Bildbloggen

Nu har min blogg varit fattig på bilder så länge att jag vill pynta den, så här lagom till valborg. (Lovis har förresten grälat på Idun för att hon inte kan säga Valborgsmässoafton. Jag i min tur grälade på Lovis, för att hon har orimliga krav på sin syster. Sen visade det sig att Idun visst kunde säga det, men att hon retades. Suck)

Efter att ha tutat ut till höger och vänster i många år att jag minsann skall klä mina barn i könsneutrala färger fick jag ge vika när båda döttrarna älskar allt som är rosa, lila, eller som glittrar och glimmar. Nå, det är inte mitt fel i alla fall. De fagra skruderna kommer från mommo, som samtidigt som hon överräckte klänningarna berättade att hon aldrig har köpt något likadant åt oss. Intrycket av dressarna mildras något av den svartvita fototekniken. Hm.

Vi har haft besök av min bror Jonas, min svägerska Saija och min brorsdotter Tova. Barnen tycker det är så fantastiskt roligt med nattgäster att de gärna lägger sig i gästernas sängar så fort tillfälle ges. Mys mys.

Lovis har skrivit ännu en inköpslista. En riktig. Hon är ett geni.


















Glad valborg på er alla! Vi skall träffa några vänner (ca 10 stycken) och äta pitabröd med hemlagad kebab, en ny erfarenhet för mig. Borde gå ner och duka eller nåt annat nödvändigt. Eller baka ut pitabröden, förresten. De har jäst färdigt om nio minuter. Häpp.

Bara bättre

Idag har jag undervisat två högstadieklasser i Nykarleby i bokbindningens ädla konst. Kände mig som en i gänget tills jag insåg att jag är dubbelt så gammal som dem. På riktigt! Dubbelt så gammal, det är ju vansinnigt.

Men visst, inte var det ju igår jag gick omkring i de ångestspäckade korridorerna och spanade på olika personer som ansågs snygga. Inte var det igår jag var livrädd för att rodna vid fel tillfälle, eller som jag satt och läste svensk-finska ordlistor tills jag kunde dem utantill.

"Ungdomarna" (hah!) jag "undervisade" (dubbelhah!) verkade må helt bra, verkade inte alltför osäkra och verkade ha ganska bra stämning i klassen. Om de dessutom visste att livet blir bara bättre...

Redigera

Nu sitter jag -förhoppningsvis för sista gången- och rättar mitt manus. NU börjar det kännas trögt och jobbigt. Och för första gången känner jag att lite av mitt tonfall, mitt sätt att skriva, går förlorat när ett ord byts ut här, ett där, för att nutidens barn kanske inte förstår dem. Många underbara ord kommer att glömmas bort om man inte skriver ner dem, tycker jag. "Inte så snabb i påkarna" till exempel. Måste strykas. Jag vet inte. Kanske jag får vara med bestämd nästa gång. Allt det här är så nytt för mig och själva berättelsen förändras inte, så jag har gett med mig ganska lättvindigt hittills.

Andra skribenter lär ha svårt att släppa sina texter, svårt att veta när de är klara. Inte jag. Far och flyg, tack och hej, tänker jag. Men visst. Jag är en håsapelle av rang. Varför skulle det vara annorlunda nu?

söka jobb

Både jag och min man skriver arbetsansökningar. Plötsligt. Vi som helt på allvar hade tänkt flytta till Frankrike med barnen i november.

Nå, får vi inga jobb, kan vi flytta ändå. Och får vi jobb slipper vi vara panka hela tiden. Win-win.

Börje

Mellan min dotters spyor hann jag somna om och drömma. En dröm var hemsk, jag drömde att Caj hade dött och vaknade av att jag grät och hade fysiskt ont i hjärtat av saknad. Som tur sov han bredvid mig som vanligt. En annan dröm fick mig att gapskratta när jag vaknade:

Jag hade gått med på att inkvartera en medlem av ett svenskt litteratursällskap som staden hade ett utbyte med. Hörde mitt i allt att någon kom in genom dörren, sprang ner för att titta. En oerhört gammal gubbe -med en vårdare- stod innanför dörren. Han hette Börje Almqvist. Vi berättade att våra barn har spysjuka och att det inte passar så bra med gäster just nu, trots allt. "Ska de ta hand om mig nuu?" frågade han på rikssvenska och lade huvudet på sned så att vårdaren kom åt att gasta ett besviket "nää" in i hans öra.  Som tur var reste de i grupp, det var bara Börje som skulle sova hos oss, så de fixade in honom någon annanstans.

