja bara en produkt skulle det nog bli den. På andra plats kommer fuktighetskrämen, tätt följd av ansiktstvätten. Jag gillar ansiktsvattnet också, men eftersom jag inte har vanan inne med så avancerade produkter tror jag inte att det är en grej jag skulle köpa självmant, hur uppfriskande och fräsch den än är.

Inom kort kommer jag i samarbete med Maria (som importerar Jurlique till Finland) och Carina på Vackra du att ordna ett Jurlique-lotteri där ni har möjlighet att vinna produkter från Jurlique. Härligt, eller hur?

Idag är jag gästskribent hos...

... MIA, som sagt. Stick er gärna in och läs mina tankar om att skriva roliga saker!

Jaha

Klockan är 04.47 och jag har varit vaken i två timmar. Vad ska jag nu hitta på? Hittills har jag:

- Försökt somna om
- Tänkt på allt möjligt
- Besökt damrummet två gånger (who am I kidding, det är nog lika mycket herrum. Vilket får mig att tänka på att när man säger damrum tänker man på en toalett, när man säger herrum tänker åtminstone jag på ett slags kontor med lädersoffgrupp, cigarrer, barskåp och fullproppad bokhylla. Hur kan det komma sig?)
- Kollat min mail på telefonen
- Spelat Wordfeud
- Tittat på Idun, som kommit till vår säng i något skede och mitt i allt lade sig på mage och stödde hakan i händerna, som om hon tänkte på något viktigt. Fast hon sov.
- Gett upp, stigit upp ur sängen och satt mig vid datorn.
- Skrattat år Mileas strump-trick. Fy vad roligt!
- Lagt ett bud på ett klädpaket på huuto där 80% av kläderna kanske inte var min stil, men de återstående 20% var så pass bra att jag ansåg det vara värt det. Framförallt för att plaggens antal var ungefär 20 och priset mitt bud ligger på 11€. Vinner jag är det värt det.
- Letat efter husvagnar på Findit. Utifall att husvagnsandan skulle falla på.

Ja, det var väl ungefär det. Mina alternativ för återstående två timmar innan familjen vaknar är följande:
- Vara en hurtig husmor och baka något gott till frukost. (Det kommer jag aldrig att orka göra)
- Klippa till något plagg som jag kan sy någon gång i framtiden (Det kommer jag aldrig att orka göra)
- Läsa lite (Det kommer jag kanske att orka göra)
- Gå ner och flytta på små saker som ligger på fel ställe (Det här tänker jag ofta att jag skall göra när jag vaknar om natten men gör nästan aldrig. Det innebär att jag både måste gå och böja mig, två aktiviteter som på alla sätt är smärtsamma och jobbiga. Men likväl tänker jag tanken nästan varje natt.)
- Gå in på nettiauto och titta ifall någon ny bil har dykt upp. (Det kommer jag antagligen att göra)
- Lägga mig i sängen, stirra i taket och undra varför jag inte kan sova (Det mest sannolika alternativet)

En karelsk pirog fylld med bin

Jag är lite mer uppåt idag. Framförallt för att jag sov så otroligt gott i natt! Nio och en halv timme på raken (bortsett från alla toalettbesök, men dylika slipper jag nog inte undan i det här skedet längre). När jag vaknade halv tio låg Caj också fortfarande och slumrade bredvid mig och barnen hade stigit upp och satt nere vid matbordet och åt smörgås. Lyxliv!

Dessutom har jag sytt ett babynest. Inte för att jag vet om det behövs (har nån haft ett sånt? Är de bra till något?). Jag tänker mig att det kanske kan vara praktiskt med några kanter runt bebisen de nätter vi är fem i sängen. Det händer förvisso alltmer sällan att Lovis och Idun sover med oss, men alltid nu som då kommer de tassande, och då är det ju bra att vara förberedd så att alla ryms tryggt.

Anvisningarna fick jag härifrån.
Resultatet ser ut så här (vänligen bortse från den icke så mästerliga bildkompositionen):

Som en karelsk pirog, ungefär. Men mysigare att ligga i.

I morgon börjar min bloggturné! Först av alla besöker jag Mia.

Dessutom händer det andra nervkittlande saker nästa vecka.
Vi ska på ultraljud.
Och så småningom kommer den nya boken att recenseras (det är framförallt skrämmande, man vet aldrig hur det kommer att gå).
Min fammo fyller 90.
Vi (okej, Caj) skall kanske gräva fram bebisängen ur skjulet och se om den behöver målas om och fixas upp, vilket vi misstänker.
Och så vidare.

And the winner is...

Med hjälp av en slumpgenerator blev ingen mindre en Heidi vinnare till uggleväskan. Så om du vill vara snäll och maila din adress till mig på engulapelsinSNABELAgmailPUNKTcom så får du väskan i postlådan så småningom (kanske redan i morgon eftersom vi bor i samma stad). Grattis!

Och till alla er som inte vann den här gången:
Inte mindre än två jättespännande lotterier är på kommande (det är sant! Jag som nästan aldrig brukar arrangera lotterier har fått spunk på slumpmässiga vinnare!) Och priserna blir bara bättre och bättre!

