Igloo

Jag -som i det längsta undviker att vara ute när det är kallt- gick faktiskt ut med barnen idag. Och jag byggde en igloo! Det var skare och därför fungerade det bra att skära ut stora kvadrater ur snön. Det här var första gången jag prövade, det blev ganska fult och jag vågade mig inte på något tak, men i alla fall. Medan jag byggde fixade Lovis en pingvinpool bredvid och Idun satt i en grop och såg på. Det var hennes hem, sa hon. Jag tog inga foton, och det är kanske lika så bra. Jag tror att min text ger ett bättre intryck än en eventuell bild. Hej hå!

Börja träna

Om jag skulle ta och komma i form? Jag hittade det här klippet på hannahs blogg och tänkte genast: så där! Så där skall jag börja träna. Med samma musik i bakgrunden. Alltid.



Hans metoder verkar oslagbara, han orkar vad som helst. Det är något oerhört lustigt med hans engagemang. Men man ser ju hur stark han är. Man märker att man blir en vinnare om man kan göra sådana där situps.

Sjuk familj

Just nu har vi olika slängar av allt möjligt. Men barnen paketerar in sig i filtar och stationerar sig i olika vilolägen där de vill vara.

Vad jag tycker om att skriva

Ända sedan jag har varit liten har jag gärna skrivit. Jag tycker om att fantisera och att berätta i skrift. En av mina första uppsatser på första klass hette Claonen Ebba och var åtta sidor lång. Jag älskade friskrivning i skolan. Det beror kanske på följande: när jag pratar är jag oredig och förklarar ofta saker för ingående, gör dem onödigt invecklade, men när jag skriver (i synnerhet på dator) får jag ofta sagt det jag behöver på ett mycket tydligare sätt.

Men våndan innan jag skall börja skriva är alltid likadan. Den har kanske till och med blivit värre med åren. Jag vet inte varför. Nu jobbar jag dessutom på tidning och spottar ur mig flera texter i veckan, så vid det här laget borde jag veta att det lyckas, varje gång. För det mesta är jag ganska snabb men lider jag av skrivkramp -det tar sig i så fall uttryck i att jag inte är nöjd med något jag skriver- blir det också en text till sist, alltid.

Roligast men svårast tycker jag det är om jag får hitta på allting och skriva precis som jag vill (som i Patrik och Pensionärsmakten) enklast är det att skriva artiklar, för där handlar det mest om att återge någon annans berättelse, samt om teknik: att reda upp i råddiga anteckningar och göra det viktigaste tillgängligt för läsaren. Det är också roligt, men på ett annat sätt.

Det bästa med att skriva tycker jag kanske ändå är att ingen har utbildat mig i konsten. Nej det finns inom mig. Självklart har jag fått hjälp genom åren i form av feedback på texter, under skoltiden slank nog en hel del livsnödvändiga skrivtips också in, men ändå.

Att skriva känns som något som är mitt. Just mitt sätt att skriva är mitt.

En portion mat

 De dagar jag anstränger mig (eller Caj för den delen) kan maten se ut så här. Morotsplättar enligt min kompis Lindas recept som jag fick när jag studerade i Åbo. Och grönsaker och sånt till. Gott gott.

Om kärleken till böckerna

Förra helgen tillbringade jag i sängen. Jag läste böcker, värmde min sjuka mage och mina kalla tår på en vetevärmare och tog det lugnt. Sov.

Den här helgen börjar först nu, jag har gjort en intervju och skrivit en artikel idag och dessutom varit och jumppat. Barnen och Caj är i pulkabacken, jag borde antagligen börja med maten men orkar inte riktigt. Så jag tror jag lägger mig under täcket igen. Med en bok. Mmmm....

Alltså jag älskar verkligen att läsa. Det är världens bästa och enklaste sätt att underhållas. Fantasin är fenomenal och fantastisk.

Trånga bakgator i London. Planlösningen i de olika karaktärernas hem. Skogsgläntor med hemliga gravar. Utsikter över landskap jag aldrig besökt. Allt ryms där, mellan pärmarna och bakom pannbenet. Att hitta sådana världar mellan två pärmar förbluffar mig fortfarande, efter tjugosju år av läsande.

Att läsa är som att resa, men mycket enklare. I love it.

Oh la la

I vinande snöstorm har vi äntligen plockat in delarna till vår(a) blivande kakelugn(ar) i huset. Vardagsrummet är fullt. Vi har ingen aning om vad vi har köpt men hittills ser det bra ut.