Spysjukan hälsar på

Nu har de spysjuka igen. Alla utom jag. Idun tog sitt i torsdags (slapp undan med bara en spya och inga andra men) Caj i fredags och Lovis i natt. Jag har inte drabbats som vanligt. Kanske jag klarar mig.

Idun och Caj är ute på en cykeltur, Lovis önskan om att få gå i pyamas hela dagen uppfylls som bäst. Just nu skriver hon en bok. Den heter "Apan som bråka". Måste sparas.

nacken

Jag vill blogga ofta men kan inte sitta vid datorn. En disk mellan två kotor har pluppat ut och trycker på en nerv, därav nackspärren (som ju inte är en försträckning, sist och slutligen). Snart skall jag vara tillbaka och blogga flitigare än nånsin. Eller i alla fall flitigare än nu.

Öl

Jag har varit i Åbo i helgen. Lördagen gick åt till att prata, nästan oavbrutet, 20 timmar i sträck. Det var roligt. På söndagståget norrut satt Hanna och jag mitt emot en ensam yngling som kan ha varit i vår ålder. På de två timmar det tog att åka mellan Åbo och Tammerfors drack han två liter öl och vi fick -genom att tjuvlyssna på hans telefonsamtal- veta att han var frustrerad över att inte få röka.

En liter öl i timmen, ensam på tåget, en söndagsmorgon. Så mycket vätska får de flesta inte i sig under en vanlig dag.

Jobbresa

Jag är på väg till Åbo imorgon på ett möte. Men det är helt omöjligt att ens komma in på VRs bokningssidor, nätet är så överbelastat eftersom så pass många måste hitta alternativ till att flyga, vulkanutbrottet på Island har ju stängt av flygtrafiken i hela norra Europa. Undrar om det går att få biljetter längre. Kanske det blir en skön dag hemma med familjen, trots allt.

Mössfabrik

Efter förra helgens fantastiska försäljning har jag varit tvungen att fylla på lagren lite. Idag har jag sytt 35 mössor. Ganska många. Nu borde jag sova en slurk om jag ska orka ut med barnen på eftermiddagen när Caj ska klättra. Och så skall jag orka zumba ikväll också.

Men det är ju inga problem, jag har ju redan pyamasen på mig.

Insikt

Jag tror att bloggräknaren bara räknar unika besökare och inte antal sidaddningar. Äsch. Hur ska jag ändra på det här nu då, måntro?

Insikt

Jag tror att bloggräknaren bara räknar unika besökare och inte antal sidaddningar. Äsch. Hur ska jag ändra på det här nu då, måntro?

En fördel med att jobba hemifrån

Man behöver inte klä upp sig om morgnarna.

En nackdel med att jobba hemifrån

Jag har fortfarande pyamas på mig.

Nya namn

När vi åt lunch pratade vi om att byta namn. Lovis gissade att man inte kan göra det, men som den erfarna och visa kvinna jag är, lärde jag henne att man får göra det om man är myndig. Jag frågade vad hon skulle vilja heta om hon fick välja vilket namn som helst.
- StoreLovis, svarade hon. När jag frågade samma fråga av Idun svarade hon att hon vill heta LilleLovis.

Haha! Jag tycker mina barn är så roliga ibland.

AJ (detta är en gnällblogg, om ni ogillar gnäll, sluta läsa nu!)

Jag försökte råda bot på min nackspärr genom att gå på  två jumppapass igår, först Zumba och sen Show & Jazz. Jättekul som vanligt. Men nu vaknade jag fem och kan inte somna om eftersom jag har så evigt spänd nacke. Det gör ont och jag har totalt mist förmågan att slappna av. Så vad gör jag? (Efter att jag tagit värkmedicin, legat på spikmattan och använt min vetevärmare och ändå inte lyckats somna, alltså) Jo, jag dricker en kopp te, äter ett par vindruvor och förvärrar mitt tillstånd genom att sitta och surfa på nätet. Alternativen är att läsa en bok (dåligt för nacken) titta på nån serie på dvd (dåligt för nacken) läsa igenom sista versionen av manuset (dåligt för nacken) trycka tyg (väcker hela familjen när jag skall tvätta tryckramarna i badrummet som angränsar till sovrummet) eller sy trettio mössor som jag klippte till igår (dåligt för nacken OCH väcker familjen) Ja ni ser, bara dåliga alternativ. Och jag är så trött. Så trött.


