Midsommar

Vi har haft en härlig midsommar på villan med stora delar av släkten. Många utmanande omgångar Pictionary, Bohnanza, Alias och Alfapet. Roligt roligt, speciellt när jag vann. Dessutom gjorde vi rövarstek och åt en massa smaskiga saker. Det enda jag inte gjorde var att ta mitt traditionella midsommardopp. Myggorna är verkligen helt galna i år.

rök ur örona*

Det skulle vara jätteroligt att vara hemma med barnen, om det bara var det. När jag samtidigt försöker jobba med två olika böcker, förbereda sommarens marknader (detta är årets mest hektiska tid) planera nya mönster och uppfylla alla andra löften jag strött kring mig likt konfetti under millennieskiftet blir jag oerhört trött och matt. Lägg dessutom på en överdrivet frodig gräsmatta, ett hus som gror igen om man inte håller emot med båda händerna samtidigt, samt grönsaksland som ligger och torkar i solen (otroligt nog har jag fått dem planterade, ja) och stressen är självskriven.

Idag började jag kolla läget med halvtidsdagis till hösten för mina fröknar, men det ser mörkt ut. Finns ett dagis med lediga platser i hela stan, och enligt ryktet är alla de övriga barnen ettåringar och tvååringar, det är svårt att ta plats i en grupp där man mestadels sköter om barnens basbehov när man är tre och fyra och vill pyssla och leka, tror jag. Vad vet nu jag om dagis?


* jag vet att det inte heter örona, utan öronen, jag måste påpeka detta så att inga missförstånd uppstår

Jordbävning

Jag var här hemma igår kväll, låg i min säng och läste en bok. Plötsligt kände jag hur hela huset skakade till, i flera sekunder. Trodde det var en stor, tung lastbil som körde förbi, men insåg snabbt att den inte skulle kunna få hela huset att skaka så där mycket, så där länge. Så nu har jag varit med om min första jordbävning. Läs mera här.

Det roliga

För er som undrar vad vi skrattade åt, var det en hysterisk fotosession där Lovis fotograferade ALLT hon såg. Denna vackra porträttbild av Idun utlöste vår glädje:

Och jo, det var Lovis som fotograferade oss också.

Ful på bild

Jag är ofta ful på bild, och eftersom både Peppe och Sara bjudit på mindre lyckade (eller egentligen ganska fantastiska) bilder av sig själva kan jag ju inte vara fegare.
Så här såg jag till exempel ut idag:

Obs. Jag skrattar, trots att jag ser ut som en gråtande gris.

Här är några bilder från de senaste dagarna.
Nummer 1: Idun poserar i sin nya klänning som hon fick när jag vann Peppes bloggtävling på alfamamman. Det här är det bästa fotot av fem, säger något om hur lätt det är att föreviga en sprattlig tvåochetthalvtåring.
Nummer 2: Idun och jag äter bullar efter att Lovis deltagit i en barntävling i friidrott. Hon kom först i sitt heat och vi var SÅ stolta och glada. Hon hoppade också längd och klarade det med glans. Det bästa var ändå att se hur roligt hon tyckte det var att få springa, hoppa och dessutom belönas med en medalj för det.
Nummer 3: Caj och den duktiga idrottaren
Nummer 4: Lovis i full fart
Nummer 5: Lovis med nummerlappen på bröstet.

Idun var nog lite besviken över att inte få tävla. Nästa år, kanske. Det var jättekul att göra nåt sånt här och vi gör gärna om det.

Bondbloggen

Så här skrev Nisse på bondbloggen angående livskvalitet: "Pengar har ju inget värde i och för sej utan bara det man kan få för pengarna. Och om man får ett bra liv utan pengar så varför inte …" En sanning som tål att upprepas i många varianter.

Man ska ta det lugnt, göra sånt man njuter av och inte enbart jaga pengar och framgång, det är min filosofi. Det är ju ändå goda minnen från saker man gjort som spelar roll i slutändan, mer än roliga pengar man förtjänat.

Modershjärtat

Idun blev jätteledsen när jag skulle lämna henne i parken idag och bara grät och grät. Jag satt kvar med henne en halvtimme och hon lyckades nästan övertyga mig om att jag skulle ta henne med mig till butiken, men sen kom en av parkledarna och viskade att jag bra kan lämna henne där i alla fall, de brukar sällan gråta särskilt länge och det brukar nästan bli värre i framtiden om man ger efter. Jag bet ihop och lämnade ett par dödligt sårade och storgråtande (Idun drog Lovis med sig i sin sorg) döttrar i parken trots att det slet i bröstet på mig.