Böckerna

Sedan några år tillbaka bokför jag allt jag läser, för att minnas vad jag läst när. 2010 blev slutsumman 73 böcker. Hittills 2011 har jag läst åtta böcker. Det verkar bli ett bra bokår i år.

1. Herrmansson Marie: Hembiträdet
2. Skeslien Charles, Janet: Annonsflickan från Odessa *
3. Skäringer, Mia: Dyngkåt och hur helig som helst
4. Edelfelt, Inger: Hemligt ansikte
5. Evaovich, Janet: Motor Mouth
6. Nilsson, Johanna: Janis den Magnifika *
7. Teir, Philip (red.): Extremt platt och otroligt nära
8. Kluun, Ray: Änklingen

De som har stjärnor efter sig rekommenderar jag varmt. De andra var också helt bra. Sämst var kanske Mia Skäringers bok, den var en besvikelse.

Mitt nyårslöfte

... var att sova mera. Hittills har det gått ganska dåligt. Jag skulle också börja borsta tänderna tidigt på kvällarna för att undvika det där kvällsfrosseriet jag vet att jag inte är ensam om att hålla på med. Men det är ju så GOTT att tömma skåpen på godsaker när barnen har somnat.

Det är tur att det är ett bra tag kvar till nästa nyårsafton. Jag skall göra bot och bättring, jag lovar.

(precis som om DET löftet är mer värt än nyårslöftet, haha)

Idun och bokstäverna

Så där bara, helt utan ansträngning, har Idun också fattat hur man läser. Exakt vid samma ålder (3 år och 3 månader) som sin syster. Igår testade vi om hon faktiskt vet hur man gör, hon har ju lärt sig helt på egen hand utan att vi har hjälpt till. Vi skrev ner KO, HAJ, TUT, FISK, NADJA och MAX på ett papper. Hon kunde läsa alla ord. Ljudade bokstav för bokstav och såg sambandet. Och idag på mammabarn-träffen läste hon IDA, UNO, LINDA på namnlapparna.

Jag tycker mina barn är så himla smarta ibland.

Döden

Jag diskuterade döden med Lovis i morse på väg till dagis eftersom vi mötte en likbil.
Jag: det ligger någon som har dött i kistan. De skall köra den till gravgården
Lovis: Skall de döda den där människan ÄNNU mera????
Jag: Nej, antingen är man död eller så lever man. Man kan inte bara vara lite död.
Lovis: Jag vet hur det är när man dör. Det är som om ALLA musklerna faller ur kroppen på en. Allt är ju muskler, men man kan inte röra sig. Inte ens munnen kan röras mera.

Maränger

Vi hade en massa äggvitor i kylen, så jag bakade maränger. Mums!

Att vispa äggvitor och socker i vattenbad tills sockret har smält och sedan vispa marängsmeten till hårt skum gör att de bara behöver gräddas i en timme. Recept från pålitliga a piece of cake.

Besök

Några dagar före jul kastade vi oss in i ett intensivt släktumgänge som tog slut idag. Vi har också jobbat i mellandagarna, så nu är vi trötta, men glada. Det har varit jätteskoj!

Lovis med kusin Elliot som åkte hem idag. Nu vet hon inte vad hon skall hitta på. Hon föreslog just att Idun och hon skulle tälta på gården. Jag tror inte att hon får som hon vill den här gången heller.

På nyårsafton hade Lovis och Idun två av sina småkusiner och en kusin på besök

Eftersom vi var tretton personer som sov i huset fixade ett långbord för att alla skulle kunna äta frukost tillsammans på nyårsdagen.

Nyårsmiddag: Saija, min bror Jonas och Vicci

Nyårsmiddag: Maria, min man Caj, Bob

Nyårsmiddag: Hanna, Maria Caj

Traditionell mellandagsfilm med två av mina tre syskon och deras familjer. Barnen fick inte titta på the Social Network, så vi läste sagor för dem och fick dem att sova. Alla utom de två yngsta som numera vet allt om Facebook.

En annan dag hälsade mina syskon och jag på min mommo. Efter att ha lyckats fånga allihopa med sura miner (av misstag) började vi arrangera bilder, här är Saija och Maria som verkligen inte har kul och mommo som har hur trevligt som helst.

Julgranens farväl

Min vän Maria monterar ner vår julgran med hjälp av sekatör och pulka. Lättnaden är fullkomlig. Tack!!!!!!