Men handen är faktiskt bättre idag. Man tackar.

Lovis, Idun och Melissa Horn

Jordens undergång

Nackspärr och tankar på jordens undergång. Så började min morgon idag. Har fortfarande ont i handen (en märklig inflammation som gör att jag har svårt att jobba) och är så sjuk mellan skulderbladen att jag inte vet hur jag ska bete mig.

Jag har skrivit om det här förr, men faktiskt. Jag tycker det förekommer mer jordbävningar och naturkatastrofer än nånsin förr, beror det på att media är effektivare med att rapportera eller håller jorden på att gå igenom en förändring?

Och om jag mot förmodan överlever när jorden går under, så kommer min överlevnad inte att bli långvarig eftersom alla sönderslitna kärnkraftverk tar kål på mig. Nåja, inte är min kropp så mycket att hurra för i dagsläget heller, med nackspärr och handinflammation.

Snart ska jag bli positiv och glad. Snart. Suck.

Mitt smarta barn

Jag hittade dessa idag, ett på golvet, ett på ett bord.

Lovis har skrivit på kuverten åt sin pappa och sin farfar, helt utan hjälp. Jag tycker hon är så fantastiskt duktig på det här med bokstäver.

Hon är trots allt bara tre år.

(Och nej, vi har inte tränat henne. Hon har frågat en massa om bokstäver och ord, och vi har svarat och uppmuntrat henne, så klart.)

påskbakelser

Senast jag var i Québec köpte jag en Martha Stewart Living-tidning. I den fanns ett recept som vi har tänkt göra ända sen dess, men vi har inte hittat godisstenar förrän i år. Därför fick delar av min familj smaka på dessa läckra blomkrukor under den årliga påskmiddagen.

Detta är alltså små, goda chokladbakelser med chokladglasyr och krossade chokladkex (det som ser ut som jord), dekorationsstenar och citronmeliss. Förutom att det ser roligt ut var det väldigt gott. Och VÄLDIGT mäktigt.

Döttrarna

Jag älskar att läsa. Jag tycker så väldigt mycket om att befinna mig i andra människors liv utan att behöva gå hemifrån. Därför älskar jag naturligtvis när mina barn läser också. De verkar ha potential att bli lika förtjusta i den ädla aktiviteten som jag. På den här suddiga bilden ser ni hur det kan se ut.

Men just när jag tittade mot soffan såg det ut så här. Det är svårt att gissa, att de faktiskt gör samma sak på båda bilderna. Två små systrar under en filt, med sina favoritböcker. Iduns är en reklambok från Natusan, hon har älskat den boken sen hon var kanske ett halvt år. Det beror antagligen på att det finns en massa bilder på bebisar i den.

Stilleben

Då man går in på folks inredningsbloggar märker man att hemmen är fyllda med stilleben av olika slag. Små söta ansamlingar med zinkföremål, fyllda med fynd från skogen (kottar, mossa och annat). Eller kanske en samling udda skålar och kaffekoppar som tillsammans finner en sällsynt harmoni. Hos oss har vi en byrå som lämpar sig för dylika arrangemang. På den har vi:

• en vissen amaryllis från julen
• en vissen orkidé från trettioårsdagen (förlåt Anna)
• en trave osorterade pocketböcker
• en stickbok
• en hög med bibbaböcker, i första hand kokböcker. De befinner sig i fel rum och kommer knappast att bli nyttjade innan lånetiden går ut.
• en hög lantliv och andra inredningstidningar från ifjol. De ligger under bibbaböckerna.

Oavsett från vilken vinkel man betraktar detta arrangemang, är det fult. Det har sett ut så här ganska länge nu och jag har inga planer på att försköna det.

trädet

Idag gjorde jag något jag tänkt göra ett tag. Vi har inga tavlor på väggarna, så jag målade dit ett träd istället. Det är väldigt lätt att måla över vid behov, men än har jag inte tröttnat på det.