Sen satte jag mig i bilen och grät en stund.


Efter några minuter fick jag ett sms av park-Linda som berättade att Idun slutat gråta och att allt var som vanligt.

Men usch vad hemskt det var. Undrar om de nånsin får börja på dagis.

Jaha ja

Så är min första dag som hemmamamma på heltid över. Jag har huvudvärk, men det beror inte på barnen, utan på att jag har en förkylning som förbereder sitt anfall(sen två veckor tillbaka).

Det första jag gjorde i morse var att föra barnen till parken så att jag skulle få jobba ett par timmar. Sen hämtade jag dem, kokade jag fisksoppa, (Idun smakade lite och sa sen "Jag tycker inte om den här fisken. Tyvärr tyvärr tyvärr tyvärr tyvärr.") och så försökte jag införa obligatorisk vila i tjugo minuter efter maten, var och en i sin säng. Den dealen höll kanske i två minuter, efter den korta tiden klättrade båda barnen på mig i stora sängen som vanligt. Vi har också läst, lekt med lego, ätit mellanmål och varit ute på gården och fixat. Inga överraskningar där inte.

Det har varit en fin dag, och nog är det ju skönt att få vara hemma med sina barn!

Hemmamamma

Snart skall jag ägna mig åt mina barn från morgon till kväll. När Caj börjar jobba blir det min tur att vara hemma med dem. Hemma är jag från förr, och jag börjar tycka att det är ganska dåligt att jobba hemifrån. För nu, när jag skall satsa allt på barn och hem, måste jag blunda för allt jobb jag borde ta itu med, istället för att fortsätta som förr, genom att stänga ute familjelivet dagtid, trots att jag befinner mig mitt i det. Att försöka vara överallt samtidigt har sänkt starkare typer än mig. Som tur ropar barnen högre än jobbet, så kanske jag får det lite lättare trots allt.

overload

Jag försöker lära mig GIMP. Alla i formgivningsbranschen använder naturligtvis Adobes program och jag har utvecklat ett starkt mindervärdeskomplex eftersom jag blir så mobbad av mina kollegor för att jag inte gör detsamma utan håller mig till det programpaket jag är van vid. (Det kan inte nämnas här, gör jag det löper jag stor risk att bli svartlistad i hela världen.) Nå, nu är ju inte grafisk formgivning överhuvudtaget det jag gör mest, men eftersom jag lovat layouta en bok och behöver göra en hel del bildmontage måste jag på något vis lära mig. Jag äger ett par bildredigeringsprogram från förr, men kände att jag behövde ett nytt, fräscht, för att komma igång. Jag behärskar nämligen inget av de befintliga heller. Jag tar sån stress över det här. Och blir gråtfärdig så fort jag försöker göra något. Det är så jobbigt att inte kunna saker, utan vara tvungen att lära sig dem. Min hjärna är alldeles för gammal och grå och viljan finns inte. Fattar faktiskt inte hur jag a) orkat gå i skolan i 19 år utan att bli galen av att lära mig nya saker hela tiden (i och för sig gav det mig slutligen kronisk magkatarr, det fick jag papper på igår) b) inte blivit bättre på att ta till mig ny kunskap än så här när jag haft så lång tid på mig att öva.

Uppdatering

Jag har legat lågt med bloggandet ett tag. Vi var en sväng till Hufvudstaden och brände lite pengar, umgicks med barnens kusiner, makens bror och dennes hustru och hade jättetrevligt. Vi är fortfarande helt utmattade efter vår strapats, det är sanslöst hur lite som krävs för att vi skall hamna i ett trötthetsvacuum.

Caj har fått jobb och börjar nästa vecka. Detta innebär att jag får koncentrera mitt jobbande till de dagar barnen är i parken, samt på kvällar och helger. Jag är jätteglad över att vi äntligen får en vettig inkomst till hushållet, samt att hans jobb verkar väldigt intressant och passande för honom, men hur jag skall lösa mitt eget jobbande är en gåta. Det ordnar sig säkert.

Mitt stora projekt just nu är att layouta en bok som kommer ut i höst. Ordkonst heter boken och innehåller en massa tips på skrivarövningar och annat trevligt som har med kreativt skrivande att göra. Dessutom borde jag börja fylla på lagren inför sommarens marknader.