Leidon

NU börjar jag ha fått nog. Usch vad jag är trött på att bara ligga. Igår var vi och tittade på att par bilar (vi har tänkt köpa en lite större) med resultatet att foglossningen blomstrade upp som aldrig förr. Jag får sammandragningar av minsta lilla och får inte luft när jag sover. Om jag sover, vilket jag hade problem med i natt. Så idag har jag varit på riktigt uruselt humör.

Det är inte klokt det här att vara gravid, egentligen. Tänk att man ägnar nästan ett år (per graviditet) åt ett undantagstillstånd när man inte riktigt känner igen sin kropp. Man är helt utelämnad åt biologin. Det kolliderar så med inställningen som tutas ut överallt: att man har makt över allt i sitt liv. Bara man vill något tillräckligt mycket är allt möjligt. Allt har att göra med inställningen. HA! När man är gravid gör kroppen precis hur den vill, inte hur jag vill.

Och då har jag ändå haft långt ifrån den värsta graviditeten man kan ha. Bebisen är inte i fara. Jag har bara varit sjukskriven i två månader. Jag har turen att ha en man som har möjlighet att sköta allt i hela hushållet och jag har så pass stora barn att de klarar av det mesta själva. Jag kunde till och med  (med hjälp av min svägerska och mina föräldrar, vilket också är något att vara tacksam för. Och det är jag!) att vara ensam med barnen en hel vecka förra månaden. Det kunde vara så otroligt mycket värre.

Men idag känns det mörkt och dystert. Jag har svårt att minnas upplevelsen av att gå raskt eller springa nånstans. Jag minns inte hur det känns att vara pigg och vakna riktigt utvilad. Eller att kunna uträtta saker genast jag får en ingivelse! Det är så långt ifrån min nuvarande sits jag bara kan komma. Nästan allt (utom att ligga i sängen och läsa eller sitta vid datorn) förblir på idéstadiet. Och det är frustrerande. Jag blir dessutom så irriterad på att vara så här gnällig. Hoppas det inte är ett tillstånd jag fastnar i. Det är ju så väldigt mycket trevligare att vara glad.

He's got a way with words

Min mage börjar vara stor.

Exempel: Caj försökte gå förbi mig i köksdörren idag och fast han var rätt långt ifrån resten av mig stötte han ihop med min mage.
"Oj, förlåt förlåt, jag anade inte att du hade blivit så ... lång... på djupet" sa han finkänsligt.
Haha.

Lotteri!

Ni kanske minns hur det var. Jag lyckades faktiskt åstadkomma en väska till mig själv nästan genast efter att blogginlägget skrevs. Den andra färdigt tillklippta låg däremot kvar på mitt tryckbord och stirrade anklagande på mig för att den aldrig fick bli färdig. Igår orkade jag inte längre hantera dess kvävande tystnad, så jag tog mig i kragen och färdigställde den och det tog verkligen inte alls länge. Precis som jag anade.
Så här ser den ut.

Vinsten. Den kan vara värd flera miljoner.

Vill du ha den? Jag behöver inte två och tycker att ni är så trevliga typer att jag gärna ger bort den. Om du vill vara med i utlottningen får du lämna en kommentar i kommentarsfältet här under. Skriv dessutom ner en färgkombination du gillar. Sånt är alltid spännande. Jag upptäckte till exempel kombon orange och rosa en gång när min moster visade ett par snygga sockor hon hade stickat. Det är en av mina favoriter just nu.

Jag drar lott på söndag, den 5.5. Senast på måndag meddelar jag vem som vann. May the odds be ever in your favor.

Boknytt!

Nästa vecka kommer jag att göra en bloggturné. Men redan nu kan jag tipsa om att man äntligen kan beställa Irene och Sedelsugen både på Schildts & Söderströms och på t.ex. AdLibris.

Dessutom har tredje (jag kursiverar eftersom jag inte kan låtsas som om jag inte är väldigt glad över det här) upplagan av Patrik och Pensionärsmakten också kommit från tryckeriet, så nu går boken att få tag i igen, efter att ha varit slutsåld rätt länge. Här. Eller här.

Amningskläder

Jag har inga amningsvänliga kläder. De senaste åren har jag mest gått omkring i tajts och tunikor, och om jag överhuvudtaget lyckas komma i dem efter att bebin är ute är det allt annat än diskret att sitta med en tunika eller klänning upphalad under armarna när bebin ska äta.

Jag googlade efter amningsklänningar och hittade den här sidan. Kläderna är förvisso eleganta och snygga, men det är inte många nyförlösta som kan identifiera sig med modellen på bilderna. Det är nästan ett hån mot de allra flesta, som kanske har väntat på att få ha sin kropp för sig själva men som ändå inte känner igen sig alls. De två gånger jag har mött min postpregnanta lekamen har den verkligen inte passat in i vanliga kläder. Så nä. Jag blev inte särskilt inspirerad att shoppa den här gången (heller).

Vad har/hade ni som ammar/ammade på er? Finns det nåt nytt och smart?