Läckert

Livet utvecklas och numera kan barnen bre smörgåsar åt sig själva! Lovis kom just med en smörgås till bordet, den hade smör, medwurst och blåmögelost. "Titta vilken läcker smörgås jag har lagat" sa hon stolt. Och nu -medan jag bloggar- sitter Idun och ropar att jag måste komma och titta. Hon har också brett sig en smörgås. Hon har bara satt en stor blåmögelostklimp i ena hörnet. "läckert" säger hon.

Mitt liv som gymnast

Efter några år av pilates-högst-en-gång-i-veckan (med stark betoning på HÖGST) har jag på allvar börjat röra på mig mera. Jag går en jättebra pilateskurs, är på zumba 2 gånger i veckan och: det roligaste är att jag vågade börja på show&jazz i höstas, trots att jag inte dansat nästan alls i mitt liv. Det är så himla roligt! Jag är överraskad över hur skönt det känns och hur bra det får mig att må.

Men i början av maj är terminen slut på samtliga ställen och jag fasar lite för vad som ska hända sen. Om det alltid tar tre år för mig att få upp farten kommer jag inte att jumppa igen förrän 2014. Kanske jag måste börja jogga i maj. Har en föreställning om att mina nya löpskor i kombination med bra ljudböcker eventuellt kan göra det hela uthärdligt.

Ni får höra senare hur det går med den saken.

vem kniper 1000?

Den som råkar vara besökare nummer TUSEN på bloggen får ett litet pris!

Under påskhelgen gjorde jag en ny kudde till vardagsrummet. Dess skruttighet vittnar om flitig användning, den är skön. Fick färgen exakt rätt. Idag har jag städat mitt tygskåp och gått igenom mina linnetyger, jag älskar att bara titta på dem alla. (Suddigheten i bilden beror på att glasdörrarna till skåpet är stängda).

världens sötaste

Jag tycker ju förstås att mina barn var de sötaste påskhäxorna av alla.

Påsken

Jag har lite dåligt samvete över att jag bloggar så sällan.

Jag brukar bli irriterad på folk som inte bloggar ofta, då slutar jag läsa. Efter ett tag. Förr var jag en bloggare att räkna med. Jag bloggade ofta, jag bloggade personligt och laddade upp en massa bilder.

Nu vet jag inte om mitt liv är mycket tråkigare eller om mitt bloggsjälvförtroende har försämrats, men jag lever inte i ett konstant bloggbehov längre, i motsats till mitt förra liv, på min förra blogg.

Här är påsken i ett nötskal: påskhäxor, nya kuddar till vardagsrummet, påskchoklad i mängder, påskmat med både familj och vänner, filmer om kvällarna och slutligen Stephenie Meyers Host som jag lånade från bibban och läste på en gång. Den är 619 sidor lång. Jag läste den på mindre än ett dygn (och sov 8 timmar däremellan och lagade lite mat och sånt). Trots att det inte alls var lika bra som Twilight-böckerna, var den väldigt fängslande, som ni märker.

Jag har fortfarande pyamas på mig.

Rutinförskjutning

Vi gjorde fredagsrutinen på torsdag istället den här veckan, Lovis satte på sig sina fredagsunderbyxor rutinförskjutningen till ära. Caj städade huset och jag åkte till Citymarket på veckohandling med barnen. Och höll på att bli tokig. Folk folk folk överallt, barnen ville helst av allt springa omrking, det fick de inte, så Lovis bestraffade mig genom att bita sin syster i kinden, varpå jag förbjöd henne att komma ut ur bil-vagnen överhuvudtaget. Då skrek hon så takpannorna fladdrade. Såg att mina med-handlare fick något stressat i blicken, men avstod ändå från att ge med mig, trots att briljanta idéer rörande mutor och olaga hot svävade genom min hjärna.

Nu är vi hemma igen. Handlade ovanligt mycket (börjar äta kött igen på söndag, efter att ha avstått sen fastlagstisdagen) och känner mig som en urvriden trasa efter alla psykologiska strider med barnen. Jag hade tänkt jobba idag, men tror nog jag tar påsklov redan nu trots allt. Ur en sådan här trötthet kommer inga storverk.